Published for The Neotrope Enterprise. Publisher: Bengt Rooke. September 2000. No. 19.
DUCHAMP I SVERIGE
1933-1970
av Leif Eriksson.
1933
nya strömningar, fransk surrealism, spektrum nr. 1
Första gången Marcel Duchamp omnämns i en svensk publikation är i "nya strömningar, fransk surrealism" som kom ut på Spektrums förlag 1933 i översättning och med inledning av Gunnar Ekelöf.
Marcel Duchamp förekommer i två sammanhang. Dels tillsammans med Man Ray och Francis Picabia i en not på sidan 47.
Själva texten "Sammandrag av en kritik över filmens historia" sidorna 43-51 är skriven av Salvador Dali.
I noten kommenterar Dali René Clairs film ´Entracte´,. "...trots René Clair resumerar den i själva verket idéer av Marcel Duchamps, Man Ray och Francis Picabia..."
Dels förekommer han i samband med Benjamin Pérets dikt "För att fördriva tiden". Dikten är illustrerad, sid. 53, med ett för tiden avancerat verk.
Bildtexten lyder: "Marcel Duchamps, surrealistiskt föremål" och åtföljs av ordleken "rose selavy et moi, nous estimons les ecchymoses des esquimaux aux mots exquis".
Enligt Arturo Schwarz Critical catalogue raisonné, 1997, (i det fortsatta benämnd S.), heter verket egentligen "Rotary Demisphere Precision Optics" Paris 1925 och tillhör sedan 1979 Museum of Modern Art i New York. Verket fanns med på utställningen "Rörelse i konsten" i Stockholm 1961. (S. 409.)
1934
BLM, Bonniers Litterära Magasin
Gunnar Ekelöf skriver i BLM 1934 årg 3/nr 1 sidorna 34-40, "Från dadaism till surrealism". På sidan 36 nämner han Duchamp. "Av utomordentlig vikt för rörelsens (Dadas) fortsatta utveckling blev emellertid tre bundsförvanter med vars hjälp den fick fast fot i Paris.
Det var Francis Picabia och Marcel Duchamps båda förbluffande ordjonglörer och experimentatörer med konstnärliga värden, samt en grupp unga författare som samlats kring tidskriften 'Litterature', utgiven av André Breton".
Ekelöf nämner också att Duchamp och Picabia förfogade över var sina två tidskrifter; Duchamps "Rong-Wrong" och "The Blind Man", 1917 och Picabias "291", 1915 och "391", 1920.
Även skulpturen "Fontän", 1917 nämns; "...som under pseudonymen R. Mutt inlämnades till indepentutställningen i New York, enligt uppgift härstammar från kretsarna kring någon av dem. Fontänen i fråga var nämligen en urinoar och blev alltså refuserad".
När jag besökte Mats B i Stockholm i april 1999 visade han sitt exemplar av The Blind Man, (S. 347), där Alfred Stieglitz fotografi av verket publicerades. Förmodligen ett av de få exemplaren som finns i Sverige.
Häftigt!
1936
konkretion
Det dröjer därefter två år innan Duchamp blir synlig i Vilh. Bjerke-Petersens tidskrift "Konkretion" nr 5-6, 1936 som ges ut i Köbenhamn, Oslo och Stockholm.
Tidskriften har danska som huvudspråk.
Det är ett specialnummer om "Surrealismen i Paris". Duchamps bidrag är en illustration till den belgiska diktarinnan Gisèle Prassinos´text "Den forfulgte unge pige" 1935. Bildtexten lyder: "Marcel Duchamp: "Moustiques domestiques demistock". Foto Man Ray.
Enligt Schwarz är titeln "Monte Carlo Bond, Paris 1924". Det är ett s k "imitated rectified readymade" och av de planerade 30 ex utförde Duchamp mindre än åtta. (S 406)
1948
Prisma
I Prismas första nummer 1948, finns en avdelning som kallas för "Experimentalfältet".
På sidan 99 skriver Ebbe Neergaard om "fransk-amerikansk-tysk eksperimentalfilm i New York" bl a om "Dreams That Money Can Buy". Filmen består av sex avsnitt sammanställda av Hans Richter.
