I skrivande stund fullbordar jag min packning med tre par kakibyxor, en shantungjacka och en för trång kostym. I fickan på kappsäckens insida lägger jag tre av mina favoritromaner: The Mask of Dimitrios av Eric Ambler, The Riddle of the Sands av Erskine Childers och Det Blå Spåret av Jul. Regis.

Tidskriften Rooke Time gör nu sommaruppehåll i utgivningen; det är tid för annat.
Tiden själv tycks tala för att söka en generalpaus i det mer eller mindre organiserade ljud som kreerar det konstanta nyhetsflödet; det organiserade i händelseförloppet kräver tid till ett mer aktivt lyssnande och till ett personligt sökande på annat håll: inte bara efter historiskt intressanta spår efter den tid som flytt, utan också efter de reella flöden som konstituerar det efemära nuet och därmed möjligen också något om varthän det är på väg - alltså något som kan vara vägvisande för framtiden.

Det har skett stora och betänkliga förändringar inom många områden och på många plan under det sista året.
Det kakofoniska nyhetsflödet, även inom den kulturella sfären, döljer mer än det förtydligar; det är inte bara tidens beständiga stilla brus eller ängsliga gny som väller över oss: nu är det också dån av basuner, mullrande pukor och väldiga brak i en ny rabiat dogmatisk retorik.
Finner man någon smula av realitet i denna bombasm förskräcker den.

Orienteringen, för den färd i tid och rum som är min under sommaren, styrs alltså av några av generalpausens meningar: den väckande kontinuitetens, det medvetna lyssnandets lyhördhet, åter-uppmärksamheten för vad som hänt före, och den intellektuella observansen på nuets reperkussion: samma temas ständiga upprepande av samma egensinniga ton i tidens alla stämmor, så som den med olika förtecken låter just nu; och - att försöka tolka vad som komma skall - på plats, där det händer.

Sådant kan av naturliga skäl inte ske om man inte rör på sig: om man inte byter plats, tid och infallsvinkel - det är tid för detta nu.


Emellertid - eftersom vare sig en paus eller en generalpaus är liktydig med en tom tystnad: “before the leaves of autumn fall” återkommer såväl jag som Rooke Time i akt och mening att förtydliga vad som hänt, vad som händer och förhoppningsvis i tillräckligt god tid också något om vad som kan komma att ske framöver.

© 2002 Bengt Rooke och Rooke Time.
Artikeln får citeras om källan anges.