ROOKE TIME 31: Post september 2001/Bengt Rooke

På det lokala planet, läs Sverige, blev förmörkelsen permanent. De mänskliga konventionerna och tabun spelade huvudrollerna. Är vi själva skuld till att detta tillstånd råder?

Att bli ihågkommen för dagsverken utförda i övertygelsen och tron på det fria ordet, oavsett trostillhörighet, är rimligt. Mångfald och fria ord bör alla sträva efter, eftersom det innebär frihet och möjlighet att säga vad som kan och måste formuleras. Utopiska tanke.

På ett primitivt plan kan även de ädlaste syften fördärvas av snäva preferenser och informella lojaliteter, inte minst liberala, som symbiosen mellan länsåklagare Lennart Eliasson och kulturrådets dåvarande ordförande, Birgit Rodhe. Han genomförde kränkande husundersökningar på kontoret och i bostaden, och förpassade Cavefors till nio dygn i Lunds polishäkte, helt enligt reglerna, men vann inget av vikt i slutändan. Cavefors dömdes enbart till dagsböter för att slarvat med bokföringen. Och hon raderade med ett pennstreck Cavefors största utgivningsprojekt - den planerade Strindbergsutgåvan - men varför?

Kan dessa oförrätter justeras?

Den nu pågående utställningen i Umeå, i ”Vita kuben” på Norrlandsoperan, presenterar samtliga 820 titlar som Bo Cavefors har givit ut sedan 1959.

Det började med Brendan Behans pjäs ”Den dödsdömde” en tragikomedi 1959, i översättning av Mario Grut. Även Behans ”Gisslan” gavs ut samma år. Två ödesmättade titlar när man ser tillbaka.

Beträffande förlagets utgivning var det Bo Cavefors som ensam svarade för dramaturgin. Även om han hade fyra anställda de sista fyra åren.

Under de drygt 20 år som förlaget var verksamt presterade han mer än vad något annat förlag har gjort i Sverige när det gäller val av författare och verk.

Ofta kontroversiella författare t ex Ezra Pound, Ernst Jünger, men också annan explosiv politisk och filosofisk litteratur av Marx, Engels, Lenin, Stalin, Mao, och texter t ex: ”Der RAF” [Rote Armé Fraktion]. Antagligen var det den sistnämnda boken som verkställde domen.
Inte officiellt.
Den repressiva toleransen hade tills dess fungerat, men att stödja terrorister, nej det finns gränser för tryckfrihet.
För Cavefors gäller alltjämt det fria ordet!

Att låta besvärliga och i Sverige olästa författare komma till tals var
uppenbarligen för mycket.

Studerar man förlagets sist tryckta katalog, 1978, med illustrationer av Carsten Regild och med hans kongeniala svarta glödlampa på omslaget (som också illustrerar min artikel - men här uppochnervänd) och ett senare komplement, borde de flesta häpna över utgivningens mångfald och särart.

Inget annat förlag i Sverige har presterat något liknande. Vilken titel som är viktigast är nog den som aldrig kom ut, men det som gavs ut kastar ljus över den viktiga tid som flytt, men som uppenbarligen inte blivit den accepterade delen av historieflödet - men nog så viktigt!

Få medverkar till radikal kunskap och förnyelse.
Rädslan för nyheter och skillnader är stor.
De som vågar råkar mest illa ut.

De ställs i den kulturella offentliga skamvrån och bestraffas för den ”så allmänt accepterade yttrandefriheten”.

Mycket energi läggs ner på att lura döden, mindre ägnas åt värden, hållning och försvar för det enskilda.

Det förvånar.

I så motto är mänskligheten otroligt bekväm och lättlurad.

Inga ämnen, ingen författare var Cavefors främmande om det var ett bra manuskript. När jag frågade varför det gavs ut så många titlar av Alexander Weiss, svarade Cavefors lakoniskt: ”Jag tyckte de var bra”.

Den som vill veta mera om vad som skedde vintern 1979-1980 kan läsa faksimilen på utställningen av Nils Gunnar Nilssons artiklar i Sydsvenska Dagbladet den 10 mars och 13 april 1980.

Bo Cavefors har själv berört det som hände i en intervju i Svensk Bokhandel nr 2, 1997, s 13-26, gjord av Arne König och Lasse Winkler, i deras artikel: ”Lundaförlagen, Cavefors ande vilar över Lund”.

