|
Experimentell teatergrupp, grundad 1947 i New York av Julian Beck
(1925-1985) och Judith Malina (f.1926).
Judith Malina var dotter till en judisk rabbin och modern hade
före äktenskapet varit skådespelerska; familjen var ursprungligen
från Kiel i Tyskland och kom till USA 1929. (Efternamnet tyder
på - och familjen menade sig ha - ett sefardiskt tidigare ursprung
i Spanien).
Julian Beck var också jude, hans fars familj kom dock från det
som tidigare var den Österike-Ungerska monarkins område (alltså
öst-judiskt [jiddisch-chassidiskt]), från en plats som nu är en
del av Polen; hans mor var förstagenerationsbarn av en tysk-amerikansk
familj som ursprungligen kom från Alsace.
Jag har uppfattat det så, att deras båda, dels personligt olika,
dels gemensamma härkomster -tillsammantaget - hade en stor betydelse
för teatergruppens verklighetsuppfattning, dess infallsvinklar
på arbetsättet, och för dess gemensamma grundidéer.
"The Living Theatre, devoted as it is to changing the world, knows
that change will not take place without some sort of "sanctification"
(whether there is a god in the heaven of the audience or not).
Accordingly, its objectives are secular, but they are chaped into
forms appropriate to tradition, because tradition is, above all,
union with a principle at the deepest level.
For Julian, in any event, changing the world is a duty. His conscience
is grounded in Jewish religious creed according to which "the
world is in the process of creation and it is man´s sacred duty
to assist God in this process""(Pierre Binner: "The Living Theatre",
Horizon Press, New York 1972)
Gruppens förhistoria började egentligen i New York redan 1943
med att Judith Malina och Julian Beck, han målare och skriftställare,
först möttes och tillsammans föresatte sig att se alla teateruppsättningar
från Chinatown till Broadway. Senare deltog de i kurser för Piscator
vid New School Dramatic Workshop; de gifte sig 1948.
Julian Beck var målare - och en målare i New York. Under andra
världskriget var New York den stora mötesplatsen för alla de konstnärer
som hade flytt från kriget i Europa. Julian Beck kom in i kretsarna
runt Peggy Guggenheim där medlemmarna av de "atlantiska" surrealisterna
kretsade, och han upptäckte Breton, Duchamp och automatismen.
Han mötte Jackson Pollock, William Baziotes och deras vänner i
New York School. 1945 utställde Julian Beck hos Peggy Guggenheim.
Han skrev - alltid - men det enda som gällde för honom var att
vara i New York, och att vara fri.
1945 började Judith Malina sina teaterstudier vid New School Dramatic
Workshop under Erwin Piscator såsom en i högsta grad samvetsgrann
och noggrant uppmärksam elev. "I am pretty sure that she recorded
Piscator`s lectures to the most minute detail," Julian remarked.
(She was to become a scrupulous archivist of the Living Theatre
as well, of course.)"
"There was no hesitation, of course, we would make our own theatre."(
Julian Beck, "How to Close a Theatre." Tulane Drama Review, Vol.
VIII, no. 3. Spring, 1964.)
De gjorde sitt första försök i en källarlokal på Wooster Street.
Verksamheten upprätthölls genom subskription. Deras repetoar bestod
av Japanska No-spel översatta av Ezra Pound, medeltida mirakelspel,
Strindbergs "Spöksonaten" och Ibsen. De repeterade, och sålde
60 subskriptioner.
Sedan kom polisen som ansåg sig ha upptäckt ett hemligt horhus.
Teatern på Wooster Street öppnade aldrig.
De hade valt namnet "The Living Theatre" bland ca 50 möjliga förslag
tidigt under året 1947.
Det skulle bli en "levande" teater som särskilt skulle betona
det som skrevs för/i det samtida och som beskrev det nutidas problematik,
och framförandet skulle ske på ett sådant sätt att det verkligen
"rörde" åskådaren. "(When the Becks began staging plays in their
apartment, for lack of suitable space after the Wooster Stret
shutdown, some wags attributed the name of the troupe to the fact
that it was located in the Becks´ "living" room.)"
The Living Theatre blev med tiden en av efterkrigstidens mest
betydande och inflytelserika avantgardegrupper som byggde sina
uppsättningar på en kombination av estetisk och politisk radikalism.
Dess inriktning var samhällskritisk, arbetsformen improvisatorisk
och kollektivistisk, teaterspråket ansågs vara utmanande och i
en del fall förargelseväckande.
Efter att ha spelat på off-Broadway från 1951 stängdes Living
Theatre på grund av bråk med myndigheterna bl.a. på grund av skatteskulder
1963. Det förde också till dramatiska rättegångar och till fängelsevistelser
för både Beck och Malina.
Perioden 1964-68 turnerade The Living Theatre i Europa och utövade
ett stort och avgörande inflytande inte minst genom sin kollektiva
arbetsform och sin improvisationsteknik.
Living Theatre hade stor betydelse för den experimentella och
avantgardistiska och politiskt radikala teatern i flera länder
bl. a. i Sverige.
Viktiga inspiratörer för gruppen var Brecht och Artraud, vilkas
metoder den bl.a.utnyttjade för, som det ansågs, en anarkistisk
men framför allt för en pacifistisk förkunnelse.
Bland The Living Theatres mest uppmärksammade uppsättningar under
dess första verksamhetsperiod märks bl.a. Jack Gelbers "The Connection)"
(1959) och Kennth Browns "The Brigg" (´Buren´, 1963); - och sedan
i Europa bl.a. med föreställningen "Mysteries" vilken gav mig
en avgjort betydande upplevelse bl.a. då den framfördes i Malmö
(!) 1965 (The Living Theatre befann sig vid denna tid i Danmark
i Århus och Köpenhamn); men också upplevelsen av framförallt för
den senare, "Paradise Now" (1966-1968), var av en utomordentligt
hög karat.
Efter Julian Becks död 1985 har gruppen fortlevt under ledning
av Judith Malina och Hanon Reznikov.
se länkar och "Tidsfasetter" |
