Published for The Neotrope Enterprise. Publisher: Bengt Rooke. Mars. 2012. No. 71. FRÅN MYCROFT TILL MY CROFT Fundamentet som Rooke Time bygger på är som framgår av den idéologiska texten: ”Det neotropiska företaget”. Men som rubrik över sitt innehåll var ”Det neotropiska företaget” alltför tungfotat för att skapa ett eklatant intresse till läsning av den datorformulerade utsagan. * Av de tre styckena i det följande är del III den avslutande deduktionen till varför ”Maycroft” och ”The Maycroft Conclusion” kom att användas, som såväl den hänvisande rubriken till texterna om ”Det Neotropiska Företaget”, som till sinnebilden för dess ”Inledning” ”II”, med texten ”Croft”, ”My Croft” och till de vidare anteckningarna där. Del I är hämtad ur inledningen till “Den grekiske tolken” av Del II är ur novellen ”Bruce-Partingtons undervattensbåt” i samlingen ”Den döende detektiven”, samma svenska utgåva och samme översättare. I ”Under min långa och nära bekantskap med Sherlock Holmes hörde jag honom aldrig nämna något om sina anförvanter och överhuvud taget inte något om sitt forna liv. Hans förtegenhet på den punkten hade blott stärkt mitt intryck av honom som en hart när övermänsklig varelse, och det fanns stunder då jag kom på mig själv med att betrakta honom som ett isolerat fenomen, en hjärna utan hjärta, lika tom på mänskliga känslor som överlägsen till intellektet. Det var efter att vi druckit te en sommarkväll. Vi hade suttit och småpratat, om allt från golfklubbor till förändringarna i ekliptikans lutning, men så gled vårt samspråk in på ämnet atavism och ärftlighet. Den fråga vi kom att dryfta var i vilken mån en viss egenskap hos individen var beroende på arv eller utbildning. ”Om man ser på dig”, sade jag, ”så förefaller det mig uppenbart, efter allt du berättat, att din observationsförmåga och din förmåga att dra slutsatser måste skrivas på din egen systematiska tränings konto.” ”Men hur kan du veta att det är fråga om ett arv?” Jag frågade honom, med en antydan om att det var min väns blyghet som föranledde honom att framhålla brodern som sin överman. Holmes skrattade åt min antydan. ”Käre Watson”, sade han. “Jag kan då rakt inte hålla med dem som anser anspråkslöshet vara en dygd. En logiker måste betrakta varje sak för vad den är, och att underskatta sig själv är lika mycket att avvika från sanningen som om man överskattade sin förmåga. Så när jag säger att Mycroft har bättre observationsförmåga än jag kan du vara förvissad om att jag håller mig till den exakta och bokstavliga sanningen.” Jag hade aldrig hört talas om en sådan institution, och mitt minspel måste ha varit talande, för Sherlock Holmes drog fram sitt ur och sade: ”Du undrar”, sade min vän, ”hur det kommer sig att denne Mycroft inte använder sin begåvning för detektivarbete. Han skulle inte gå i land med det.” ”Det som ger mig mitt levebröd är inget annat än en hobby för honom. ”Det förvånar mig inte. Som du vet finns det gott om män i London som på grund av blyghet eller misantropi inte känner någon åstundan att frottera sig med sina medmänniskor. Men de har inget emot bekväma stolar och de färskaste tidskrifterna. Det är för sådana människors bekvämlighet Diogenesklubben startats, och den består numera av stadens mest osällskapliga och otillgängliga män. Ingen medlem tillåts ta minsta notis om en annan. Frånsett i gästsalongen får samtal under inga som helst omständigheter föras, och tre försyndelser mot detta bud renderar syndaren uteslutning, om det kommer till styrelsens kännedom. Min bror var med om att bilda klubben, och för min egen privata del finner jag atmosfären där synnerligen lugnande.” …… Under vårt samtal hade vi kommit fram ….. Sherlock Holmes gjorde halt utanför en port ….. och efter att ha uppmanat mig att iaktta tystnad gick han före in i hallen. ….. Holmes släppte in mig i ett mindre rum som vette mot Pall Mall. Han lämnade mig ensam några minuter, och kom tillbaka med en man som jag förstod inte kunde vara någon annan än hans broder. Mycroft Holmes var mycket längre och kraftigare än Sherlock. Till figuren var han avgjort korpulent, men ansiktet rymde, ehuru det var fylligt, fortfarande drag av det skarpsinne som var så karaktäristiskt för brodern. Hans ögon, som var förunderligt vattniga och lätt gråa, tycktes inställda på den fjärrsynta, inåtvända blick som jag blott lagt märke till hos Sherlock när han uppbjöd sin hela tankeskärpa. II ”Den tredje veckan i november 1895 sänkte sig en tät gul dimma över London. Från måndagen till torsdagen var det så gott som omöjligt att från våra fönster på Baker Street ens skymta huset tvärs över gatan...... ”Ja ja, ja ja! Vad skall det nu bli av?” sade han. ”Broder Mycroft kommer hit.” ”Än sen då? Det är som att möta en spårvagn på en landsväg. Mycroft har sina inrutade banor och han avviker aldrig från dem. Sin bostad på Pall Mall, Diogenesklubben, Whitehall – det är hans värld. En gång, en endaste gång har han varit här. Vad är det för jordskred som rimligen kan ha rubbat hans cirklar?”