|
Ekstra Bladet i Köpenhamn ägs av A/S Dagbladet Politiken (grundad 1884, Danmarks
största morgontidning med en upplaga på ca.drygt 196.000 ex. [1994]).
Ekstra Bladet förekom först (från 1904) som bilaga till Politiken
med rapporter från rysk-japanska kriget.
Ekstra Bladet (som tidning under eget namn grundades 1905) hade
framgångar under 30-talskrisen, men en nedgång under 50-talet.
1963 återlanserades Ekstra Bladet med en helt ny struktur och
under en helt ny ledning med Victor Andreasen i spetsen.
Man återinförde den ursprungliga aggressiva och spektakulära stilen
som var provocerande, ofta med person- och sensationsinriktade
artiklar inte minst i sammanhang med "brott" och samhällets elände,
dess "bagmænd" och spekulanter, spekulationer i sex, - nyheter som beskrev det "moderna": "tidsfenomenen" såsom de tecknade
sig i ett just-nu-perspektiv och, inte sällan, mot "god ton" och "normal" "pressetik".
Ekstra Bladet var vid denna tid Danmarks största dagstidning som
under min tid på tidningen nådde en daglig upplaga av ca. drygt 247.000 ex.
(1973).
Det var före färgtryckets och datoriseringens tid och då Ekstras
Bladet var en 6-dagars-tidning.
Jag lämnade tidningen i och med året 1974.
Efter 1987 utkommer EB även på söndagarna.
Ekstra Bladets upplaga låg under året 1994 på ca.drygt 195.000
ex
Under 1970-talet fick EB också framgångar i det som i Danmark
kallas "provinsen" (d.v.s. hela landet i övrigt, utanför Köpenhamnsområdet).
Ekstra Bladet var som tidning, liksom moderorganet Politiken,
politiskt oberoende "radikal-socialliberal".
Förebilden för Ekstra Bladet var eftermiddagstidningen Daily Mirror
i London som var Storbritanniens största dagstidning med en upplaga
på 5 milj ex. Den var (och är) liksom EB i tabloidformat (d.v.s.
mindre i formatet än morgontidningarna och med ett mer koncentrerat
innehåll).
EKSTRA BLADET OCH JAG
Genom Ekstra Bladet gavs det mig mycket stora möjligheter att
synliggöra (och att göra det först) -och därigenom också att göra
det genom andra publikationer) - detta "detet" som var tidens
uttryck. - . Jag tydliggjorde detta i text, men framför allt visuellt
- i bild - att se var det viktiga - vad som rörde sig runt om
i världen (och på hemmaplan i Danmark).
Professionalism, och enbart professionalism, gavs och krävdes
- projekten måste alltid lyckas . Det krävde oftast ett hårt och ibland komplicerat arbete med
mycket folk involverat, ofta av olika nationaliteter och i olika
länder, invecklade i ett företag som ibland från början kunde
te sig ytterligt ovisst men som slutligen ändå skulle visa sig
genom informativ nyhet och korrekt text - en estetiskt rak, innehållsmässigt
intressant, och en tekniskt vältänkt och tryckbar bild med grafiska
kvalitèer.
För mig var i första skeendet själva idén och handlingen målet i sig - den andra fasen var att med stor fart få resultatet till redaktionen och
till trycket - den tredje och - slutligt avgörande fasen var uppskattningen av sidorna från de som medverkat i processen och
från betraktarna genom sidornas "läs-"värde) - och till det slutliga och viktigaste resultatet såsom det mättes av tidningsköparna och i tidningssidornas (ännu viktigare och ännu längre bort) förlängning: - hur bilderna spelade med och bejakades eller förkastades, rent
fysiskt, av deras syn på just-nuet -omgivningens och sitt eget
sätt att vara.
Vad beträffar redaktionsstrukturen - och den var viktig för min
medverkan.
Under min tid på tidningen var den för min del så här:
Birte Strandgaard var chef för Familjesidorna på Ekstra Bladet
sedan några/något år innan hon gjorde de beramade bildsidorna i samband med 1.Nordiska Ungdomsbienalen
på Charlottenborg i Köpenhamn i december 1966 (se "Tidsfasetter").
I samband med utställningen fick jag för första gången kontakt
med Ekstra Bladets redaktion och dess ledande företrädare.
Familjesidorna hade omformats så att de dagligen alltid var två,
ibland flera och tidvis var det fråga om hela flersidiga bilagor,
till att i huvudsak verka som bildsidor - eller i varje fall som
bildjournalistiska reportage eller artiklar.
Dessa alltid fasta sidor i tidningen hade en egen redaktion i redaktionen till vilken en del fasta medarbetare var knutna: fotografer, journalister,
sekreterare, modeller, layoutfolk m.fl. Sidorna med rubriker,
bilder, texter och allt som var förknippat med det färdiga resultatet
i tidningen gjordes färdiga inom denna redaktion och rördes inte
av någon annan. Man kunde alltså som bildjournalist, redan i utgångsläget för
den idé man hade, anpassa sitt resultat efter dessa premisser.
Kärntruppen i bildsidornas "redaktion-i-redaktionen" på den 25 danske Møbelmesse på Bella-centret i Köpenhamn den 10. maj 1973: assistenten och sekreteraren Tina Groos, chefen Birte Strandgaard (delvis skymd av), fotografen Jørgen Sperling och jag fotograferade för ett reportage om oss i Møbelfabrikantforeningens dagliga mässtidning Messe Nytt.
Till dessa sidor knöts jag 1966 som fast frilans-medarbetare och fick, till mina redan tidigare ganska omfattande privata kontaktytor,
genom tidningen ett än större personligt kontaktnät som sträckte
sig över hela Europa, det fanns i USA, men också i många andra
länder.