De medverkande konstnärerna är Fernand Léger, Max Ernst, Man Ray, Alexander Calder, Marcel Duchamp.
Artikeln är illustrerad med fem foton. Bild 5 ur Duchamps avsnitt. Det verkar var en replik på hans "Naken kvinna går ner för en trappa".
Filmen visades 1958 på Moderna Museets filmstudio onsdagen 21 maj 1958 kl 20. Under "Eggeling, Anvantgarde Film Festival".
(S. sid 59.)
1948
Konstrevy
I Konstrevy häfte 3 1948 skriver Haavard Rostrup om Marcel Duchamps bror Jacques Villon och där nämns Marcel Duchamp med följande rader:
"Jacques Villon hedder egentlig Gaston Duchamp og er broder til den kubistiske billedhugger Raymond Duchamp-Villon, der døde allerede 1918, og til maleren Marcel Duchamp, der først var kubist, senere en af dadaismens grundlæggere, men som i 1920 vendte kunsten ryggen for at hellige - skakspillet."
1950
Konstrevy
I Konstrevy häfte 4-5 1950 medverkar Gabrielle Buffet-Picabia med artikeln:"Några minnen från den abstrakta konstens första år"
Hon skriver:"År 1910 gjorde jag bekantskap med bröderna Duchamps - den äldste Raymond Duchamps, och den numera livligt uppskattade, helt personligt betonade målaren Jacques Villon var ännu blott försiktiga åskådare av den utveckling måleriet hastigt syntes vilja ge.
Men den yngste, Marcel Duchamp, visade redan tydligt sina rika förutsättningar att bli vad han snart ovedersägligen var: en av denna tids egendomligaste andar och den som säkerligen haft det djupaste inflytandet på den abstrakta konstens liksom den yngsta poesins uppväxt.
Marcel Duchamps var inom den unga och stridslystna falangen den som genom sitt arbete - bestående av blott ett fåtal målningar - sin åskådning och sitt levnadssätt, men en honom egen intiution och intelligens, utan möda och affektion nådde längst i det systematiska sönderfrätandet av den traditionalistiska konstens intill denna tid vördnadsfullt godtagna teorier.
Sålunda framstår han bl.a. som en av surrealismens föregångare; men den måleriska anarkismens höjdpunkt uppnåddes först omkring 1915.
Vid vårt första sammanträffande var Duchamp livligt sysselsatt med ett problem som bl.a. omhändertagits och utvecklats av italiensk futurism - nämligen möjligheten att uttrycka rörelse inom ramen av ett dittills statiskt måleri.
En av hans tidigaste och mest kända dukar, 'Nu descandant au escalier' visar en nästan kinematografisk sönderdelning av rörelse inom schemat av ett skelett. Duchamp´s bekantskap med Picabia blev för bådadera av stor betydelse."
Lite längre ner berättar hon:"1910 ägde vid rue Trouchet rum en utställning där Picasso, Duchamp och Picabia visade målningar av redan slående djärvhet, dock ännu långt från den karaktär de några år senare skulle uppnå."
Hon berättar också om Independentsalongen 1912.
Och vidare: "Samma år ägde också "La Section d'Or´s" stora utställning rum, med verk av bl.a. Léger, Duchamp, Gris, Delaunay och Picabia.
Slutligen i januari 1913 inbjöd i New York en jätteutställning av äkta amerikansk karaktär en oräknelig publik att få kännedom om den abstrakta konsten.
Jag var närvarande vid vernissagen som hölls om natten i en vidsträckt lokal och inför en elegant publik.
Jag erinrar mig naturligt nog att den öppnades av en frackklädd herre som, uppstigen på en estrad, förklarade:'Mina damer och herrar, den utställning som ni ser nu täcker en så och så stor väggyta, räknar så och så många dukar och har kostat oss så och så mycket att anordna, det är nu er sak att lära er begripa modern konst' och därmed punkt'.
Utan att på minsta sätt finna förståelse hade den nya konsten erövrat sin plats i det intellektuella livet, men också på ett annat område:
Spekulationens, som sedan denna tid sökt och ofta lyckats indraga också konsten i sin oavlåtliga och förödmjukande lek med börsvärden."
