Om författaren,
 att hålla huvudet kallt i en bedräglig tid.

Mina föräldrar kommer från ett folk, som finner trygghet i djupa skogar. De har upplevt kommunistisk terror och mottagit efterföljande tysk ockupation med lättnad. När de allierade fick kommunismens bekämpare på fall, lyckades dem under tursamma omständigheter fly till Sverige.
Våren 1945 fick de arbete i Höganäs. Att Östeuropa överlämnades till Stalin ryckte undan deras fotfäste. De kunde inte återvända hem. Sovjetryssland hade blivit ett hot mot mänskligheten och Amerika frihetens enda hopp. Nu vet vi bättre. Arkiv har blivit tillgängliga och dubbelspelet har avslöjats.

Från Höganäs upptäckte mina föräldrar Kullabergs rygg ut mot Kattegatt och min barndoms somrar tillbringades därstädes på Gamla Kullagården. Halvöberget som är omgivet av paradisiskt vatten med lagom låg salthalt kan bli 22 grader varmt i juli och augusti. Jag såg min far simma långt ut och han lärde mig njuta av att svepas omkring i stormvågornas dans.

Denna, omgiven av klippformationer i märkliga gestalter och varma färger, krönta av en tät grön urskog och därovan himlen med svävande havstrutar, har för alltid inpräntat sin andefläkt i mig, klar och vidsträckt sådana sommardagar, disigt rofylld till hösten, magiskt förtätad under kvällningens fyrpanna, sällsam i nattens oändlighet och stjärnornas ädelstenar framstigna ur vintergatans myllrande töcken. Det är ett heligt berg, dess stigar har trampats upp mellan själar och dessa själars Gud.

Jag har alltid haft lätt att teckna. Men i de tidiga tonåren uppslukades jag av astronomi, sedan av musik. Jag drogs direkt till den klassiska utan omvägar. I slutet av tonåren for jag med stipendium till Wesleyan University i Connecticut och låtsades på min fars inrådan önska studera kemi - men lyckades mest ägna mig åt konst och musik.
Jag kom att beundra renässansens balanserade flerstämmighet, liksom den tidiga medeltida. Jag fann Augustinus 'Gudsstaden' och vidare min favorituttolkare av de sena Beethovensonaterna, Wilhelm Kempf - och så återvände jag till Uppsala för att studera medicin.
Ett knappt årtionde tärande tristess senare var jag etablerad röntgenunderläkare i Södra Norrland.

Jag och mina bröder inviterades att spendera sommarledigheter hos Lars Vilks på Balderup, herrgården vid Kullabergs östra fot (där han hyrde en rymlig suterrängvåning).

Vi bekantades med influenser från konstvärlden, den i modet komna zenbuddhismen samt Jungs psykologi.
Jag började komplettera vad jag gått miste om genom medicinutbildningen och inledde grundlig genomgång av Jungs samlade verk.
Därefter, istället för att påbörja akademisk karriär med avhandling och hatt, skaffade jag piano och litteratur om komposition samt startade ett operaskrivande.
Detta blev en andlig vandring över berget under två års fritid och lärde mig skapandets extas som utmynnade i en mirakulös bekräftelse av Jungs synchroniciteter, vilken inbjöd till ett fortsatt utforskandet av viljans natur - men det förstod jag inte förrän långt senare.

Så blev jag familjeförsörjare med hustru och två döttrar. Vi firade nyligen 30 årig bröllopsdag, även om vi endast varit gifta i tio av alla dessa år. Jag lyckades bygga ett eget Mammographic Screening & Research Centre i Ängelholm. Jag delade ut vaniljgula visitkort till amerikanska kollegor och gjorde mitt yttersta för kvinnorna hemma.
Jag skrev vetenskapliga artiklar, skapade egen körtelvävnadsmönsterklassificering och fann att denna interagerade med histologisk tumörbild samt höger eller vänster sida (mera elektromagnetisk aktivitet bakom vänster bröst), ren grundforskning som dock endast väckte förvåning.

