Månghövdade redaktioner och vetenskaplig expertis står mestadels bakom en tidsbeskrivning av fyrtio år som aspirerar på att beskriva ett mera övergripande konst- och kulturhistoriskt skeende.

Så är inte fallet då det gäller Tidsfasetter - här är det tal om en mans, dvs. mina personliga erfarenheter - och av den anledningen har det därför också med nödvändighet blivit ett enmansarbete.

Därför räknar jag givetvis också med att en stor myckenhet av de intresserade, mer eller mindre sakkunniga och/eller personligt intresserade, noggrant kommer att granska och nagelfara texternas alla uppgifter och påståenden.
Det är dock min förhoppning att denna granskning sker med tillräcklig kunskap och en lika nödvändig tidsmedvetenhet - kunskap om vad som hände just där och just då.

Jag är medveten om att böckerna kan ha svårt att hitta rätta läsare - men det har icke desto mindre varit intressant ur min egen synvinkel att skriva vad jag har skrivit, även om det som andra verk kan förfalla vara alldeles onödigt.
Så är förvisso fallet med de flesta andra böcker också, men texter som har karaktär av uppslagsverk om en person brukar ha pretentionen att ge svar åt den som frågar, fakta åt den som vill veta, aktuella besked åt envar om dagens och gårdagens gny.

Mina Tidsfasetter vill naturligtvis lämna exakta eller i varje fall korrekta besked då det gäller mitt tidigare offentliga liv.
Om detta - och de människor och händelser och annat sådant - skulle det kanske annars råda okunnighet och/eller delade meningar; i Tidsfasetter förklarar jag hur det i verkligheten förhöll sig. Och - den ende som egentligen vet, måste ju vara jag - ty jag var där: jag var händelsernas upphov och centrum i dess koncentriska cirklar.

Tidsfasetter handlar alltså om min syn på händelser och ting i dessa tidens koncentriska cirklar, mitt engagemang i projekt som till synes präglades av stora olikheter - och att och hur jag mediatiserade dessa under konstens domvärjo.
(Mediatisera = ställa ett självständigt område under större stats suveränitet.)
Jag uppfattar fortfarande detta som konsekvent och som ett av tidens konstnärliga handlingsområden.
Tidsfasetter har också kommit till av det skälet att jag har förstått att denna min verksamhet har verkat svårförståelig och till synes diskontinuerlig för många, samtidigt som den för mig har haft en högsta grad av kontinuitet.

Det är min förhoppning att Tidsfasetter skall rätta till missförstånd hos tidigare oförstående i detta avseende.

I Tidsfasetter skriver jag om vad jag upplevt som viktiga tidsbeskrivande händelser i den tämligen näraliggande tiden, men icke desto mindre handlar det om vad som vad som ägt rum i det förgångna. Sådant kan det ofta råda delade meningar om.

Men även där sanningen är klar och entydig är det att befara att sakfel kan finnas i detta arbete. Sådant uppstår som alla erfarna skriftställare vet, i alla tidningar och nästan alla böcker. Det drabbar ibland även ordentliga skribenter och vakna korrekturläsare.

Jag talar i Tidsfasetter om allt från konstverk till möbler, om mode och bilar, om arkitektur och inredning, om ädelstenar och konsthantverk - och inte minst om konstens funktion och konstens fögderi - och om mycket annat som har konstituerat det konst- och kulturhistoriska sammanhang som under tiden varit mitt.

Någon genomtänkt disposition för Tidsfasetter har egentligen inte förelegat annat än att jag - i stort - följt händelserna i den kalendariska ordning som de har emanerat i min verklighet.

Givetvis är det min person som är huvudperson i vad jag skrivit - det är ju händelser runt mig som återges och det är mina erfarenheter genom tiden som kommer till tals: det är trots allt mina tidsfasetter det handlar om.

Men till och av kommer såväl en stol, en möbel, ett rum eller en tidsbild av ett eller annat slag, eller ett smycke, eller ett konstverk att stå för huvudrollen - eller för den sakens skull kan nog också en helt annan person komma att framstå som framstående subjekt i Tidsfasetter.