Artikeln är illusterad med bl a tre verk av Marcel Duchamp och Picabia.
Marcel Duchamp: "Why not sneeze?" 1921. Foto: R. Selavy.
Semi-Readymade gjort i New York 1921. Enligt S. (391), finns originalet på Philadelphia Museum of Art.
En replik gjord av Ulf Linde 1963 finns på Moderna Museet i Stockholm. (Se Oscar Reutersvärds anteckningar i min uppsats "A bruit secret och Cordac", 1979. Där han talar om illusionen av vikten på sockerbitarna.)
Verket finns även i en senare edition utgiven av Schwarz i 8 ex plus 3 plus 2 utställningsexemplar.
Marcel Duchamp: "Elevage de poussière". Foto: Man Ray 1920.
"Bred Readymade". Enligt S. (382) foto av både Man Ray och Marcel Duchamp.
Marcel Duchamp: "Nu descandant un Escalier", 1912. Finns på Philadelphia Museum of Art.
Redaktören för Konstrevy 1950 var Ingrid Rydbeck-Zuhr.
Det måste betraktas som både avancerat och framsynt att illustrera artikeln med så extrema verk av Duchamp 1950.
1951
Konstperspektiv
I nr 4, 1951 skriver Gunnar Hellman en artikel: "Variationer på ett gammalt tema".
Den citerar bl a Oscar Reutersvärds katalogtext till en utställning av neo-plastisk konst, i Stockholm, (Galleri Samlaren 1951).
Artikeln är bl a illusterad med Marcel Duchamps "Nu descandant un Escalier", 1912 med bildtexten "År 1912 gjorde fransmannen Marcel Duchamp denna nakenmodell, som går nedför en trappa."
Duchamps målning visades dock inte på Samlaren.
1952
Konstrevy
I Konstrevy häfte 2, 1952 publiceras Gabrielle Buffet-Picabia´s artikel
"I dadaismens tid" där hon bl a berättar om Duchamps vistelse i New York.
"Dadaismen har existerat innan den fick ett namn." Sic!
Hon beskriver sin egen 10-åriga erfarenhet av Dada-epoken och delar upp den i tre faser: Den första Dada-epoken i New York (Pré-Dada).
Den andra, den verkliga Dada-epoken, i Zürich och den tredje Dada-perioden i Paris."
Hon beskriver även dadaismen i Tyskland med Max Ernst och Hans Richter i Düsseldorf, Huelsenbeck i Berlin, och Kurt Schwitters i Köln.
Den senare betecknar hon som den fullständige dadaisten hur han uppfann egna ord och hur han byggde sitt hus och organiserade sitt hushåll. Lakoniskt konstaterar hon att Dada kom upp 1917.
Hon berättar också hur namnet, som många dadaister gör anspråk på att ha präglat, kan hänföras till den lyckliga slump, som gjorde att ordboken Larousse föll upp på den sida där ordet "Dada" stod när Hugo Ball och Huelsenbeck sökte ett sensationellt namn till en danssketch som Emmy Hennings, Hugo Balls hustru, skulle utföra på Cabaret Voltaire.
Hon fortsätter: "Picabia och Duchamp, som var bland den allra första tidens nyhetsmakare, slet från och med 1910 alla band med klassicismen liksom med de fyra evangelierna.
Fastän de var varandras motsatser både i sina reaktioner och i sitt sätt att arbeta, så fanns mellan dem en besynnerlig tävlan i att komma med destruktiva och paradoxala, blasfemiska och omänskliga förslag.
Guillaume Apollinaire deltog ofta i dessa demoraliseringsanfall som också var ett anfall av kvickhet, ordlekar och skämt. De fullföljde så bättre än genom någon rationell metod förstörelsen av konstens begrepp. Och ersatte även lättare de sanktionerade formella skönhetsvärdena med personlig dynamism och suggestiva, uppslagsrika individuella krafter.
