Rooke Time No 70 [January 2012: Kniven-Instrument-Verktyg/ Bengt Rooke]

Varför en kniv – en kniv i rörelse, som tidvisare på frontsidan för Rooke Time?

Bilden av en spetsig kniv i rörelse som visare för tidens flykt, konstituerar en konsthantverklighet som kan visa på högst olika och kanske mindre vanliga, men för den sakens skull inte mindre viktiga variabler; med reflektioner över konstens form och funktion, vad som hänt, och vad som händer i nuet (vilket inte alltid är, eller med nödvändighet skall vara, ofarligt) - med sådant sysslar Rooke Time.

Att visaren pendlar, med utgångspunkt i knappen vid porträttet från den ena, självbiografiska, sidan - mot det lutande trapptornet på Kungshuset i Lundagård, över Index och Adress, till rubriken Aktuell artikel på den andra sidan, – detta för att visa på transparens inför innehållet, men givetvis är det huvudsakligast en medveten konfiguration av den öppnande och vidgande bildens helhet, vilket ju är en av avsikterna med Rooke Time.

Den här tidvisande kniven är till sin utformning och till sin historiska bestämning närmast en s.k. ”Toothpick-styled”
Bowiekniv - tillverkad i Europa, i Toledo. För många år sedan kom kniven i min ägo i Montevideo, Uruguay, i Sydamerika (av alla ställen – men kanske ändå inte så märkligt med tanke på Uruguays tidiga historia).
Kniven följde med tillbaka till Europa och jag har den fortfarande – den pryder utmärkt väl sin numera givna plats i samlingen.

Skulle man beskriva kniven ifråga som ett samlarobjekt, så som man vanligtvis gör i auktionskataloger, skulle det bli som följer:
Kniven har kraftigt enkeleggat, 200 mm. långt, blad med en 60 mm. falsk egg. Bladets bredd är 28 mm.
Rak parerstång 55 mm. med bladformade avslut.
Bladet är på ena sidan närmst parerstången märkt med ”FABRICA DE TOLEDO 1872” och är på båda sidorna djupetsade med tidsenlig bladornamentering.
Skaftet är 110 mm. av svarvat horn med räfflor och med en mässingsring (15 mm.) närmast parerstången.
Knapp av mässing.
Slidan är av dekorsytt läder med knopslagen lädertofs i spetsen (slidan tidigare med taggigt halvmånformat förlängt bakstycke för ”innanför-bältet-bärande”); senare tillkommen (och numera med) kopparnitad bältessölja.

Toledo, staden där kniven är tillverkad, ligger i centrala Spanien. Sedan förhistorisk tid är Toledo känd för sitt konsthantverk, sitt guld- och silverarbete, sitt metallhantverk, och då särskilt för vapensmide. Tillverkningen förbättrades under det moriska väldet och blev världsberömt under 1500-, 1600- och 1700-talen för tillverkningen av blanka vapen - av klingor som fick sitt namn av staden: Toledo-klingor.
Toledo existerade redan vid romarnas erövring 192 f.Kr. (omnämnd första gången hos Livius).
Vid Universidad de Castilla-La Manchastödjer bl.a. European Cultural Fundation forskning vid Escuela de Traductores de Toledo, för kulturellt samarbete och översättning mellan t.ex. den moderna arabiska världen och Europa.

Bortsett från allt annat beträffande kniven, är det vad angår hantverk överlag hantverkarens verktyg och verktygslåda som ger den första indikationen på om den som utger sig för att vara hantverkare verkligen är det. I än högre grad och utsträckning gäller detta konsthantverkare – för att inte tala om då det gäller att utge sig för att hantera den verksamhet som är konstnärens, då konstverket konstitueras som hantverk, och att det därigenom på ett eller annat sätt menas vara en utsaga som har att förstås som konstverk.

Att kunna använda hantverkets alla verktyg, formade som de är till sina speciella ändamål, och genom en allt annat än lättillgänglig kunskapsinhämtning under åratal mot erfarenheter som, vilket ofta visar sig, därtill ställer stora krav på en problemlösande improvisation, det är här som kunnandet och skickligheten visar sig. Att lösa problem genom bemästrandet av verktygets och handens förelagda uppgift – det är hantverkaren i sin prydno - och därtill i en mer formande process och i ett mer förädlande arbete, konsthantverkaren.

Att utöver detta och understundom, men inte alltid, därtill lösa och synliggöra de överordnade tankarna med dess intellektuella uppgifter, dess personliga, psykologiska och sociala verklighet, dess djupare, mer tidsbundet utmärkande och mer komplicerade händelser, och vår tids föreställningar – det hör den existentiella konsten till – med det levande och det liv som dess slutsatser pretenderar på.

I sig är konsten ingenting, det är i dess kontext, och dess intellektuella hanterande av sitt ställningstagande till denna - och uteslutande allt annat – dess funktion och dess slutsatsers påverkan i nuet, som konstens storhet ligger. Därför är det en avgörande skillnad mellan det intellektuellt och socialt funktionella konstverket (i vilken form det än tar sig) och konsthantverkarens mer eller mindre skickligt hopkomna fasta slutprodukt.

Skulle ett verk i sin tidsbundna kontext, genom sin intellektuella och social funktion, fungera som konstverk just där och just då - kan verket i en annan tid, i en annan kontext, ha en hantverksmässigt beundrande funktion – inte som konstverk dock - utan som konsthantverk.

Det är bland annat därför det är så stor skillnad mellan konsthantverkare och konstnär. Konsthantverk handlar initialt om tillverkandet av mer eller mindre intrikata ting i sig, i egen rätt - som sådana.
Konsten däremot handlar om det uttryckta konstverkets idéer och dess sociala funktion i sin tid - i den explicit tidsvisande kontext som ytterst är dess upphov.