Inledning

Exterritorialrätt

Jag är kritisk

Diabainein-diabas

Den kvalificerade åskådaren

1 maj-
demonstration

Revolutionsmönster

Angående en intervju med en konsthallschef

Inför ett symposium om bildens och musikens släktskap: tankar, frågor, rubriker

Brev till min vän konstprofessorn

Det Neotropiska Företaget

Graffiti

Generalpaus

Voyeurism

Att kunna se - Utopier - Funktion

Konstens Fögderi

 

KONSTENS FÖGDERI

Den observanta förundran som är konstnärens får inte fördunklas av vad han ser och därigenom driva honom till ett enbart förundrat tigande.

Konsten att se är förutsättningen för all bildning och all konst, och med detta följer ett insiktsfullt tillstånd av distans. Att se klart och att distanserat uppleva, ställer med nödvändighet krav på ett förhållningssätt och en reaktion inför vad man uppleveer.

Men, för konstnärens del: tillståndet av att ständigt stå spänd - liksom rustad till strid (eller väpnad neutralitet, inför det samtida skeendet, därför att det ofta verkar oklart och inhöljt i en tidigare tids slöjor), får på intet sätt hindra den konstnärliga verksamhetens framåtseende, och dess fria observans - och framför allt inte i dess framåtdrivande reaktion.

Konstnärskapet måste först och främst ta sig an det levade livet (som dock ibland ser ohanterligt ut, och okontrollerbart - mer som böljande rökridåer än som ett konsekvent skeende).

Konstnären har därför att bete sig som om vore han i en väpnad neutralitet till denna oscilerade tillvaro, så som den ter sig i verkligheten inför vår ofta häpna anblick - dock, tillsynes mer bestående av enbart oro (och häpnadsväckande ordnivellering). - men också (förhoppningsingivande) huvudsakligast därför att det ibland - i den verkliga verkligheten - består av nya innovationer , med stor potential, - och nya fascinerande och svårförutsägbara händelser och nya möjliga upplevelser i dess förlängning -.

Allt detta är inom konstnärskapets domvärjo och fögderi.

Konstnären måste vid behov förse sin väpnade neutralitet med en frimodig och därtill lämpad underhållningsdetalj, som med liv och lust springer in i tillvarons nu -.

Dock - (en varning här för alla utanförstående) konstnärens integritetsvakt varar livet ut!
Ity - konstnären måste noggrant hålla det samtida skeendet i alla dess former under strikt observation - han har här att betrakta sig som medagerande i dess Steady-state-approximation - och i det hastighetsbestämmande steget uttala sin reaktion i skeendet - och om nödvändigt (skapa möjligheter att) styra det.

Konsten att se är förutsättningen för konst.
Konstnärens uppgift är att explicera detta tillstånd,
Konst är det uttalade förhållningssättet till det man ser.

I konstens alla former måste konstnären vara trogen sitt seende, sina observationer och sina därav följande konklusioner.
Att visa falska resultat av det man ser och upplever, vore en grundsynd mot allt som gäller uppriktighet, ärlighet och det ställningstagande som är själva huvudsaken.
Konstens funktion ligger utanför oss själva: den ligger inte i verket/verksamheten i sig - konstens funktion ligger bortom verket - i vad verket/verksamheten lyckas åstadkomma i sin förlängning - och grälar man om konst då det gäller just detta är det enbart fråga om "folkets okunnighet eller de lärdes ordridåer, som döljer bristen på insikt och sann kunskap."

Det krävs förvisso beslutsamhet och teknikkunnande där konstnären uppfordrar sig själv att redovisa sitt fögderi, men mycket mer än så: både slump och insikt spelar med och bör därför också redovisas.

För både upplevaren/åskådaren och konstnären (vilken vid konstens funktion i princip är samma person i ett första skede) anser jag att själva processen är viktigast: mötet mellan viljekraft och intelligens i dess vidaste mening, mellan kunskap och medvetenhet, mellan bilder och känslor och med den uttalade handlingen som åsiktens bärare och avsiktens förmedlare.