Många människor sysslar var dag med kulturella aktiviteter som går att knyta till Fantasy: rollspel som Dungeons & Dragons; spel över Internet; sammanslutningar i olika sällskap och de aktiviteter som där bedrivs; musikutövande som hämtat inspiration eller som i sig beskriver eller är en del av miljön; filmer som finns inom genren; litteraturläsning. Lägger vi samman alla dessa blir det en stor mängd människor.
Fantasy är en genre som bara på det litterära planet innefattar en rad inriktningar. När man tänker på fantasy så handlar det kanske för den äldre publiken mest om Charles Lutwidges (1832 –1898) Alice i underlandet – medan det för den yngre handlar om Joanne Rowlings (f. 1965) Harry Potter. Signifikativt för handlingen är att den är fiktiv och utspelar sig utan tidsangivelse. Det mystiska och det magiska är viktiga ingredienser och det gemensamma för genrens karaktärer är att de består av en blandning av dvärgar, trollkarlar, jättar och andra.
Ofta härleds fantasy till brittisk romantik. Mycket kanske för att den skotske författaren George MacDonald sägs ha inspirerat Tolkien och andra för genren viktiga författare. Det finns givetvis en rik brittisk berättartradition som dessa framgångsrika författare och konstnärer spinner vidare på, exempelvis legenderna om Avalon eller om kung Arthur och Riddarna av Runda Bordet. I original författades flera av dessa på fornkymriska, walesiska.
Om vi då ställer oss frågan vad fantasy art är, blir svaret än mer komplext. Även här tänker man först på en avbildande genre med övernaturliga teman och varelser. På samma sätt som i den litterära genren så är snarare det beskrivna än stilen dominerande för karaktäristiken men påfallande ofta kan man skönja en stilmässig liknelse med 1800-talsmåleriet. Men det finns många överlappningar mot science fiction och skräck/våldsskildringar.
Fantasy art tillhör inte direkt konstvärldens kanon – många gånger lever denna genre sitt eget högst privata liv långt från konstscenen.
En Sverigeaktuell fantasykonstnär är Paul Raymond Gregory född 1949. Om hans bildmaterial har jag skrivit i utställningskatalogen Paul Raymond Gregory : ur Tolkiens värld = from the world of Tolkien (2007). Gregory hämtar ofta sina motiv från Tolkiens värld. Motiven har idag fått en ny dimension tack vare den storslagna nya filmatiseringen.
Fantasy-traditionen, såsom vi känner den, har hämtat mycket näring från tidigare epoker, medvetet eller omedvetet. Det finns följaktligen många (tolknings-) likheter mellan det historiska måleriet och Gregorys sena 1970-tals målningar med motiv hämtade från Tolkiens värld.
Gregory föddes i Derby, England. Orten ligger bara någon mil från Donnington, en viktig plats för större rockfestivaler. Paul Gregory har främst förknippats med skivomslag. Han har exempelvis gjort omslag till Saxon och Uriah Heep. Han har också arbetat för tyska Blind Guardian. Målningen som låg till grund för Saxons Crusader, deras sjätte LP från 1984, fångar träffsäkert in den brittiska ”New Wave Heavy Metal - estetiken”. Hans stil kallas rätt och slätt för “fantasy art”.
Ofta härleds fantasy till romantiken men det finns också de som härleder fantasy till bland annat Gilgamesheposet eller nordisk mytologi. Det mystiska och det magiska är viktiga ingredienser och det gemensamma för genrens karaktärer är att de består av en blandningen av dvärgar, trollkarlar, jättar och andra.
Det intressanta är att det just nu pågår en utställning med Paul Raymond Gregorys verk på Prins Eugens Waldemarsudde. Denna udda konstriktning har hittat rakt in i konstens svenska högborg, målningar med motiv från Tolkiens värld – populärkultur på konstscenen. Vad har detta givit för ekon?
Det är inget nytt att litterära verk inspirerar tonsättare såväl som bildkonstnärer. Ibland talar man om intermedialitet och konstarter i samverkan, men det är viktigt att komma ihåg att detta inte är en ny företeelse. Berättelser har i alla tider inspirerat konstnärer, det gäller för såväl de grekiska mytologiska såväl som bibliska eller mer nationella historiska epos. Ibland har också bilder inspirerat till nya berättelser, myter och föreställningar.
Gregorys verk har konstens form men få behandlar verken som om de skulle tillhöra konstvärlden.
Jag kan tänka mig att kritikerna blir frustrerade. Filmerna kan man omskriva som ”god underhållning” men konsten… får den vara underhållande? Skall man inte leta efter en mer filosofisk mening i samtida verk?
Gregorys verk är stora till formatet, så stora att det knappast går att uppleva dem via reproduktioner. Det är inte svårt att hitta kopplingar mellan Paul Gregorys målningar och det historiska måleriet, eller 1800- talets illustrationer. Jämför exempelvis Gustave Dorés berömda illustrationer till Dantes Den gudomliga komedin eller Ludovico Ariostos Den rasande Roland. Dessa pekar mot att fantasytraditionen, såsom vi känner den, hämtat mycket näring från tidigare epoker - medvetet eller omedvetet.
Vad gäller musiker som låtit sig inspireras av fantasygenren kan nämnas Ralph Lundsten, som döpt hela sin inspelningsstudio efter Andromeda, Kefeus och Kassiopeias dotter i den grekiska mytologin. Det finns dock inte i egentlig mening en musikalisk fantasygenre som är lika tydlig som inom bildkonst och berättarkonst.
Men naturligtvis finns det enskilda musiker som satt sin egen prägel på genren. Bo Hansson (f. 1943) – den ena halvan av duon Hansson & Karlsson – fick 1972 stor framgång med skivan Lord of the Rings.
Till skillnad från många samtida fantasykonstnärer arbetar Paul Gregory inte digitalt utan med olja på duk. Hans stil kan beskrivas som en blandning av det historiska måleriet, romantiken och barocken. Paul Gregorys förebild som illustratör är Frank Frazetta (f.1928), den världsberömde science fiction- och fantasyillustratören som tecknade allt från Conan the Barbarian till skräckserien Vampirella, en kultserie som till och med gavs ut i svensk version i mitten av
1970- talet.
Motiven har idag fått en ny dimension tack vare den storslagna nya filmatiseringen från åren kring år 2000. Tidigare försök att visualisera denna saga på film föll inte kritikerna i smaken men Peter Jackson lyckades över all förväntan. Det är kanske från Peter Jacksons filmer som de flesta fått sina bilder av Frodo, Sam Gandalf och de andra karaktärerna.
Det spännande är att de inte förefaller helt olika Paul Gregorys bilder.
Nu finns målningarna i Sverige – men vem märker av dem?
© 2007 Gary Svensson och Rooke Time
Artikeln får citeras om källan anges