Jag har givetvis, av lättförståeliga skäl, utelämnat mitt privatliv
(- och för den delen även mycket annat som även de som känner mig ganska väl skulle ha svårt att föreställa sig som en del av mina erfarenheter).

En trycksak som endast nämns helt apropå (i Tidsfasetter I. sid. 22. men som inte flöt in i texten där) är en katalogtext som istället kan ha sin rätta plats här:
Om mig skrev Per Wahlöö till en utställning i Köpenhamn 1964:

“Bengt Rooke och jag har talat om allting. Vi har talat om revolutioner, a-båtar, hur man river oljefärg, Kuala Dungun, C.J. Falkland, att man är kåt och om Landskrona. Vi har också talat om amiral Guépratte. situationismen, Maj, mirakel, Mjölby, Marx, Stan Freeberg, samuraisvärd, spanska inbördeskriget, Uvgårds loft, bunzenbrännare, trä, järn, tyg, papper, stolkarmar, bröst, brudar, vackert, sagt, gjort, varför det heter schout-by-nacht men rear-admiral, Haifa, baracker, manifest, hostmedicin, stolskarmar, vackra band, Limhamn, cementfabriken, Sundet, Sundasundet, vatten i allmänhet, cement, lättbetong, guld, ofta om änglar, sprit, den gången han knäckte Picassos löständer, compoundmaskinerier, Rauschenberg, fetma, dästhet, inaktivitet, aktiviteter, aktioner, anarki, anarkism, barn, mycket små barn, Tetz, Lilla Kvarngatan, katter, särskilda katter, matrosråd, Leonid Leonov, ljud, monster, cupfotboll, hårfält, Ortega y Gasset, Jörgen Nash, geometriska figurer, Sylvia, silverklang, kometer, kometbrudar, vissa vindar, taktiska spörsmål, snarr, slibb, många gånger om knivar, påvar, Peacemaker, peripeo, ishockey, Dostojevskij, Saken, hur man orkar, varför jag kan, antiismer, vietnameserna som sköt bort de franska namnen på väggarna och fick beständig kulhålsskrift, Borstahusen, Karl Andersson, Allen Ginsberg, om ord, upphuggningsvarv, bönsyrsor, kanalsimning, fittor, determinism, Cage, kransköteri, semantik, spik ciprinol, KRW, Cézanne, Ludendorff, tehus, Dürenmatt, Das Unternehmen der Vega, smärtans glänsande spegelsalar, aluminium, Rotterdam, koppar, glas, emalj, Josef Kjellgren, kvadruppelångmaskiner som är att föredra, ansvar, hur man uttalar batik, slagsmål, bakfylla, dåligt samvete, Brihuega, och om den danske chiefen i Wilmington. Han talar om allting.”
“Per Wahlöö, KRW”

Om mycket mer har jag därefter talat och skrivit.
Inte minst i Tidfasetter.

Och om nu någon tycker sig ha anledning till kommentarer, eller som vill tala med mig om något - så kan vi givetvis tala om något av allt detta - men ännu hellre skulle jag villja tala om något helt annat - om något helt nytt!

Rimligt ordnade arkiv, dagböcker, utkast och anteckningar i en relativt stor mängd har hjälpt mig att sammanställa dessa mina tidsfasetter.
Jag har beflitat mig om att skriva av rätt, men jag inbillar mig inte att verket är i allo korrekt, ty fel uppstår i alla skrifter av något omfång för att inte tala om den tåliga eterns måttlösa sladder.
Och är det något som jag på min snart femtioåriga bana som konstnär och publicist har kommit att bli orubbligt säker på, så är det just detta.

TIDSFASETTER I. 1961-1969 [pdf, 748 Kb]

TIDSFASETTER II. 1967-1970 [pdf, 544 Kb]

TIDSFASETTER III. 1971-1972 [pdf, 460 Kb]

TIDSFASETTER IV. 1973-1997 [pdf, 1 Mb]

TIDSFASETTER V. APPENDIX [pdf, 380 Kb]