”Med anledning av Bo Cavefors utställning som skulle öppnats lördagen den 9 november 2002 i Vita Kuben, NorrlandsOperan, Umeå meddelar vi att utställningen censurerats och stängts av kommunens tjänstemän.
Materialet finns istället tillgängligt från och med måndag den 11 november på antikvariat H:ström (Johan Hammarström) Skolgatan 41 i Umeå. Tel: 090 14 54 05. E-mail: forlag@hstrom.nu
För vidare information om den stängda utställningen se Rooketime34 där Leif Erikssons essä om Bo Cavefors finns publicerad.”


Den retrospektiva belysningen av Bo Cavefors förläggargärning som var avsedd att visas på Norrlandsoperan i Umeå mörklades i elfte timmen av dess kulturbyråkrater.
Händelsen var klargörande - den synliggjorde den kulturtundra som Umeås kulturbyråkrater repressenterade vars permafrost tydligen ännu inte var upptinad för något som hade sitt huvudsakligaste intresse i den urban-kulturella verkligheten i det övriga landet för decennier sedan; då handlade det om ett credo i tiden - nutilldags framstår detta handlande enbart som en lika patetiskt som bisarr anakronism.

Icke destu mindre känns det sorgesamt och en smula bittert att få uppleva sådana händelser i vår nutid; de är ju i verkligheten historiska gengångare från en sedan länge svunnen tid.

Bigotteriets tunga skuggor faller därför hotande och förmörkande över samtiden, åtminstone i det avlägsna och kylslagna Norrland.
Vad som nu hänt i Umeå, genom sättet att behandla Bo Cavefors och utställningen kring hans förlagsverksamhet, kan ju knappast uppfattas såsom förespeglande en personligt friare tillvaro i det närvarande på platsen ifråga, och det visar verkligen inte heller hän mot en större kulturell frihet för framtiden i denna hyperboreiska avlägsenhet som tydligen är, om möjligt, än mer avlägsen än jag först trodde.

Ur djupet av den spleen som drabbar tänkande människor som följd av sådant nöjer jag mig här med att låta de följande citaten beskriva hur det lokala förståndet kollapsade i Umeå.
Men som också, om man nu skall leta efter det positiva som kom ur situationen, i förlängningen visar på något som kan tolkas som ett skimmer av ljus som skymtar längre söderut där man har en betydligt vidare horisont.

Vad som hände var följande:


ÄVENTYR I UTSTÄLLNINGSBRANSCHEN!
av Bo I. Cavefors

”För nu ganska länge sedan kontaktade Leif Elggren mig och ville att han tillsammans med Kent Tankred skulle ordna en utställning på VITA KUBEN, NorrlandsOperan i Umeå, med en del av mina gamla kataloger, Svarta Fanor, under de senaste åren egenproducerade Artists Books, med mera.

Det hela skred framåt och tid bestämdes slutligen att utställningen skulle äga rum från den 9 november till den 4 december 2002.
Avtal, förutsättningar och ekonomiska ersättningar verkställdes.
Leif Eriksson skrev en längre historik om förlagets historia och om det svenska kulturpolitiska klimat i vilket förlaget verkat.

Den 7 november anlände Elggren, Tranked samt Cavefors till Umeå, medförande det utställningsmaterial som inte redan tidigare per post sänts till stadens kommunala representant för den kommunala utställningsverksamheten, Lars Sahlin.

Elggren och Tankred färdigställde huvudparten av utställningen under fredagen den 8 november. Klockan 15.45 inspekterar Sahlin utställningen, river sig i håret samt rusar nedför trappan som leder från Vita Kuben till Operans foajé. Några minuter senare anländer till Elggren, Tankred och Cavefors, vilka stannat kvar i galleriet, en vaktmästare som på uppdrag låter meddela att det inte skall bli någon utställning, att de tre skall lämna lokalen samt att densamma skall låsas.

Elggren och Tankred försöker under de återstående timmarna fram till klockan 24.00 komma i kontakt med Sahlin dels direkt via telefon, dels genom ombud. Detta misslyckas. Sahlin är som bortblåst. Slutligen meddelar ett ombud att Sahlin vill tänka fram till lördagen-vernissagedagen - och då klockan 10.00 meddela sitt beslut.

Klockan 11.30 meddelas beslutet: att utställningen är censurerad, ej skall öppnas, att den är förbjuden. Med andra ord: att medborgarna i Umeå ej anses vuxna och mogna att ta del av det material som visas i utställningen. Elggren och Tankred tillåtes ej komma in och fotografera utställningen. Cavefors som är ägare till det utställda materialet tillåtes icke beträda gallerilokalen för att hämta sitt material.