…… “Det är som om en planet hade lämnat sin omloppsbana och börjat irra omkring. “Jag kände dig inte såväl på den tiden. Man måste vara försiktig när man talar om viktiga statsangelägenheter. Du har alldeles rätt i att han har något med regeringen att göra. På sätt och vis skulle du också ha rätt om du sade att han ibland är landets regering.” “Jag tänkte väl att du skulle bli förvånad. Mycroft uppbär fyrahundrafemtio pund om året, sitter kvar på en underordnad post, har inga som helst ambitioner, vill inte ta emot hedersbetygelser eller titlar, men är likväl den oumbärligaste mannen i riket.” “Tja, hans ställning är fullkomligt unik. Han har skapat den på alldeles egen hand. Det har aldrig funnits något liknande den tidigare och det kommer aldrig att finnas någon efter honom. Ingen levande människa har en så välordnad och avancerad hjärna, en så gigantisk förmåga att magasinera fakta som han. Just de egenskaper jag använder mig av för att avslöja brott tar han i bruk för det här speciella ändamålet. Alla de avgöranden som träffas på de olika departementen vidarebefordras till honom, och han är centralväxeln, en clearing, som kontrollerar att allting stämmer. Alla andra är specialister, men hans specialitet är allomfattande. Antag att en minister behöver information angående en fråga som rör flottan, Indien, Canada och dubbelmyntfoten. Han skulle kunna få separata upplysningar från olika källor beträffande de enskilda detaljerna, men endast Mycroft kan belysa samtliga och på rak arm informera om hur den ena faktorn påverkar den andra. Det började med att man först använde honom av rena bekvämlighetsskäl, som ett slags kunskapsgenväg, men nu har han blivit oumbärlig. I hans stora hjärna finns allting registrerat och kan plockas fram på ett ögonblick. Upprepade gånger har hans ord varit avgörande för regeringens handlingssätt. Det är hans liv. Han tänker inte på något annat utom då jag besöker honom och ber honom råda mig i något av mina små problem. Men i dag stiger Jupiter ned från sin himmel. Vad i allsin dar kan det betyda?”…... III Mycroft har som roll och som personteckning, i berättelserna om Sherlock Holmes, genom åren skapat en myckenhet spekulationer och ett stort intresse bland författare, rolltolkare och filmskapare (inte minst sammanhanget mellan Maycroft och den kuriösa Diogenesklubben har här fungerat som incitament). Visserligen har tolkningar av professor Moriarty och hans relation till Sherlock Holmes diskuterats, men i än högre grad har man fascinerats av Mycroft-figuren, hans privata verksamhet (eller ”overksamhet”) och hans viktiga och utomordentligt märkvärdiga förhållande och roll som ett slags filter och styrmedel i regeringssammanhang. Beträffande Mycroft i det första fallet, så som Conan Doyle låter Sherlock Holmes uttrycka det: ”If the art of the detective began and ended in reasoning from an arm-chair, my brother would be the greatest criminal agent that ever lived. But he has no ambition and no energy. He would not even go out of his way to verify his own solutions, and would rather be considered wrong than take the trouble to prove himself right.” Mycrofts roll i det andra fallet beskriver Holmes (här ytterligt förkortat) för Watson i ”The Adventure of the Bruce-Partington Plans”: Det är egentligen inte särskilt svårt att i dag föreställa sig, vad rollen och personen Mycroft, som Conan Doyle börjar beskriva 1893, utan att känna till det, och långt innan företeelsen som sådan (och ordet för den) var känt – det är förvånansvärt nog något som till stora delar liknar - en databas! ”En större samling uppgifter som finns lagrade på systematiskt sätt i [en elektronisk] datamaskin så att enskilda uppgifter snabbt kan hittas, t.ex. genom sökning per kategori, även om själva lagringsmetoden, programmen etc., utan hänsyn till innehållet: databassystem.” (ordet känt sedan 1960-talet [SO]) Ordet/namnet Mycroft skulle alltså för oss - i vår tid, med tillräckligt vid fantasi, och beläsenhet givetvis – mycket väl kunna väcka föreställningen om namnet Mycroft som alluderande på en databas! Personnamnen hos Conan Doyle är ständigt medverkande till att ge en utpräglad både tids- och miljöfärg åt handlingen, och oftast känner man igen namnen – som just namn - men så icke namnet Mycroft. Man kan fråga sig varför Conan Doyle överhuvud taget skapade figuren Mycroft, dels som Sherlock Holmes bror, dels med den personteckning som han gjorde? Var fick han namnet som förnamn ifrån – och varför