Den öppna informationen över Internet ger ju en tidigare ofattbar möjlighet till praktiskt taget ögonblicklig kommunikation och information, men - och det är avgjort ett bekymmer - denna information kan ju även användas till en lika omedelbar som listig dessinformation.

Man bör därför inte oreserverat tro på de "sanningar" - av vad slag det vara må - som sprids via detta globala internationella informationsflöde, eller för den delen genom massmedia i allmänhet.
Detta gäller givetvis all information, såväl om allmänkulturella eller politiska och/eller religiösa begivenheter av högre dignitet, som informationer om händelser av mera lättviktig karaktär.

Informationen över Internet varken kan eller (numera oreserverat) bör tolkas som enbart sanningsenlig information om förekommande händelser, utan lika ofta som information tillsammans med ett annat budskap därtill - vilket detta nu kan vara -; ett sådant förhållningssätt till budskapet ger som regel också ett mer komplext underlag för den eventuella "sanningen".

Svårigheten med en sådan tolkning ligger, å ena sidan i att kunna urskilja meddelandet i sina delar, för att å andra sidan rätt kunna sätta in just det inbäddade meddelandet i sitt eget sammanhang; följderna av sådana tolkningar kan emellertid också leda till delade meningar om vad hela "paketet" som informationsflödet innehåller "egentligen" avser att informera om: vad är det som egentligen är "sant"?

Detta gäller oftast om information under särdeles turbulenta förhållande - men det kan också vara fråga om till synes ytliga och alldagligt oskyldiga fenomen som lika ofta skapar betydande skiljaktigheter i uppfattningarna om vad det är som händer i "verkligheten".
Själva informationen som sådan har blivit sin egen verklighet.

*

Dagens verklighet har alltså blivit en annan än gårdagens.
Det som döljer sig hos oss i vår tid genom den övertagna tidigare, och ursprungligast europeiska tankevärlden, i förhållande till den nuvarande mer internationalistiska, globala och gränsöverskridande tankeinformationen - tycks dock med en oroande tydlighet exponera en relativitet i dess intellektuella ärbarhet.

Detta inte minst inom de senaste och snabbare informationskanalerna: det kan (och därtill möjligen också avser att) leda till en upplösning av den intellektuella målmedvetenheten hos mottagaren vid hanterandet av informationen.

Men - nu som då - visar det sig också att det är ungefär samma sociala och politiska - och i stort sett motsvarande kulturella realiteter - som skapar trånga nationellt betingade sociala, moraliska och religiösa expansions- och uttrycksbehov genom nationalstatliga eller regionala krig eller påtagligt fredliga manifestationer i skilda regioner.

Fredliga demonstrationer kan givetvis ske genom entusiastiska och tankeväckande, såväl politiska som religiösa kulturaktiverande strävanden - men krig kan också - nu som då - föras under andra tecken som mera liknar en förståndsförmörkande okunskap: i vilket fall förmärks det i vår tid en viss, och därmed också en i hög grad skrämmande, likhet med tidigare historiska skeenden -.

*

Man förbinder vanligen kreativitet med att framställa produkter på det konstnärliga, vetenskapliga eller tekniska fälten. Man kan emellertid också ge kreativitet en mer allmän tolkning som syftar på individens sätt att uppleva sig själv och omvärden.

Inom konstens värld visar sig denna "kreativitet" - nu som då - inte sällan i form av ett riktningslöst epigoneri som härjar i olika uttrycksformer: det finns i dag fortfarande de som anser sig konstnärligt verksamma som, totalt oblygt, lutar sig mot otidsenliga idéer i sina verk.
De når givetvis lätt sina avnämare genom att förespråka en låg, om ens någon, kunskapsnivå då det gäller konstuttrycket: en till intet förpliktigande "känsla" räcker; - här härskar ingen önskan om aktualitet, eller någon dröm om att famna någon "tidsanda" - åtminsone inte nutidens.

Fara är att detta i sin tur leder till en upplösning av förutsättningarna för den konstnärliga verksamhet som skulle kunna ha en positiv funktion i det intellektuella nuet - i det nutida samhället.

