OM ÅKE HODELL
och den verbala hjärntvätten.

av
Gary Svensson

When sound poetry becomes conscious of itself as just another genre

At some point around the time of the First World War it ceased to be assumed that sound poetry could only be used for light or humorous works or as interludes in otherwise traditional pieces, or as something so unique that each poem appeared to be the first sound poem in history- assumptions that seem to underlie most early sound poems. The sense of pioneering was replaced by the sense of potential mastery, and a tradition of sound poetry was precipitated.

A TAXONOMY OF SOUND POETRY Dick Higgins From PRECISELY: TEN ELEVEN TWELVE (1981)

VÄGEN TILL OZ!

Intermedia; smaka på detta, det låter kanske som ett begrepp hämtat från den globala marknadsekonomin; en informationskanal för insiders mellan Frankfurt och Nasdaq.
Så är naturligtvis inte fallet, Intermedia var begreppsligt banbrytande i en utveckling som ledde fram till dagens Multimedia och i förlängningen också till mediakonsten.
Som framgår sammankopplar jag nutida konstyttringar och sextiotalets konst. Dessa grundar sig inte enbart på att det nu är år 2001 och det på flera håll har uppmärksammats och debatterats i skenet av filmen med samma namn. Låt vara att denna artikel är inspirerad av samma kontext; superdatorn HAL, syntetiskt tal och medierad kommunikation.

Jag har i tidigare arbeten fokuserat på ideologier fram från femtio- och sextiotalet i jämförelse med nutida konst. Dels för att undersöka förutsättningar till för dagens konst men också för att studera estetik och kommunikation.
Det finns nämligen något mycket intressant inom detta fält som vi tills vidare kan inringa med tre ord; konst kommunikation och media.

Dessa tre ord som för mig i vissa delar är synonyma, har förvisso sina vitt skilda traditioner.
När man i dagligt tal pratar om media, när man läser om media eller om man studerar, undervisar eller forskar kring media, så avser man högst sällan måleri eller utställningsverksamhet; knappt ens fotografi eller teater. Det skulle förmodligen te sig mer logiskt för en mediastudent att analysera Per Gessle än Marcel Duchamp.
Jag har ingen anledning att beklaga detta, även om det väcker min nyfikenhet.
Anders Marner uttryckte det på följande sätt i en artikel för några år sedan:

”när man talar om "måleriets död" gör man det ofta till en fråga om förhållningssätt eller smak; om man tycker om måleri eller ej. Men frågan om preferenser och smak är emellertid relativt irrelevant eftersom måleriets problem istället har att göra med de produktivkrafters utveckling som löser kommunikation på nya sätt. Man kan tycka hur bra eller dåligt som helst om måleri eller måttbeställda skräddarsydda kostymer. Det avgörande är ändå dess relation till produktivkrafternas utveckling.”

Även om konstens budskap är angeläget, skriver Marner, så blir objekten överkörda av modernare medier - konstens problem är ett strukturellt problem och har förlorat sin position i kulturlivet.
Rockmusiken blir i detta resonemang mer betydelsefull än den seriösa musiken för de allra flesta och Gessle mer intressant än Duchamp.
Det handlar inte om att tycka illa om populärkulturen eller ej, det handlar om på vilket sätt man kan betyda något för andra människor samt vilka medel man använder sig av.

”Medan konstnärerna stått framför stafflierna har man på annat håll byggt upp nya kanaler och funnit nya sätt att göra bilder. De nya sätten att göra och distribuera bilder hotar de gamla sätten eftersom de är mer effektiva och når fler, men också därför att en ny estetik gör sig gällande där. Man brukar säga att konsten är nyskapande, men en blick på mediabaserad kultur visar att det är där de nya greppen finns, medan den traditionellt handgjorda konsten, med pretentioner på att vara "konst", fått finna sig i att marginaliseras därför att en ålderdomlig estetik där fortfarande gör sig gällande.”