Vill man dessutom underrätta sig om personen Bo Cavefors och hur det hela började rekommenderas två av hans egna tre böcker ”Barnsliga memoarer”, 1995 och ”Valpen som ung man”, 1996 tryckta i Eslöv (Sveriges tråkigaste stad) på Förlaget Svarta Fanor.
Hans bok ”Helvetet”, utgiven av Eric Fylkeson på Janus Förlag, Lund 1985, är en samling artiklar som berör hans katolska tro och historia.
Fylkeson skriver på omslagets baksida: ”Cavefors gjorde under 60- och 70-talet en legendarisk insats som bokförläggare. Hundratals udda och obekväma böcker injicerades i det svenska kulturlivet.”

Nu är det inte så att Cavefors utgivning har passerat obemärkt genom åren.
I hans förlagsarkiv finns mer 20.000 tidningsklipp med recensioner och artiklar tillsammans med den unika korrespondensen han har haft med respektive författare runt om i världen.
Men när han erbjöd Universitetsbiblioteket i Lund detta arkiv meddelade man honom att man kunde tänka sig ta hand om ett urval.
Det är ta mig fan tjänstefel!

Granskar man utgivningen konstaterar man att han har givit ut 13 centrala verk av Peter Weiss. Av dennes broder Alexander Weiss gav han ut 19 titlar! Att Stig Claesson debuterade på förlaget 1961 med ”Från nya världen”.
Nobelpristagaren Wole Soyinka gav han ut 1975, alltså innan han fick priset.
”Jungfrutro och Dubbelmoral” av Kristina Ahlmark-Michanek, 1962, blev en av Cavefors storsäljare, fem upplagor t o m 1963.
Boken blev den fackla som satte eld på debatten om det sexuella hyckleriet i Sverige.

Men först något om 60-talets kulturella kontext, vars första hälft präglades av den svenska synden och debatten om den fria sexualiteten.
Censurropen skallade.
Moderna museet invigdes 1958. På utställningen Rörelse i konsten, 1961, fanns ett verk som censurerades bort. Det var R. Müllers ”Cyklistens änka”.

Det oanständiga bestod i att när man satt på cykeln och trampade åkte en vit attrapp-kuk upp och ner genom sadeln. Den stora konstdebatten ”Är allting konst?” pågick för fullt. Filmcensuren jagade Vilgot Sjömans filmversion av Lars Görlings ”491”. Per Oscarsson visade nästan kuken i Hylands hörna.
Zindermans förlag gav ut Lars Ullerstam ”De erotiska minoriteterna” 1964, och gav bl a nekrofilin ett ansikte.
1965 började Bengt Forsbergs förlag i Malmö ge ut de s k ”Kärleksböckerna” med Bengt Anderberg som huvudredaktör, med stor framgång.
Anderberg råkade själv illa ut redan 1948 med debutromanen ”Kain”.
När Pye Engströms lilla dubbelskulptur i brons, av ett kopulerande par, visades i TV i samband med Multikonst 1967, blev det också ett ramaskri och de runda, förlåt, hundra exemplaren såldes omedelbart.
Paragrafen ”sårande av tukt och sedlighet” regerade.

På Akademiska föreningen i Lund genomförde Bengt Rooke sin Sex-afton 1965. Han bemålade en naken kvinna, ”som svimmade”. Rooke lindade in henne i en svensk flagga, kastade upp henne på axeln och gick ut. Det blev ett stort bildreportage i tidningen Se nr 38. Den provokationen kostade Rooke jobbet som lärare.
Samma år (men tidigare) genomförde Bengt Rooke sin föreställning VROOM i Lunds konsthall, som enligt den närvarande pressen var ”pornografi inför öppen ridå!?”.

Sture Johannesson blev åtalad för att ha brutit mot nämnda lag, för att han i sitt Galleri Cannabis skyltfönster i Malmö, exponerade Lasse Hillersbergs nidporträtt av folkpartiledaren Sven Wedén, som försökte få kuken att stå med hjälp av en hovtång, tillverkad på hans verktygsfabrik i Eskilstuna. Hillersberg ville bli åtalad, se PUSS nr 3 1968, Johannesson blev det, men friades.

Majrevolten 1968 gjorde den unga generationen synlig som politiskt medveten. Flower Power och Hippies ”make love not war” och drogkulturen florerade liksom Vietnamrörelsen och alla demonstrationer mot USA:s krig i Vietnam och därav följande polisbrutalitet.