Sahlin låter genom ombud hälsa att han vill ta upp en diskussion under måndagen den 11 november. Detta avvisas av de tre av det enkla skälet att man inte kan kompromissa om varken det fria ordet eller om konstens frihet.

Följande situation föreligger: en kommunal tjänsteman har censurerat och stängt en kontrakterad utställning på ett kommunägt galleri.
Ägaren (Cavefors) material är inlåst och oåtkomligt för ägaren. Utställningsarrangörerna (Elggren och Tankred) tillåtes inte fotografera den färdiga utställningen.

Frågan är: är det entartete konst eller entartete politik som finns inlåst bakom reglad dörr i Operahuset i Umeå.”


PRESSMEDDELANDE

”På NorrlandsOperans hemsida samt vid intervjuer till skilda medier hävdar konstintendenten vid Umeå kommun, Lars Sahlin, att Bo Cavefors-utställningen på Vita Kuben av "styrgruppen" flyttats till Johan Hammarströms bokhandel "i samråd med Guds söner: Leif Elggren och Kent Tankred".

Detta är lögn och förbannad dikt!

Flytten har inte gjorts i samråd med Guds söner. Flytten var ett KRAV av oss och Bo Cavefors eftersom Lars Sahlin stängde utställningen i fredags (den 8 november) och vi blev utelåsta från utställningen. Bo Cavefors blev alltså utstängd från sitt eget utställningsmaterial! Eftersom detta skedde, vilket för övrigt är hänsynslöst och egenmäktigt och dessutom förödmjukande, meddelade vi att utställningen måste tas ned. Ett vidare samarbete med Lars Sahlin var naturligtvis otänkbart!

Vi försökte komma in i utställningslokalen under lördagen, bland annat för att fotografera, men förvägrades detta.
När vi stod utanför den låsta dörren och talade med besökare som kommit för att titta på utställningen dök Johan Hammarström upp och erbjöd snabbt och generöst att vi kunde försöka få över materialet till hans antikvariat och därmed trots allt göra det tillgängligt för Umeås publik.

Lägg märke till att utställningen inte kunde sättas upp i hans antikvariat, men att materialet dock finns tillgängligt på ett bord och i ett vitrinskåp. Detta är stor skillnad mot att presentera utställningen som det var tänkt i Vita Kuben. Detta blev också vårt krav och under måndagen den 11 november körde kommunen över materialet till antikvariatet, sedan Bo Cavefors beslutat att under följande tisdag anmäla kommunen för stöld av hans egendom, om så ej skedde.

Lars Sahlin använder denna omständighet för att rädda sitt eget skinn och få det att låta som om Vita Kuben fortfarande har med arrangemanget att göra. Detta är helt fel!!! Utställningen censurerades och stängdes av Lars Sahlin! Bo Cavefors förvägrades tillträde till sitt eget material! Johan Hammarström erbjöd med civilt kurage och helt på eget initiativ att presentera materialet i sin affärslokal.”


Antikvariat & Bokhandel / h:ström - Text & Kultur
Skolgatan 41 ~ 903 27 Umeå.
Tfn./Fax. 090 145 405.
text@hstrom.nu ~ www.hstrom.nu

”Guds söner och h:ström - Text & Kultur presenterar
Bo Cavefors - en stoppad utställning och en presentation av materialet.

Med anledning av den tragiska stängningen av den legendariske bokförläggaren och frisinnade människan Bo Cavefors utställning vid NorrlandsOperan i Umeå finner man på denna webplats bakgrundsinformation och förhoppningsvis, till dags dato, samtliga länkar till texter över nätet.

Inför vernissagen lördagen den 9 november 2002 ämnade Guds söner (Leif Elggren & Kent Tankred) anordna en utställning apropå Bo Cavefors utgivning av böcker, tidskrifter och artists books; en utställning som stoppades av den administrativa styrningen av Vita Kuben, det rum på NorrlandsOperan som skulle användas för utställningen.

Nedan finns länkar och information om denna händelse. Många ställer sig frågande kring förfarandet, stoppandet och strypningen av denna utställning och förhoppningsvis ska denna webplats ge en del frågor svar.

Utställningen är stoppad, men materialet är flyttat från NorrlandsOperan till Antikvariat & Bokhandel i Umeå och finns där att skärskåda i åtminstone ett par veckor; vad var det umepubliken inte var mogen att se?
Glöm inte att fylla i vår gästbok!”

I denna gästbok skrev jag följande:

”Jag talade häromdagen med en bildad norrlänning om Umeåskandalen.
Vederbörande hade svårt att förstå att något sådan kunde hända i just Umeå ”som faktiskt, på något sätt, liknar Lund”.
Det är möjligt att så är fallet - men i så fall är det Lund på sextiotalet då liknande otillständigheter förekom här.