Jag hamnade också i det stora svenska mammografikriget, eftersom man i Malmö slösat 6 miljoner ur Cancerfonden på en studie med många besynnerliga drag, klart antydande att data försvunnit i det blå och att berörda Malmöinstitution för att rädda sitt anseende för alla Sveriges kvinnor förklarat i tidningar och TV att mammografi icke lönar sig - och sedan deltagit i ytterligare rullning av 11 miljoner för att ta tillbaka påståendet fyra år senare.

Jag blev god vän med en udda statistiker och tidigare motståndsman, som med ockupationsmaktens samförstånd arrangerat "utsmuggling" av judar från Danmark över sundet. Vi gick omedelbart till motangrepp. För blygsamma pengar ur egen tidigare bolagsverksamhet, innebärande korta Norrlandsvikariat alltsedan 1984, kunde vi skriva och accepterades i USA i maj 1992 att publicera en betydligt elegantare studie halvåret innan ovannämnda 17 miljonerskoncensus uppenbarades allmänheten i medaljglans med trummor och trumpeter. Vår studie skulle ha varit det intelligentaste om mammografi redaktörens internationellt ansedde referee (Stephen A. Feig) sett - och det lät man oss veta.

Vi visade med matematiskt derivattänkande, och all dittills publicerad mammografidata, att bara man går på sina kontroller, halveras risken för död i sjukdomen efter 8 år. Detta var mycket illa och Cancerfondens chefsstatistiker tillreste under sin sommarsemester med uppdrag att anlägga munkavle på oss i Sverige. Han var egentligen en hygglig karl och uppdraget passade honom dåligt. Eftersom mig veterligt Cancerfonden och liknande instanser ännu icke samarbetade med motorcykelgäng, lyssnade jag heller icke till hans angelägna råd. Jag är nu fortfarande 20 år efteråt icke välkommen att arbeta i den södra regionen, utan får hålla tillgodo med Sveriges flaggskeppssjukhus Karolinska Universitetssjukhuset i Solna, samt andra näst inpå lika utmärkta ställen, som hyr in den firma jag numera driver sedan 2001, Mathiesen Medical AB (www.mathiesenmedical.se), efter att ha tvingats lämna Mammographic Screening & Research Centre bakom mig i sjukhussammanslagningarnas bittra komedi.
 
Mätt på den vetenskapliga karriären, som jag mest upplevt ur härförarperspektiv - slog jag in på filosofi och spiritualism - jag utpekades av det engelska mediet Robin Winbow (www.robinwinbow.com) till lämplig ordförande för ett sällskap sökare (Kropp & Själ) i Helsingborg 1993. Vi anordnade verksamheter med auktoriserade engelska medier. Det blev lärorikt att sitta ordförande på scenen bredvid mediet i trans. Förvisso förmedlades genuina budskap. Jag har själv blivit korrekt och överraskande siad och fått många personliga, för utomstående ointressanta, bevis att dessa av ansedda spiritualistiska föreningar godkända personer verkligen har en märklig gåva. Dessutom passar de väl ihop med jungiansk världsåskådning.

Till följd härav blev jag också den sjunde svenske medlemmen i The Scientific and Medical Network 1995 (www.scimednet.org). Vid sekelskiftet drog jag åter till USA för att i Portland, Oregon förkovra mig i Processwork Psychology - en jungiansk variantlära jag blivit bekant med genom att tillfälligtvis dra ut en bok med gröna pärmar i Den Heliga New Age staden Totnes i engelska Devon. Den hebreiske amerikanen Arnold Mindell, vars verk detta handlade om, hade stor talang att finna den levande och kännande människan under hennes fasad och att gestalta hennes omedvetna i ett för alla närvarande fängslande improviserat drama.

Det omedvetna talade för honom icke bara genom drömmar, utan i kroppsspråk, genom allt slags sinnesförnimmelser, även sjukdomssymptom (vilket för en läkare var ytterst intressant) - och genom omvärlden - vad vi till synes oförtjänt kan råka ut för.

Vi drömmer hela tiden, förkunnade Arnold Mindell, drömmen finns alltid under alltings yta - den var utsedd till vår stora sekundära process - medan vår medvetna identitet kallades den primära. I en av sina många böcker anger han dock hederligen källan till sin profilering med denna upptäckt - hans tidigare lärare på Carl Gustav Jung institutet! Mina kontakter med processarbetspsykologerna flyttade över till det närmare belägna Dublin och upphörde 2002.

