Inledning

Exterritorialrätt

Jag är kritisk

Diabainein-diabas

Den kvalificerade åskådaren

1 maj-
demonstration

Revolutionsmönster

Angående en intervju med en konsthallschef

Inför ett symposium om bildens och musikens släktskap: tankar, frågor, rubriker

Brev till min vän konstprofessorn

Det Neotropiska Företaget

Graffiti

Generalpaus

Voyeurism

Att kunna se - Utopier - Funktion

Konstens Fögderi

 

GENERALPAUS

Det av efterklang fyllda positionerade uppehållet; generalpausen - det dova tidsflödet - som skapar nuets egen musik.

Avbrottet: inte flödets pausis utan dess innehållsliga pose i tiden:
Ett just-nu-, just-här-uppvaknande för lyssnaren till ett, med nödvändighet privat och personligt tid-rum, - för ett mer uppmärksamt tolkande av kontinuiteten.

Upplevelsen av generalpausen är insikten om att något händer just-nu och just-här. Man vet (som regel) på grund av vad, men man vet inte riktigt när, var eller hur det skall fortsätta.
Men det nu-tidsliga - det som är - har en påtaglig funktion i sig.

- Om det så är i det brusande, i det lugna eller i det mångfasetterade upplevandet -.
Generalpausen är flödets både tunga och väckande betoning: kontinuitetens tvingande sekvens för lyssnaren till uppmärksamhet och till personligt sökande i tiden - som är det skapade nu-rummets förutsättning.

Generalpausen är medvetet och meningsfullt tidstung - men är du lyhörd hör du också att den är meningsfullt verksam i dess nu och längd - och i förlängningen -
i ditt just-nu.

Generalpausen är inte tystnad!