till en så granlaga roll som han skapade för det? Sökandet efter Mycroft som förnamn har lett till, att det överhuvud taget inte visat sig som sådant på andra ställen än hos Conan Doyle i hans Sherlock Holmes-noveller. Givetvis har Conan Doyle såväl som andra författare full frihet att förse sina personager med vilka namn de önskar, förutsatt givetvis att namnbetydelserna inte hämmar historieberättandet – men väl tillför det något – vilket helt uppenbart det svårförklarliga förnamnet Mycroft gjort. I alla kulturer är en persons namn och dess betydelse oupplösligt förknippat med personen, men någon riktig förklaring på vad just personnamnet Mycroft betyder har inte stått att finna. Många egennamn är givna av emotionella behov och kan bildas på olika sätt. Enklast sker det genom att ett vanligt ord, normalt ett substantiv eller adjektiv, appliceras på en enskild individ. Ett ord kan vara personbinamn eller namn på en sjö eller åker. Nybildning av namn sker främst genom avledning, sammansättning eller ordfogning (syntagm). Utmärkande för egennamn är att det förekommer överföring från en namnkategori till en annan. Bildandet av nya ord sker genom olika processer, av vilka de vanligaste är avledning, förkortning och sammansättning. Avledning innebär att man till stammorfemet i ett ord (avledningens bas eller stam) lägger ett affix, dvs. ett prefix (förstavelse) eller suffix (avledningsändelse). Den litterära onomastiken är en gren inom namnforskning som undersöker den roll som egennamn, främst personnamn, spelar i skönlitterära texter, t.ex. som skapare av tids- och miljöfärg, som karakteriseringsmedel och symbolbärare - ett sådant är utan tvivel personnamnet Mycroft. * I de flesta engelsk-svenska lexikon (t.ex. Norstedts stora svensk-engelska ordbok 1993), står eng. my för min, croft står för jordlapp, täppa, och isht. Skottl. för torp(ställe), crofter står för isht Skottl. för torpare. Inte heller i The Concise English Dictionary, Cassel Ltd, London, Great Britain, 1968:croft = A piece of enclosed ground, esp. adjoining a house; a small farm in the Highlands and islands of Scotland. Däremot står det så mycket mer att finna i det avsevärt mer omfångsrika: Webster´s Encyclopedic Unabridged Dictionary of the English Language, (1946-1989) The dictionary entries are based on the First Edition of The Random House Dictionary of the English Language, Unabridged Edition, 1983, Gramercy Books, New York, dilithium Press, Ltd, 1989 – nämligen: croft 1 = (krôft, kroft), n. Brit. 1. a small plot of ground adjacent to a house and used as a kitchen garden, to pasture one or two cows, etc.; a garden large enough to feed a family or have commercial value. 2. a very small farm, as one worked by a Scottish crofter [ME, OE: small field] croft 2 = (krôft, kroft), n. a small, potable filing cabinet of table height, having drop leaves for use as a table. [named after the Rev. Sir Herbert Croft (1757-1816), lexicologist, its inventer] crofter = (krôf´ter, krof`-) n. Brit. One who rents and works a very small farm. [ME; see croft, -er 1] * Betydelsen här ovan: ”croft 2: a small, portable filling cabinet of table height, having drop leaves for use as a table.[named after the Rev. Sir Herbert Croft (1757-1816), lexicologist, its inventor] ” – gav stammorfemet croft, till vilket prefixet my fogades. Härmed skapades ett etymologiskt rimligt egennamn: Mycroft – ett namn med ett innehåll som utmärkt väl motsvarar såväl en betydelse för det litterärt skapade personnamnet Mycroft, som en adekvat rubrik för den datorformulerade texten till ”Det neotropiska företaget”: det är genom ordet ”Mycroft”, på den biografiska högerspalten på frontsidan för Rooke Time, som texten till ”Det neotropiska företaget” initieras. Således är det mot denna språkliga fond som rubriken ”Maycroft” kom till, och ”The Mycroft Conclusion” kom att användas, såväl till texterna om ”Det neotropiska företaget”, som till sinnebilden för dess ”Inledning” – där den under ”II”, med texten ”Croft”, ”My Croft” -som det i textens förlängning kom att formuleras: * ”My Croft: Det i fält ständigt varande portabla arbetsbord som är konstnärens. Med fri sikt mot verklighetens horisont drivs konstnären runt i levandets virvel. Vid studiet av lådornas innehåll händer det att alltför mycket staplas och rasar samman och rullar runt på bordet. (I ett någorlunda vågläge:) * …. vilket allt härmed också - med en djup reverens för Sir Arthur Conan Doyle, i hans himmel - kom att upphöja ordet ”Mycroft” i min text, inte bara till en adekvat rubrik, utan även till ett utmärkt och väl valt ord för beskrivningen av ”Det neotropiska företaget” - både till såväl det högst påtagligt praktiskt aktiva – som till det teoretiska konstnärskapet.
|
|
|