Därefter följde medlemskap i en riktigt 'sofistikerad' cirkel av sökare, baserad i England och ledd av John Godolphin Bennet's lärjunge Anthony Blake (www.duversity.org/anthony_blake.htm). Bennett hade varit en av de stora i Georgii Ivanovich Gurdjieff's krets. Gurdjieff stammade från Tsarrikets sydliga gränsprovinser och uppenbarade centralasiatisk esoterica före revolutionen samt tvingades flytta sin verksamhet till Paris, där han gick ur tiden 1949.
Han menade att människan icke är vaken till sin riktiga identitet - vilket även processarbetspsykologerna uppfattat med sin sekundära process.

Gurdjieff avvisade människans vardagliga medvetenhet till sömn i upprättgående tillstånd. Han hade även uppställt två stora väsensfrågor -meningen med vår existens här på denna jord och varför är vi så kvicka att förgöra varandra genom krig.

Nyckeln till den första passar med Jungs 'Das Selbst' - till hjälp att förklara den andra kan hämtas vissa för kommunistiska svärmare oacceptabla fynd ur sedan 1991 tillgängliga arkiv - men även ur amerikanska arkiv -angående vem som beställt det gamla Rysslands förintelse och vem allt sedan dess - om inte redan före – systematiskt, med propaganda, att genom nödvändiga krig åstadkomma underbar evig fred eggat till massiva konflikter, sedan intelligent och diskret finanserat bägge sidor och lika diskret i bakgrunden håvat in så stora ekonomiska vinster - och att världsherravälde varit målet. 
Vare sig det förra eller det senare föll herr Blake på läppen, han var lite svag för brittiskt-freudianska psykologer och föraktade konspirationsteorier. 
Dessutom vägrade han förstå mina tärningsexperiment omtalade i Balderupsfilosofin 1973-2010.

Eftersom jag märkt att den idé som flyger genom huvudet vid mötet med en ny och okänd patient också är den man skall konversera om, har jag hört mycket i mina korta stunder i yrket med många människor.

En amerikansk kvinna t.ex. som hamnat på mitt ansvar i Västra Götaland, berättade hur hon upplevt den 11 september 2001 anställd på hotell tvärs över gatan. Det absolut allra värsta hade varit ljudet av de desperat hoppandes slag i marken. Hon hade låst in sig inomhus med grubblerier i ett halvår.

I eftersvallet till detta fruktansvärda massmord gjorde World Trade Centers ägare, en viss herr Silverstein, en god vinst genom en framtvingad förlikning i försäkringstvisten, sedan han begärt det dubbla för de redan till fulla beloppet och även för terrorattack-försäkrade fastigheterna, eftersom det ju varit fråga om två flygmaskiner, alltså två attacker. Dessutom hann turligtvis ingen ur familjen Silverstein till sina arbeten i norra tornet den ödesdigra morgonen.  Mycket är skrivet om alla de underliga sakförhållandena denna ödesdigra dag - varför man samtidigt övade just ett identiskt scenario med terroristkapade civila plan (samma taktik som vid Londonattacken 7 juli 2005!) - varför planen flög så länge och så konstiga banor - varför inte försvaret ingrep, osv. osv.

Det har därför uppkommit vilda konspirationsteorier och till synes sakliga vederläggningar av dessa, liksom även besynnerliga manipulationer med fakta (se förre ministern Andreas von Bühlovs Die CIA und der 11 September) och oräkneligt ytterligare. Allt kan knappast ha gått till vare sig som påståtts eller gissats.  Oundvikligen inställer sig sig den obehagliga frågan - vilka ytterligare lögner har man fått oss att tro om samtidshistorien? Är vi hjärntvättade?

Väl upptänd av helig vrede blir fortsättningen lätt.
Slå bara in någon Särdeles Helig Ko i Eder sökmotor, vilken som helst och addera det lilla hjälpordet 'hoax' - och Ni skall bli överraskade. Allt är inte vad vi trott. Nätet är de kontrollerade mediamogulernas överman (se t.ex. www.fair.org). Där kan de ljusskygga bara försvara sig genom desinformation och infiltration bland sanningssökare. En annorlunda verklighet börjar få konturer.