Marner menar att måleriets och hantverkets ineffektivitet beror på att de bryter mot informationssamhällets principer men också, och detta är det intressanta, att även maskinkonst (med detta avses exempelvis fotografi) enligt Marner fortfarande ibland strävar efter obsoleta metoder.
Det verkar alltså som om konstens strukturella problem gör det omöjligt att utveckla en konstnärlig särart annat än för en mycket liten publik. Om det inte skulle råka vara så, att man råkar ha växt upp i någon av de allt färre konstnärliga metropoler.

”En bra konstnär i provinsen kan helt enkelt inte få internationell framgång och då räknar jag också Stockholm till provinsen. Genom den begränsade spridningen är den lokale konstnären dömd till att förbli en hembygdshjälte, medan rockgrupper från Halmstad och Skellefteå gör världsturnéer.”

Detta sista citat har brytt mig en hel del.

Inte minst då denna artikel, inom sin tid, kommer att handla om en son från provinsen - Åke Hodell (1919-2000).
En multimedial konstnär som utforskat de områden där flera olika media möts.
Exempelvis genom sitt bokförlag Kerberos, där Öyvind Fahlström fick sina första verk publicerade på 1960-talet.
Den konkreta poesin blev ett begrepp i Sverige och modernismen fick under några år ett rejält uppsving.
Fylkingen records gav ut flera av Hodells text-ljud-kompositioner.
De var för tiden avancerade kompositioner och, som jag ser det,
föregångare till betydligt senare mediakonst.

Med multimedia avser jag här endast att man använder sig av en praktik där man blandar flera olika medium. Det som vid tiden kallades Intermedia - men begreppen liknar varandra, frånsett att multimedia något mer kan associeras med amerikansk underground.

Om man är road av uppkomsten av själva begreppet, rekommenderas Joel Selvins ”The Summer of Love”.
Där får man ett alldeles speciellt förhållningssätt till dess konkretisering på 1960-talet: Acid, Strobes & Rock´n´ Roll.

Genom Dick Higgins (1938-1998) texter möjliggörs en inblick i det moderna konstbegreppets evolution.
Higgins var en viktig inspiratör på 1960-talets kulturella scen, av speciellt intresse här då det var han som myntade intermediabegreppet och startade ”Something Else Press”.

Det finns en tydlig analogi mellan den samtida konsten och 1960-talets konst, intentionen att uppnå synteser av de olika uttrycksmedlen - användandet av text, bild och ljud som helhet, användandet av mediets egna förutsättningar och spridningsmöjligheter.

Jag jämför då främst med digital konst, mediakonst och Multimedia: Electrohype i Lund, Netopi i Gävle eller något annat nutida exempel.

Det är inte helt galet att se Hodell som en svensk motsvarigheten till Higgins om detta och om utvecklingen från den konkreta poesin fram till, det som han menar var avantgardets höjdpunkt i Sverige, ca 1970, har jag skrivit i Hjärnstorm nr 71-72. Tyvärr blev bildtexterna delvis redaktionellt förväxlade.
Detta slarviga redaktörskap ger mig nu anledning att ta upp tråden igen.

Denna nya litteratur och språkkritik, den konkreta poesin, ledde så småningom till att Hodell tystnade som författare.
Misstanken mot ordet blev för stort men sökandet efter nya kommunikationsmodeller fanns hela tiden med i hans verk.
Hodell använde exempelvis tidigt datorer och syntetiskt tal i sina verk.

Kanske har hans insats fallit i glömska delvis på grund av att ett av hans, i mitt tycke, viktigaste verk förbjöds av Sveriges Radio 1969.

Jag har noterat en häpnadsväckande förtegenhet om bredden i hans verk - det har förekommit utmärkta artiklar i både SvD och Aftonbladet det senaste året men jag hade förväntat mig mer.

Åke Hodell med sin självbiografi.
Foto: Gary Svensson 2000

Jesper Olsson, doktorand i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, är en av de som uppmärksammat Hodells bortgång och i Svenska Dagbladet 11/8 2000 skrev han:

”om Hodell var piloten som blev poet, visade han också upp för läsaren att vi i dag, i en viss mening, alla är piloter, alla är uppkopplade till tekniska system och språk.”