På Galleri Karlsson i Stockholm blev det skandal vid flera tillfällen. Invigningsutställningen 1964 med Ture Sjölanders bilder ”Ni är fotograferad” visade ett par nakna damer i skyltfönstret, med TV och folkvandring som följd. På samma galleri visade Jarl Hammarberg bl a sin handtextade affisch ”VÄGRA VAPEN VÄGRA VÄRNPLIKT”, 1967, den klassades som uppvigling av åklagaren, Hammarberg åtalades och dömdes till dagsböter. När Carl Johan de Geer ställde ut sina tre serigrafier 1967: ”USA mördare” (med den amerikanska flaggan där stjärnorna ersatts med hakkors), ”Vägra vapen, vägra mörda, vägra mördas, svik fosterlandet, var onationell” och ”Skända flaggan, Vägra vapen, Kuken”, blev upplagorna beslagtagna och förstörda efter den fällande hovrättsdomen, se PUSS nr 7, 1968.

Folke Edwards fick sparken från Lunds konsthall 1969. Han hann bl a med två viktiga utställningar: ”De otäcka” och ”Erotic Art”, men kanske det främsta skälet var att han beställt affischen till utställningen ”Underground” 1969, vars korrekta titel är ”Revolution means revolutionary consciousness” av Sture Johannesson. ”Haschpropagandan” i affischen blev droppen för Konsthallsstyrelsen som stoppade utställningen och Folke Edwards tvingades avgå.

I Uppsala 1965 fick jag själv uppleva när polisen beslagtog pseudonymen Christoffer Palems bok ”Man i bur, bekännelse av en homosexuell”, 1965, för att den ansågs vara pornografisk. Den friades dock.
Lagen om sårande av tukt och sedlighet togs sedemera bort.

Cavefors utgivning omfattar en mängd varierande titlar. Här är några exempel på författare i alfabetisk ordning:

Hans Arp, Fågel eller slips, i översättning av Benkt-Erik Hedin och Bengt Höglund 1961.
Roland Barthes, fyra titlar mellan 1966-1975, Litteraturens nollpunkt, Kritiska essäer, Mytologier, S/Z.
Walter Benjamin, Bild och dialektik 1969.
William Burroughs, Den nakna lunchen, översättning av Peter Stewart 1978.
Rolf Börjlind, Persona non grata 1977.
Fredrik Böök, Kritiskt bokslut 1976.
Pierre Cabanne, Dialog med Marcel Duchamp, översättning av Jan Östergren 1977.
Åtta titlar av Stig Claesson.
Tre delar av Maurice Cornforth, Marxismens filosofi 1969.
Sture Dahlström, Gökmannen 1975 och Den galopperande svensken 1977.

Salvador Dali, Salvador Dalis hemliga liv, fyra upplagor 1961-1973.
Isidore Ducasse, Greve Lautrémont, Maldorors sånger, översättning Carl-Henning Wijkmark, illustrerad av Ragnar von Holten 1972.
Bob Dylan, sånger i urval och översättning av Bruno K. Öijer och Eric Fylkeson, illustrationer av Leif Elggren 1975.
Umberto Eco, Den frånvarande strukturen 1971, översättning Estrid Tenggren 1971.

Leif Elggren, Nervsystem, 19 etsningar. Illustrerande text av Eric Fylkeson 1976.
Michel Foucault, Vetandets arkeologi, översättning av C. G. Bjurström 1972.
Gunnar Fredriksson, Det politiska språket, sex upplagor 1962-1974.
Ernesto Che Guevara, Gerillakrig 1968.
Hilding Hagberg, Röd bok om svart tid 1966.
Viveka Heyman, Jesajas bok 1977.
Ragnar von Holten, Jolifanto Bambla 1976.

Alfred Jarry, Kung Ubu (Ubu Roi) 1963.
Jorden och döden, italiensk lyrik. I urval och översättning av Estrid Tenggren 1961.
Harry Järv, Die Kafka-Litteratur, Eine bibliographie 1961.
Kim Il Sung, För en fredlig och självständig återförening av Korea 1974.
Konsten att väcka förargelse, en antologi sammanställd av Ingemar Hedenius 1964.
Kvinnan och revolutionen, texter om 200 års kamp för kvinnlig frigörelse. En antologi sammanställd av Folke Schimanski 1972.

Claude Lévi-Strauss/Edmund/Guy Dumur, Claude Levi-Strauss och strukturalismen 1969.
Georg Lukács, Historia och klasmedvetande 1971.
Rosa Luxemburg, Jag var, jag är, jag blir 1966.
Man Ray, Självporträtt 1976.
Karl Marx, Kapitalet, Första, Andra och Tredje boken 1971, 1973, 1974.
Ulrike Meinhof, Ulrike Meinhofs förbjudna tänkesätt 1976.
Thomas Millroth, Maktens pyramider 1976.