Det var sent på året och mina bemödanden utmynnade i en vacker julgåva till mina upphöjda sökarvänner i en fröjdefull hälsning att hitintills nogsamt undanhållna, men icke desto mindre korrekta fakta, entydigt visar att tyskarna aldrig utfört ens hälften av allt de lastats för, ända sedan Kaiser Wilheln II's dagar. Vilken lättnad detta måtte vara för samtliga inblandade parter!

I början på sista kriget kom en i ledande amerikansk press väl mottagen mycket besynnerlig skrift, 'Tyskland måste förgås' och författaren, Theodore N. Kaufman, klargjorde att han därmed icke enbart avsett naziregimen, utan att hela den tyska rasen borde förintas till mänsklighetens fromma. Så skedde också med åtföljande systematiska utbombningar i det gamla kulturlandet och oräkneliga eldstormsoffer - för att 'sätta ostfronten under psykologisk press'.

De värden moderna attityder förringar, nationalism, traditionell familj, kön, kyrka - är enligt min uppfattning alla förbindelselänkar mellan  Mindells primära och sekundära processer, eller kungsvägar till det djupare omedvetna, förutsättningen för psykisk hälsa - ursprunget till vilja, vår sanna närvarokänsla, med övernaturliga drag - som tärningsexperimenten i Balderupsfilosofin 1973 – 2010 - och Jungs synchroniciteter antyder - och väsentliga centra med egen vilja, nationalstater, kan vara något storfinansen icke önskade stöta på. Utan Tyskland och Ryssland måtte affärerna helt enkelt löpa smidigare.

Här ett utdrag ur kapitel XI från Suttons 'Wall Street and the Bolshevik Revolution':
“Trotsky then was not pro-Russian, or pro-Allied, or pro-German, as many have tried to make him out to be. Trotsky was for world revolution, for world dictatorship; he was, in one word, an internationalist. Bolshevists and bankers have then this significant common ground —internationalism. Revolution and international finance are not at all inconsistent if the result of revolution is to establish more centralized authority. International finance prefers to deal with central governments. The last thing the banking community wants is laissez-faire economy and decentralized power because these would disperse power.

This, therefore, is an explanation that fits the evidence. This handful of bankers and promoters was not Bolshevik, or Communist, or socialist, or Democrat, or even American. Above all else these men wanted markets, preferably captive international markets — and a monopoly of the captive world market as the ultimate goal. They wanted markets that could be exploited monopolistically without fear of competition from Russians, Germans, or anyone else — including American businessmen outside the charmed circle. This closed group was apolitical and amoral. In 1917, it had a single-minded objective — a captive market in Russia, all presented under, and intellectually protected by, the shelter of a league to enforce the peace. Wall Street did indeed achieve its goal. American firms controlled by this syndicate were later to go on and build the Soviet Union.”

Detta hade mina föräldrar aldrig i sina vildaste fantasier anat. Ändå hade min far med beklagande märkt att mänskligheten faller i två kategorier, de kreativt arbetande och deras utnyttjare. Henry Ford skrev något liknande mera specificerat i The Dearborn Independent den 13 november 1920, att medan de flesta människor instinktivt leva av att plöja jorden, finns en del specialiserade att leva av plogmännen.

Det talas emellertid inte längre om världsrevolution, snarare om en mycket fin idealisk världsregering i en underbar 'new world order'.  Vi har redan fått EU och med försvagade regionala viljecentra, dvs. nationella regeringar, blir vi lite osäkra vad allt detta kommer att innebära för plogmän och icke-bankirer.
Det som iscensattes den 11 september 2001 ger, enligt mina sent vunna insikter, anledning att begrunda Georges Orwells ord: Who controls the past controls the future... who controls the present controls the past (ur '1984').

De upphöjde mottogo nu inte min julgåva särskilt väl och önskade väldigt gärna fortsätta att av hela sin själ och av hela sitt hjärta att hata sina tyska bröder.
Jag sökte medlemskap i The Society for Psychical Research www.spr.ac.uk Mitt eget hjärntvättade tillstånd hade börjat lätta.
För att inte upprättgående hamna i sömn såsom Gurdjieff hånat vår självkänsla, torde hjärntvätt höra till det första att ta itu med.