Denna utsaga får än kraftfullare förbindelse i dagens IT-värld än vad som syntes tydligt under Hodells 1960-tal.

Åke Hodell berättade för mig om hur hans misstänksamhet mot det skrivna ordet resulterade i att han under långa perioder tystnade helt.
Kanske såg han i datorernas kliniska språk en annan möjlighet att kommunicera?

Redan 1987 visade Moderna museet i Stockholm en retrospektiv utställning av Åke Hodells verk: Resor i inre landskap 1952-1987.
Men kanske är det dags att utforska och uppskatta mer av detta märkliga författarskap och konstnärskoncept.
Det är nog typiskt för historieskrivningarna att man särskiljer ett konstnärskaps delar och sätter in dessa i olika kulturella fält.
Följaktligen ställer Moderna museet ut konsten, Fylkingen ger ut kompositionerna och litteraturforskare uppmärksammar författarskapet.

Problemet är hur man skall behandla ett såpass komplext konstnärskap som Hodell?

WHERE IS ELDRIDGE CLEAVER?

Att 1969 var ett viktig år för mänskligheten är tydligt.
Mot slutet av Flowerpower-perioden fick ordet trip en ny dimension - månlandningen visade både på teknologins framsteg och på människans misslyckande.
Samtidigt hade filmen 2001 nyss uppmärksammats i västerlandet. Superdatorn HAL finns numera återskapad på Internet och man kan genom text kommunicera med den.
I filmen 2001 använde HAL syntetiskt tal och kommunikationen mellan superdatorn och besättningen var direkt.

Månlandningen var ett faktum, tekniken hade, å ena sidan, stor framgång men Västerlandet hade å andra sidan, i stora delar, misslyckats i att bygga humana sociala strukturer.
Möjligtvis var det svårt att undgå att engagera sig i de stora politiska händelserna - Operation Menu, bombningarna av Kambodja inleddes i mars.
Ett år senare hade flera studenter skjutits ihjäl av nationalgardet i USA men samtidigt åtalades en amerikan, löjtnant William Calley, för massakern i Song My.
Den starka samhällskritiken tog sig många uttryck under slutet av 1960-talet och jag vill här åskådliggöra denna kritik med en av Frank Zappa´s tidiga texter:

Mister America try to hide
The product of your savage pride
The useful minds that it denied
The day you shrugged and stepped aside
You saw their clothes and then you cried:
- Those hungry freaks, Daddy!
They won't go for no more
great mid-western hardware store.
Philosophy that turns away
From those who aren't afraid to say
what's on their minds.....
the left-behinds..... of the Great Society

(FZ, Hungry freaks, Daddy 1966, 1969)

Zappa var själv en banbrytande konstnär som utvecklade konst inom musik, poesi, bild i symbios, kallat för album.

Modern CD-teknik kommer tyvärr inte i närheten av den totalupplevelse som de äldre LP-skivorna kunde ge, eller så har man inte brytt sig om att ta vara på de multimediala möjligheterna som erbjuds.
Till viss del, skall sägas, har detta reparerats av programslingor som medföljer en del CD-utgåvor.
Bild- och ljudpoesin från sextiotalet pekar ut de visioner som samtiden hade, mötet mellan konst och teknik.

Medan många retoriskt rörde sig på en höger- vänsterskala, pekade andra på nord/sydproblematiken.
Här hittar vi exempelvis revoltörerna inom det som kommit att betecknas som extremvänstern i Tyskland eller Italien, här hittar vi konstnären Öyvind Fahlström och här hittar vi: Åke Hodell.
Naturligtvis går det inte i alla lägen att skilja mellan dessa två betraktelsesätt. Överskotten på Hodells förlag Kerberos var menat att gå till befrielserörelsen i Afrika men det fanns naturligtvis ett lika övertygande engagemang vad gäller medborgarrättsrörelsen i USA.

Två kompositioner från 1969 ger exempel på detta: Mr Smith in Rhodesia samt Where is Eldridge Cleaver?