Friedrich Nietzsche, Sålunda talade Zarathustra/Sju ensamheter 1970.
George Orwell, Essäer, urval och inledning av Olof Lagercrantz 1970.
Pier Paolo Pasolini, Vittnet 1978.
Patafysisk antologi, redigerad av Claes Hylinger 1973.

15 titlar av Ezra Pound från 1959 till 1982.
Leon Rappaport, Determinantan 1978.
Bertrand Russel, Strid för freden 1967.
Sigmund Freud-Psykoanalysens skapare, Liv och personlighet. Ögonvittnen berättar 1977.
C.P.Snow, De två kulturerna, översättning C.A. och Lillemor Wachtmeister 1961.
Torsten Weimarck, Om konst 1975.
Jan Östergren, Intervaller & Repriser 1974.

Distributionen av förlagets böcker har förändrats under åren.
Ursprungligen tillämpade han det gamla kommissionsystemet d v s alla boklådor från Ystad till Haparanda, erhöll ett exemplar av varje ny bok som de sedan redovisade efter ett år eller returnerade den osålda boken.
När detta system upphörde uppfann Cavefors ett eget system.
Han gav ett gratisexemplar av titlarna till de bokhandlare som betalade fullt F-pris för ett exemplar. På så vis fick han distribuerat två exemplar mot endast ett tidigare. Han hade avtal med ca 150 bokhandlare över hela landet. Det visade också att hans böcker var eftersökta och köptes. Efter en tid skapade han en annan form för försäljning, inte olik IKEA:s och postorderföretagens principer. Han publicerade förlagets utgivning i återkommande kataloger.
Över 40.000 kataloger skickades ut som mest till bokklubbens medlemmar.

En mera udda utgivning, absolut inte kontroversiell, snarare experimentell, är hans utgivning av ”böcker” som tillhör kategorin artists´books (konst i bokform), där man talar om ”The Page as an Alternative Space” dvs där bildkonstnärer använder boken som medium för sina verk.

Den typen av editioner har ingenting att göra med bokkonst som handlar om bokhantverk.
Artists´books ser ibland ut som vanliga böcker men är i huvudsak idébaserad konst.

I det avseendet var han pionjär i den svenska förlagsbranschen. Redan 1965 gav han ut I PÅSEN, ett konstverk i en bärkasse och exempel på Berndt Petterssons ord- och språkkonst utgiven i samband med hans utställning på Galleri Karlsson i Stockholm 1965.
Andra artists´books följde.
T ex Sture Johannessons ”S. K. O.” en vetenskaplig dokumentation med fotnötter 1975. Boken innehåller helsidesbilder av kända konstnärers skor.
Mats B:s, ”Vet snut hut, vett snutt hutt” 1975.
”Vita djuret” av Peter Ortman och Ola Billgren 1977.
Rolf Börjlinds ”Persona Non Grata” 1977.
Carsten Regilds ”Lupus Ultra” 1980. Den var kontrakterad, men Lennart Eliasson kom emellan så den kom ut på Regilds egna förlag Vargen, Stockholm 1980.

Den grafiska formgivningen av Cavefors böcker skilde sig från övriga förlags. Under de första åren både till format och omslag. I alla de böcker han själv formgav saknas hans namn. ”Jag ville inte skylta med mitt namn i varenda bok. Det verkade överdrivet, eftersom mitt namn användes i förlagsnamnet”, svarade han på min fråga varför han inte hade gjort det.
Övriga formgivare angavs.

Utseendet på hans utgåvor uppmärksammades av Svensk Bokkonst redan 1961, en institution som årligen utser de 25 vackraste böckerna och tidskrifter. Cavefors fick det året ett hedersomnämnande för utgivningen i sin helhet. Juryns beslut kommenterades t o m i katalogen: ”Lika glädjande är juryns beslut att i förordet understryka förtjänsterna hos de böcker vilka sänts in för bedömning från Cavefors förlag”.

Cavefors engagerade sig även i utgivningen av Verdandi-Debatt. Det skedde efter en förfrågan från Carl-Adam Wachtmeister. I den serien publicerades bl a Lars Furhoffs, Kommunal skendemokrati och Lars Lönnroths, Litteraturforskningens dilemma.

För att få större upplagor inleddes ett samarbete med Bokförlaget Prisma under några år. Cavefors insåg efter ett tag att utgivningen blev alltför liberalt socialdemokratisk och Prisma fortsatte självt utgivningen innan serien lades ner.

Cavefors startade istället BOC-serien som publicerade debattböcker t ex Det politiska språket, av Gunnar Fredriksson. Och originalutgåvor i filosofi t ex Friedrich Nietzsche, Sålunda talade Zarathustra. Andra titlar var av Roland Barthes, Michel Foucault m fl. Av skönlitteraturen i serien märks titlar av Stig Claesson och Peter Weiss, och politisk litteratur av t ex Stalin, Teori och praktik.