Arrangemanget som fast frilans gav mig stor personlig frihet och
en konstnärlig och journalistisk valfrihet som hade varit omöjlig
under andra former. Det var också en ekonomiskt fördelaktig form
- men det var framför allt också en stor utmananing på det konstnärliga planet.
Det betraktades givetvis från tidningens sida uteslutande som
en fördel att den knöt mig till sig såsom varande yrkeskunnig
mångsysslande konstnär i tiden - som idégivare med många kontakter,
och som bildskapare med "fingret på ‘tidens’ puls".
Jag betraktade det som ett nytt konstnärligt medium och med en fullt förståelig framsynt symbios med uppdragsgivaren.
Huvudkravet från tidningens sida var, att jag skulle komma med
nyheter som skulle vara först i Ekstra Bladet och i ryck och bild samma dag som det blev
uppenbarat i den allmänna sinnevärlden som en nyhet för andra, och som då av andra tidningar alltså endast skulle
kunna rapporteras såsom något dagen-efter - som en händelse som
redan hade skett - något som redan var publicerat i Ekstra Bladet!
Den 24 juli 1969 såg jag i Paris den franska televisionens direktsändning av månfarkostens, Apollo 11, landning i Stilla Havet.
Den 30 juli lanserades i Köpenhamn ett fotoreportage från Paris på Ekstra Bladets förstasida: "Månedragten och Sovjetpelsen mødes i Paris".
"Ekstra Bladet skabte et historisk møde mellem USA-mode og USSR-mode midt i den franske mode-uge, og mødet blev fotograferet af Gunnar Larsen". Se mer om detta under Tidsfasetter. (Reportaget såldes därefter till 28 länder)
Bilden är tagen då jag arrangerar en av reportagets bilder på Champs Elysées.
Min uppgift var alltså: dels att synliggöra nyheten i nuet i bild och text , dels att leverera den till tidningen senast dagen innan nyheten blev offentlig, alltså innan den var känd eller sedd av
någon annan - innan den blev ett offentligt faktum - så att Ekstra Bladet kunde presentera den samtidigt i Köpenhamn - varhelst
jag nu befann mig och var jag än fann nyheten inom mina ämnesområden som jag fick mycket stor frihet att behandla.
Sådant låter sig bevisligen göras, men endast med tillit från
och genom de rätta personliga kontakterna - och det blev gjort - inte bara i Danmark utan också runt om i Europa.
(Detta med simultanism - den samtidiga händelsen - var vid denna tiden endast en [men viktig] del av mina personliga attraktioner till verkligheten
sådan den var, och till verksamheten, tillsammans med professionalism,
upptäckarglädje och personlig studielystnad - och svårigheterna
i att få projekten till fullo genomförda - det var stimulerande.)
Givetvis var det genom min noggranna och sakliga journalistik
- men framför allt blev det också min konstnärliga hantering av ämnet som kom att bli den absolut viktigaste nödvändigheten för såväl mina personliga kontakter som för min egen verksamhet.
"Jag arbetade huvudsakligast som bildjournalist och skrev om möbler,
interiör, arkitektur, konst och konsthantverk, design och kläder;
om praktiskt taget allt som var ett ´just-nu´fenomen, om ädla
stenar, det finaste silversmide, om ett helt kryssningsfartyg,
dess delar och som system i Finland, och om märkvärdiga Niki de
Saint Phalle-tapeter i London, och om utställningar i Paris; jag
skrev om praktiskt taget allt som var nytt."
Jag skrev t. ex. om så vitt skilda ting som en grov schaktmaskin
från Helsingør som skulle få ett industridesignpris, en smäcker
fransk helikopter, årligen från modets haute couture, men framför
allt från vad som hände inom konst-, design-, arkitektur-, möbel-
och modevärlden runt omkring i Paris vid den tiden, och från möbelmässorna
där, och givetvis från de i Köpenhamn, och från möbelmässorna
i Köln och Milano - och för övrigt varhelst något inom ramen för
dessa mina intresseområden dök upp eller skulle kunna tänkas göra
det.
Framträdande tecken bland kreativt folk i tiden som syntes under
70-talet var den ökande ekonomiska utvecklingen - men framför
allt inom tekniken: den snabba materialutvecklingen - inte minst
inom arkitekturen och genom det totala gränsöverskridandet mellan
professionerna; möbeln var på väg ut från enbart nytta och status,
till att i många fall också att betraktas med ögon som på skulptur
och på måleri (som i de flesta [bättre] fallen stannat i bildmakarstadiet
på den amerikanistiska 60-tals-expressionismen eller på det imaginärt-introverta
historiska planet) -.
Måleri vid denna tid kunde ta sig uttryck i många nya former t.ex.
fasad-, bil-, eller genom medvetet utförd kroppsmålning - dvs.man
målade (dekorerade estetiskt medvetet) direkt på någons kropp
eller på engångskläder i papper för ändamålet - med användaren
i - inför användandet, för att sedan aldrig mer användas.
Det fanns många - och mycket olika - tidstecken att beskriva och
redogöra för genom journalistiken och dess bilder.
Märk väl, att redogöra för deras förekomst - för betraktaren att
själv ta ställning till, ta kontakt med om han så ville - och
inte att recensera förekomsterna i någon sorts dimmig akademisk
backspegel, ty de var idéer som den tiden bar fram som sina yttringar.
Om detta handlade mitt journalistiskt/konstnärliga samarbete med
Ekstra Bladet.
Se vidare om detta i "Tidsfasetter" |