Nu är det ju så att tiden bara har en riktning - nämligen framåt. Den mentala dimma som sänkte sig över Umeå den 9 november i år talar för att man där tydligen inte förstått att så är fallet, eller var det kanske så att befallningshavarna i staden fann detta sitt agerande som ett utmärkt sätt att hugfästa minnet av årsdagen för Kristallnatten den 9 november 1938.

Hur som helst - efter vad som hänt i samband med den tilltänkta presentationen av Bo Cavefors Bokförlag på Vita Kuben i Umeå vänder jag mig, och många med mig, mot den stagnation som visat sig i Umeå och den otidsenliga trögheten i detta dunkla bönerum som Vita Kuben kommit att framstå som, och jag opponerar starkt mot det fundamentalistiskt salvelsefulla rabbinat som utgör dess ledning.

Den lilla hyperboréiska stadens intellektuella ära räddades emellertid av Johan Hammarström. Hans räddningsaktion visar på civilkurage och att tiden trots allt går framåt - även i Umeå.
Bengt Rooke. Lund”


Webbsidan som Johan Hammarström öppnade (se Länkar) innehåller information om den hindrade Cavefors-utställningen, många länkar, också till div befallningshavare sorterade i någorlunda kronologisk ordning, länkar till press, skriverier från folk i allmänhet och en myckenhet nyhetsmaterial som rör skandalen.
Man får här också information om Johan Hammarströms förlagsverksamhet och om hans antikvariat.
Besöksfrekvensen i skrivande stund framgår av följande siffror:
2911 besökare sedan 2002-10-02.
1524 besökare under november 2002 (51 besökare per dag).
1197 besökare under oktober 2002 (39 besökare per dag).

Här finns också det öppna brev som Leif Eriksson skickade till Umeå (essän som brevet handlar om är samma text som Rooke Time No 34):

”Lars!

Vad håller ni på med i Umeå?

Den 9 november på lördagskvällen blev jag uppringd av Bo Cavefors på plats i Umeå. Han berättade att utställningen Bo Cavefors hade censurerats. Att en kommunal tjänsteman fått i uppdrag att låsa dörren till Vita kuben. Cavefors var upprörd och chockad. Det blev även jag. Jag försökte få tag på dig men misslyckades.

När jag gick in på NorrlandsOperans hemsida fann jag följande uppgift: Utställningen i Vita kuben med Bo Cavefors är uppskjuten tillsvidare. Ingen uppgift om varför eller vem som fattat detta beslut. Anonyma avsändare är det värsta jag vet!

Dessutom upptäckte jag att min essä blivit raderad från hemsidan.
Där den funnits sedan den 4 november.

Att ni fick lägga ut essän på hemsidan betyder inte att ni kan handskas med den hursomhelst. Allra minst censurera den.

Varken du eller någon annan meddelade mig vad ni tänkte göra eller redan hade gjort.

Nu har det gått 5 dagar sedan ert ingripande. Jag har fortfarande inte hört någonting från dig eller någon annan i Umeå. Utan blivit hänvisad till förvirrade rapporter i press och TV.

T ex att det hela skulle handla om Bo Cavefors när det var en utställning om Bo Cavefors utgivning av böcker och tidskrifter sedan 1959. Det är en väldig skillnad.

Dessutom har fokus hamnat på några svartvita foton av Robert Mapplethorpe, som Cavefors använt för att illustrera ett nummer av Svarta Fanor. Deras betydelse har blivit alldeles för dominant, med tanke på att utställningen belyste förlagets utgivning av drygt 800 titlar.

Att det var dessa illustrationer som föranledde censuren framgår klart av dina egna uttalanden som återgetts i både press och TV, och att det var för Umeås barn och ungdomar som ni stoppade utställningen. Det är fegt att skylla på dem.

Men det brukar vara bakom dessa grupper, som gråsuggorna gömmer sig. Att Lars Tibell var involverad begrep jag omedelbart. Han är ju faktiskt chef för NorrlandsOperan. Med tanke på vad han stolt sade, när Kulturnytt i TV presenterade operan i samband med invigningen, om Vita kuben som en viktig faktor i verksamheten, förstår jag att han inte menade vad han sa den gången.

Jag måste säga att ni träffade mitt i prick beträffande val av dag för censur. Ert/ditt ingripande sammanföll nämligen med årsdagen av Kristallnatten 9 november 1938. Eller var det ert sätt att fira den dagen?