Sigmund Freuds systerson Edward Barnays använde sin morbrors rön att via det omedvetna manipulera allmänhetens åsikter. Detta ansåg han nödvändigt för en hälsosam demokrati (sic!-1928 i sin bok Propaganda). Han var associerad med Tavistocks föregångare Wellington House och engagerad i The Committe on Public Information där han med Walter Lippmann ägnade sig åt nedsvärtande av tyskar till monster, för att bereda vägen åt president Wilson till första världskriget. Många engelska freudianer kunde återfinnas i Tavistock, där man officiellt forskade med krigsneuroser och gruppdynamik (Wilfred Bion och andra).  Grundreceptet till hjärntvätt: Försöksperson i chocktillstånd, lögn godtagen.

Undras just varför det så gärna rapporterats om jättefarlig kärnkraft, klimatkatastrof och terrorism? Samme morbror Sigmund Freud hade önskat kunna göra Jung till psykoanalysens arvtagare, men brutit med honom 1913 när Jungs Wandlungen und Symbole der Libido gjort det uppenbart att han tänkte finna en andlig psykologi (se t.ex. Den Andlige Jung, Vivianne Crowley, Svenska Förlaget 2001). Många i hans släkt hade varit clairvoyanta.

Mina tärningsexperiment (i Balderupsfilosofin 1973-2010, utförda 1996 och 2007; originalarbetet kan beställas av mig) antydde att viljan, som jag likställer med det djupare hos människan, hennes närvarokänsla, har ett besynnerligt övergripande och definitivt övernaturligt väsen. Det har på senare tid också kommit att stå klart för mig att psykologi lämnad åt egots resonerande godtycke, utan djupare sonderingar slutar i satanism. Därför räknar jag mig hellre som kristen - eller åtminstone sympatiserande jungian.

Till stort gagn i mitt arbete har varit alla mina varierande erfarenheter för att kunna säga något värdefullt och framåtblickande till medmänniskor i övermäktigtiga situationer.
Processarbetarnas symptomteori har också visat sig som ett utmärkt redskap att förklara besynnerliga symptom som många oroar sig för alldeles i onödan.

Som handledare i röntgenprofessionen har jag varit krävande.
Likväl som tonsäkerhet är ett måste för musiker, är uppfattningsförmågan av det konkreta, liksom helheten i en bild är avgörande mellan en god och en medioker röntgenläkare, och den senare blir egentligen aldrig röntgenläkare, men det förstår ingen förklara för alla dem som känt sig kallade att välja specialiteten.

Jag har lagt märke till att många radiologer ofta samlas för att diskutera vad en bild kan tänkas föreställa, dessa märks och hörs och uppfattas därför som dugliga, men de märker i sin tur inte hur en annan kollega, kanhända, under tiden tyst och stilla tar ytterligare en bild och härigenom löser problemet på det enda sätt det lösas kan.

Hemma ägnar jag mig åt att ansa min trädgård, skriva musik och måla i olja, ett medium jag älskar och inte minst färgernas och terpentinets förföriska doft. Detta medium passar ett meditativt bildbyggande. Med dagens pensum på duken, att segna till inför morgondagen, eller datorns kompositionsprogram för vidare äventyr, när det sällsamt egendomliga kreativa tillståndet ej längre flyter upp genom 'Das Selbst' eller Gurdjieffs och Bennet's 'samvete' - den stilla stämman i vårt inre som vet leda oss mot vår bestämmelse, vår alldeles unika individuella plats i denna världen - och måhända efter en cykeltur över nejden, med ett sent höstbad om årstiden är sådan, tänder jag, i mitt lantliga 1850-talshus inunder Kullabergs silhuett, endast levande ljus och hör stämmor  ur gångna sekler, gärna riktigt arkaiska från tidig polyfoni - detta Västerlandets kännetecken - men om jag däremot spelar ortodox liturgisk musik, fylls hela huset med sonora harmonier i vida register så taket lyfter av tusenårig tankekraft och flyger mot alltets väldiga himlar. Till detta kan det passa med en konjak.