Allt som tidigare vilade på de europeiska intellektuella, sociala och politiska realiterna och på det 1800-talstänkande som formade en ohämmad nationalism - det formade också sakrilegiet att inte nödvändigtvis känna sig tillhörig en nationalstat - det var en av den moderna konstens förutsättningar: det var den moderna konstens vagga.

Dessa förutsättningar har internationaliseringen och globaliseringen genom Internet gjort mera uppenbara - det har öppnats ett nytt medium med tydliga förtecken som tidigare generationer saknade: för en utveckling av det konstnärliga uttrycket som till sina delar, trots allt, har sin "moderna" ursprungshistoria med sig på vägen.

Det sociala och medmänskliga tänkandet som sådant och medvetenheten om vad som förekommer i den nära tiden har också förändrats: det finns alla skäl att anta att ett nytt, utvuxet konstnärliga uttrtryck också kommer att visa sig verkningsfullt i den nära nutiden - och i framtiden.
Det är i en sådan lägesförändring som en nutidsmedveten konst har att visa sig, det är då den blir som mest tidsligt tydlig - och tydligast funktionell - som konst och inte enbart som dekoration.

*

Den teknologiskt kunniga och intellektuellt sökande/påstående konsten - uttrycket för vår tid och vår tids människa, dess människosyn och synen på dagens samhälle - visar att nya och andra kriterier gäller för dagens konst; det nya konstuttrycket antar nya och andra utmaningar än de som gällde under den moderna konstens tidigare historia.

För att förstå den nutida tidsenliga konsten måste man också förstå att den inte söker förståelse för enbart det som varit, och på vilket sätt detta har en evidens i dag, utan också att den vill vara med om att styra vad som komma skall: den nya konsten vill inte bara eftertänksamt påverka: den vill också sätta dagordningen för framtiden.

De tidigare konstuttrycken vara hänvisade till vad man mer eller mindre förståeligt upplevde eller tyckte sig uppleva: till ett känslomässigt kommenterande av vad som hade upptäckts - vad som redan hade hänt.

I ett perspektiv av det globala nuets ständiga realtid gör sig de nutida konstuttrycken mer eller mindre oberoende av ett sådant kommenterande - för att i stället vara kunskapshänvisande och socialt funktionella genom att skapa andra och intellektuella alternativ till en nödvändig och avgörande bedömning av en pågående, ofta offentlig, upplevelse - genom ett känslomässigt inkännande förhållningssätt som skapar förståelse både för det personligt/privata i det samtida sammanhanget och för det allmänmänskliga i den privatpersonliga situationen. 

Det är här konstnären har att axla ett ansvar genom att handla, att ta risker, tänja gränser, utforska nya vägar, experimentera - allt för att skapa nya möjligheter till insikt.
Men det är också här som konstnären måste vara beredd att offentligt stå till svars: okunniga och oförstående vill som regel mera se hoten mot det bestående än se de framtida möjligheterna.

Om konstens sociala och kulturella engagemang skulle likställas med samma bedrägeri som att föreställa sig kunskap utan inlärning, förståelse utan krav, konsten till folket, dekoren som innehåll och innehållets djup lika djupt som plattans djup på resegrammofonens populärmusik under 1920-talet; en sådan föreställning skulle knappast kunna kallas vare sig insiktsfull, inkännande, aktuellt kunskapsbärande eller för den delen vara särskilt (intellektuellt) engagerande - den skulle uteslutande allt annat vara hänvisad till dekorerandets tjusiga tango.

*

Ett tidigare populärt antagande var att kreativa människor huvudsakligen engagerar endast den högra hjärnhalvan.
Nyare forskning inom området visar emellertid att så inte är fallet. 

Den nya kunskapen visar att kreativa människor, i högre grad än icke-kreativa, använder båda hjärnhalvorna tillsammans i sin verksamhet.
Detta faktum har alltså att tas till efterrättning vid bemästrandet av såväl all information (manipulerad eller ej) genom nutidens otaliga kanaler - som vid bemötandet av nutidens konst i alla dess former.