Idag fick jag dessutom reda på att Lars Tibell vid en presskonferens bett om ursäkt till Cavefors, Elggren och Tankred, men bara till dem, och samtidigt erbjudit att utställningen är välkommen tillbaka till Vita kuben på NorrlandsOperan. Har ni fått totalt hjärnsläpp?
Eller är det ett sätt att lägga locket på för fortsatta diskussioner?

Den enda som i anslutning till er censur stod upp och hade civilkurage var Johan Hammarström som erbjöd sig att visa materialet i sina lokaler.
Att utställningen skulle återföras till Vita kuben är absurd. Det vore ett slag i ansiktet på Hammarström och hans hållning. Jag vet att de övriga liksom jag tar avstånd från det erbjudandet.

Åter till min essä. Den har kommit skymundan p g a ert hysteriska agerande. Det är synd för essän handlade om förlagets historia. Och vad jag förstår innehöll essän det material som din kvinnliga kollega efterlyste, en genomarbetad information. Visserligen måste man vara läskunnig för att tillgodogöra sig innehållet.

Om ni mot förmodan får tillbaka utställningen ska ni veta jag motsätter mig att ni återför essän till NorrlandsOperans hemsida.
Jag vill inte bli sammankopplad med personer och institutioner som censurerar utställningar.

Detta e-mail sänds även ut som ett Öppet brev till pressen.”


Press, radio och TV, lokal såväl som nationell, har under senare tid haft ett stort antal omtalanden av begivenheterna I Umeå.
Så t.ex. skrev Sydsvenskan den 15/11 under rubriken ”Bo Cavefors får en ursäkt”: ”Norrlandsoperan i Umeå har ändrat sig och bett den skånske förläggaren Bo Cavefors och konstnärsgruppen Guds söner om ursäkt. Med hjälp av vakter och en artonårsgräns vill man nu öppna den utställning som tidigare stoppades eftersom bilderna ansågs för kontroversiella.
Men Bo Cavefors och Guds söner vill inte längre ha med Norrlandsoperan att göra. De känner sig djupt förödmjukade och letar istället efter en lämplig utställningslokal i Stockholm. Tills vidare visas bilderna på ett antikvariat i Umeå.
I ett pressmeddelande riktar anikvariatets innehavare John Hammarström hård kritik mot Norrlandsoperans första beslut att stoppa utställningen:
- Är det en tendens i tiden att politiker- och kommunstyrda offentliga rum sänks i tak?”

Den 21/11 kunde samma tidning, SDS, under rubriken ”Cavefors ställer ut i Ystad” meddela bl.a.... ”Nu kommer utställningen att visas på Ystads konstmuseum. Konstmuseets chef Thomas Millroth tycker att det var ett lätt och självklart beslut. I grunden, menar han, gäller det en inställning att konstnärer har rätt att själva välja vilka verk de skall visa.
Utställningen Bo Cavefors har vernissage i Ystad den 22 mars nästa år och pågår till den 6 april.”

(Huruvida denna tidpunkt är den riktiga kan i skrivande stund inte bekräftas men utställningen finns med på Ystad konstmuseums utställningstablå för nästa år men vid en annan tid. Jag hänvisar till kontroll av detta via adressen i Länkar.)


Svenska Dagbladet kunde i en notis på sin kultursida den 21/11 under rubriken ”Stoppade Caveforsutställningen öppnar i Ystad” berätta via TTSpectra att: ”Den omdebatterade utställningen med Bo Cavefors som
stoppades i Umeå ska i stället visas på Ystads konstmuseum, enligt Sveriges Radios "Kulturnytt".
Den 21 mars har utställningen vernissage........”

Det är på sin plats, så här avslutningsvis av min genomgång av händelserna (läs skandalen) i Umeå, att nämna vad Radio Västerbotten meddelade den 28/11 under rubriken ”Konstnärerna skyr Umeå efter censuren”:
”Bara en konstnär av de fyra som skulle ha ställt ut på Norrlandsoperan i Umeå har i dagsläget bestämt sig för att verkligen göra det. Två har redan klart deklarerat att de uteblir......”

Sådant är ett hälsotecken så gott som något: Endast svagt upplysta i sin kyla av ett norrsken som definitivt inte faller över Norrlandsoperan lämnar konstnärerna kulturskymningens nordanland och vänder sig mot ett mer upplyst södern - för att där i stället framträda i ett varmare klimat i form av Ystads konstmuseum med både de facto och deklarerade klart vidare horisonter.

Detta sker under nästa år då Rooke Time återkommer med mera och förhoppningsvis positiva tidender - vilket i sin tur här också för fram till min önskan till en alltmer vidgad läsekrets: Rooke Time önskar alla