TEATER


En estetisk genomarbetad strävan mot ett "allkonstverk", med musiken som dominerande faktor, återfanns i Wagners regikonst vid Festspielhaus Bayreuth. För att ge teatern en mer suggestiv verkan började Wagner också att släcka i salongen under föreställningarna.

Kring sekelskiftet 1900 utvecklade Konstantin Stanislavskij i teori och praktik tanken att skådespelaren genom arbete med sig själv skulle uppnå en fördjupad psykologisk äkthet i rolltolkningen. Hans åsikter har fått stor genomslagskraft inom västerländsk teater.

Den franske författaren, kritikern och översättaren Alfred Jarry är främst känd för sin teaterpjäs "Ubu roi" ("Kung Ubu"), 1896, som förebådar surrealisterna och den absurda teatern.
Som dramatiker parodierade Jarry Shakespeare och påverkades av kasperteatern. Han skrev en artikel om hur överflödig teatern är på teatern och ägnade sig åt en veritabel negation av scenkonsten genom att plocka bort den begripliga dekoren, sky det konventionella språket och göra skådespelarna till ett slags marionetter.
Provokatören Jarry har karakteriserats som ett av de få teatersnillena under en tämligen torftig tid i den franska dramatikens historia.
Alfred Jarry är också känd för att ha lancerat begreppet "patafysik", dvs. de inbillade lösningarnas vetenskap.

Författare som stod strömningar som symbolism, surrealism och absurdism nära ville låta teatern präglas mer av en stiliserad, spontanistisk eller irrationell aktion för att suggerera eller provocera åskådaren.

Avgörande för den modernistiska regikonsten under 1900-talets förra hälft var Max Reinhardts konkreta arbete med en expressiv ljussättning och effektfull massregi liksom Vsevolod Meyerholds konstruktivistiska scenbilder och biomekaniska rörelseschema.

Runt sekelskiftet 1900 lanserades folkteatertanken, som syftade till att bredda teaterns publikunderlag socialt. Detta ledde till bildandet av av olika publikorgnisationer, främst med inriktning mot arbetarklassen, som Freie Volksbühne i Berlin (1890) och Skådebanan i Stockholm (1910).
Man projekterade också jätteteatrar som med sina halvcirkelformade salonger anknöt till antikens demokratiska theatron, något som redan Wagner infört i Festspielhaus Bayreuth.

En teoretiker som Antonin Artaud ville med sin teori om grymhetens teater ge teatern en omskakande inverkan på åskådarens undermedvetna.
Bertholt Brecht eftersträvade att skapa en intellektuell distans mellan publiken och spelet på scenen.

Under första världskriget ville en antitraditionell strömning som dadaismen, liksom senare under 60-talets happening, i princip upphäva gränsen mellan skådespelarnas agerande och publikens engagemang.

(Under senare decennier har, den urprungligen polske, sedan 1980-talet i USA bosatte, Jerzy Grotowski spelat en viss roll i Västeuropa då det gäller en ritualiserad teaterform, en "fattig teater", med en under improvisation framväxande rolltolkning som har haft många förespråkare i anslutning till de fria gruppernas estetik.

I direkt opposition mot regissörens dominanta ställning har, under det senare 1900-talet, de amerikanska fria grupperna The Living Theatre och La Mama utvecklat ett sceniskt arbetssätt som bygger på improvisation och gruppdynamisk sammanhållning.

Oavsett inriktning medförde dessa teorier att man kom att eftersträva såväl en intimare relation mellan spelplats och salong som ett flexiblare teaterrum där varken spelplats eller åskådarrum en gång för alla var fixerade utan kunde omgrupperas inför varje uppsättning.)

För att tillfredställa den intima dramatikens krav byggde man i början av seklet mindre studioscener.
Med nya arkitektoniska lösningar sökte man sig inte bara till den antika teatern utan även till medeltidens theatre-in-the-round med spelplatsen i mitten eller till Shakespeares teater. Några projekt gick så långt i sin fantastiska utformning att de stannade på ritbordet.

På alla områden har scenkonsten eftersträvat att relativisera den traditionella teaterillusionen i klart medvetande om att den teatern närstående filmkonsten besitter sådana tekniska och därmed också konstnärliga resurser att den överträffar scenkonsten i detta avseende.

[Rooke Time Links] [Rooke Time No 48]