Hodell använder samma teknik som han angriper - den mentala hjärntvätten; men i förlängningen reducerbar till språkanvändningen i stort.

Krig förutsätter militärer - militärer förutsätter order - order förutsätter språket.
Den nya miljöskyddslagen, som kom samma år, gav ett starkt skydd för vatten och mark men omfattade (naturligtvis) inte den mentala miljön.

Den mentala miljöförstöringen uppmärksammades företrädesvis utanför riksdagen, bland konstnärer och författare, bland musiker och aktörer.

Åke Hodell hade under en lång period kritiserat språket och arbetat med
alternativa uttryck inom det som kallades för konkret poesi.
Text- ljudkompositionen Mr Smith in Rhodesia är det tydligaste verk som Hodell gjort beträffande verbal hjärntvätt.
Här används syntetiskt tal till att förstärka avsmaken för Ian Smiths vita regim i Rhodesia.

Samma år, 1969, skapades ”Arpanet”, föregångaren till Internet - ett nytt sätt att kommunicera föddes.

Hodells scenkonst var en slags happening och detta konstnärliga uttryck hade en kort men intensiv tid i Sverige.
I radion fann den sin publik - radiomediet var viktigare än televisionen vid denna tid, detta berättade Hodell för mig under vårt möte i april 2000.
Blandformen av ljud och text - den konkreta poesin, fick också uppmärksamhet internationellt.

Visst låter sig mycket av det som gjordes av Hodell och hans gelikar under dessa år, förbindas med de litterära äventyr som iscensattes vid 1900-talets början under namn som futurism och dadaism.
Men samtidigt var såväl materialen som villkoren för en poetisk verksamhet av detta slag annorlunda under femtio- och sextiotalen, liksom de är för en läsare år 2000.
Bruset av tecken låter annorlunda.

För Hodell blev dessa litterära blandformer ett sätt att ställa helt avgörande och etiska frågor om människans position i en sen tid.
När han i "Orderbuch" (1965) utnyttjade en seriell ordning av siffror och bokstäver, interfolierad med isande sakliga noteringar som "Seife" och "Motoröl", framträdde en ytterligt avskalad kommentar till koncentrationslägrets brutala reduktion av människor.

Och när han i den följande boken "CA 36715 (J)" (1966) – också den första raden i "Orderbuch" – presenterar en oläslig handskrift, som blir allt vildare och dunklare ju längre vi följer dess kurvor och svängar, fokuseras frågan om identitetens skriftliga former i en massmedialiserad värld.
Som om det enda rum som återstår för ett personligt uttryck är ogenomträngligheten.
Som om subjektivitet och anonymitet hade blivit två sidor av samma mynt.

Hodells försvar för en tillvaro som inte regleras av rationella kalkyler, maskiner och dess industri är otvivelaktigt.
Men samtidigt insåg han vikten av att anknyta till och använda sig av de material och medier, som bidrog till och betecknade de sociala och politiska omvandlingar som pågick.
Det finns nu en unik möjlighet att ta del av dessa text-ljud-kompositioner i och med Fylkingens generösa nyutgivning (”verbal brainwash and other works”) om vilken Mikael Strömberg skrev i Aftonbladet:

”Verbal hjärntvätt som spränger huvudet i bitar. Pang! du är död! Karons kråkor sticker ögonen ur dig!
Musikern Mats Lindström och konstnären Leif Elggren jobbade nära Hodell in i det sista med att producera cd-boxen.
Inget lämnades åt slumpen.
Vid slutmixen satt Hodell och hade åsikter om mikropauser och knappt hörbara brusnivåer.”

Bättre kan det inte sägas och en bättre recension av Hodell´s konstnärliga verksamhet kan knappast ges!

Det är ingen vanlig CD vi talar om - det är en tidsmaskin!

	Gary Svensson gary@svensson.gs http://gary.has.it

COPYRIGHT © 2001 BY GARY SVENSSON.
ALL RIGHTS RESERVED.
THIS TEXT MAY BE QUOTED WITH PROPER ACKNOWLEDGMENT.

länkar