Zenith-serien var också en pocketserie med en redaktionskommitté av Lundavänstern, som egentligen kom från den syndikalistiska tidskriften Zenit. Utgivningen handlade endast om politisk teoretisk litteratur av Göran Therborn, Torsten Bergmark, Andre Gunder Frank m fl. Totalt blev det 22 volymer.

Efter ett långt uppehåll medverkade Cavefors förlag till att tidskriften VOX kom ut igen. Det var på Sune Nordgrens förslag och några volymer kom ut med Nordgren som redaktör.
VOX var den gamla debutantvolym som Gleerups förlag började ge ut 1947. Där debuterade bl a Göran Printz-Påhlson, Ingemar Gustafson [Leckius], Majken Johansson och många fler.

Tidskriften RADIX startade 1978 med Harry Järv som redaktör. Fr o m 1980 kom den ut från Zürich och från nr 1, 1982 övertog Cavefors själv redaktörsskapet.

Efter likvidationen av Bo Cavefors Bokförlag har Cavefors fortsatt att ge ut böcker.
Men det skedde från hans Verlag Bo Cavefors i Zürich, som startade redan 1977, alltså innan solförmörkelsen i Lund.
På detta förlag gav han ut bl a tyska upplagor av Wijkmarks, Die Jäger von Karinhall och Wole Soyinkas, Der Mann ist Tot, m fl och RAF-böckerna, förmodligen till allmän irritation för jaktlaget i Sverige.
Grundtanken med förlaget i Zürich var att använda rättigheterna för
utgåvor på andra språk, som tyska, franska, italienska. En god idé men aldrig genomförd.
På Zürichförlaget kom Ezra Pounds Gajd till Kulchur ut, faktiskt med dubbla titlar, på svenska Gajd till kultuuren p g a sin intrikata ursprungstitel på engelska. Utgivningen från Zürich var alltså både på svenska och tyska. Förlaget i Zürich ägnade sig även åt originalutgivning av jesuitlitteratur bl a av Karl Rahner SJ och kanske framförallt av Carlo Maria Martini SJ, kardinal och ärkebiskop av Milano, som blev en stor framgång.

Ezra Pounds bok Hyllning till Sextus Propertius kom ut på Bo Cavefors Verlag i Merano 1982.

Förlaget Näktergalen som låg i Verona gav ut fyra nya upplagor av Johannes Bobrowski, Roland Barthes, George Darien och Eric Hermelin.

Bo Cavefors passion för böcker, läsande och skrivande kommer ändå bäst till uttryck i hans utgivning av de små mycket omsorgsfullt och vackra skrifter han givit ut på ”waist coat pocket books”.
De är mycket personliga, ibland starkt privata, men framförallt oerhört raka, uppriktiga och överraskande.
Här är några smakprov på de över 200 volymer som presenterats från hans smedja:
En Kartusians dikter, Kartusiansk mystik, Ignatianska texter, egna dikttolkningar, egna texter t ex de självbiografiska, som inte finns med i de nämnda böckerna från 1995 och 1996.
(På utställningen finns möjlighet att lyssna på hans egna uppläsningar av de båda tidigare nämnda.)

Några editioner har jag fäst mig särskilt vid. Det är de, där han, åtminstone för mig, avslöjar gripande öden och okända sammanhang. Det handlar om geniet Wilhelm Waiblinger, det handlar om T. E. Lawrence, (Lawrence av Arabia) och om Pier Paolo Pasolini, som blev den sista utgåvan i fyra delar. De har blodröda pärmar och under den svarta banderollen är ett följebrev instucket där han skrivit ”- men bifogade alster är, med stor sannolikhet, den sista utgåvan från waist coat pocketbooks” av det enkla skälet att det hela inte roar mig längre.” Bo Cavefors.

En sak står fullständigt klar; Bo Cavefors är en modig förläggare och människa, och inte en av de som blev blinda när solförmörkelsen förmörkade Lund.

Det bästa tecknet på detta är att han fortsätter att publicera sin egen tidning Svarta fanor. I maj 1994 kom första numret av ut. En tidning som de flesta satte i halsen!
Den tryckta upplagan upphörde med trippelnumret 16-17-18, 1995.
Numera ges Svarta Fanor ut som e-mail tidning (se länkar).
Nästan 600 prenumeranter har han till dags dato - flertalet prenumeranter prenumererar frivilligt!!