Detta lekfulla spanande i okända dimensioner och i en varelses outforskade områden, denna anda av uppfinning, som senare aldrig återkommit, tycks mig ha innehållit alla de frön som senare blivit dadaismen och även det som alltsedan dess växt på de nya förgreningarna."
"Duchamp skulle för sitt personliga bruk komma att skapa en mekanisk fantasivärld, konsekvent och logisk, tillämpad på sentimentala kugghjulsverk som preciseras av en för förståelsen av tavlan nödvändig text såsom: "la Marié mise à nu par ses célibatires mêmes".
"I denna konstmiljö åtnjöt Duchamp en populariet som han fått på grund den varaktiga succén hos den första duk han utställd i Staterna: "Nu descendant un escalier".
Mellan två wisky och två vitsar affischerar han dock en attityd av att vilja ta avstånd från allt, ja till och med från sig själv; hans bristande intresse för mänskliga värden är för övrigt inte minsta anledningen till den sympatiska nyfikenhet han är föremål för i en beundrande miljö.
Snart förklarar han sig ämna avstå från all konstnärlig produktion och han håller ord. Om han ännu deltar i några konstnärliga manifestationer så är det för att göra skandal... han utställer till exempel på New Yorks independetutställning en Ready-made kallad "Fontaine" och som om ingenting annat är än en pissoar. Senare en inte mindre uppseendeväckande skandal: han sätter mustascher på Mona Lisa, därmed symboliserande sitt förakt för Konstens fetischer".
"Det är också vid denna tid som det beryktade föredraget av Cravan, boxarpoet och sedan 1912 utgivare av en liten avant-garade-tidskrift "Maintenant", äger rum.
Cravan som uppmanats att hålla ett upplysande föredrag för ett utvalt sällskap, är full och förolämpar i obscena termer sitt autitorium av eleganta damer och börjar sedan lugnt klä av sig ända tills två kraftiga polismän för bort honom med handklovar på.
Han släpptes f.ö. loss omdelbart genom Arensbergs ingripande och lyckönskades livligt av sina vänner Picabia och Duchamp, som var de verkligt ansvariga för skandalen."
Artikeln är illusterad med verk av Picabia, Duchamp, Jean Arp, Sophie Taeuber-Arp och Kurt Schwitters.
Bildtext: "Marcel Duchamp, La Joconde".
Titeln på verket är (enligt S. 369) "L.H.O.O.Q.", och är ett rectified Readymade gjort i Paris 1919. Originalet finns i dag hos en privat samlare i Paris.
Av detta centrala verk beskriver Schwarz fem repliker varav några gjorda i en upplaga av trettioåtta numrerade exemplar 1-35 med signatur och tre onumrerade exemplar.
Det råder en viss förvirring beträffande detta verk, precis som med
flera andra verk av Duchamp, främst hans Readymade, som ofta påstås ha varit utställda i original.
I min artikel i Konstmagasinet nr 14, nov. 1991, har jag redogjort för vilka Readymade som fortfarande finns kvar i originalversionen. Hans "Flasktorkare" är kanske det bästa exemplet på de svårigheter man möter beträffande proviensen av hans Readymade.
Ett annat missförstånd är när Picabia skulle använda "La Joconde" som omslagsbild till sin tidskrift "391", och Duchamps bild "La Joconde" inte kom fram tid, så gjorde Picabia en egen version, men glömde bockskägget.
Detta korrigerades av Duchamp som satte dit bockskägget vid ett senare tillfälle. En annan källa till missförstånd är Dalis version "Self-Portrait as Mona Lisa" 1954, som är ett manipulerat fotografi av Dali taget av Philippe Halsman.
(MoMA:s Duchampkatalog 1973.)
När det gäller Duchamps första genuina Readymade råder kanske ännu större förvirring.
Till och med en av de främsta kännarna av Duchamps konst, Ulf Linde, begår misstaget att i sin bok "Spejare", Stockholm 1960, påstå:
"1914 hämtade han en ställning för flasktorkning från ett café och ställde ut den på en salong som skulptur."
Med tanke på att hans framställning var en av de första inträngande analyserna av Duchamps verk var det olyckligt, eftersom det gav en oriktig beskrivning som fortfarande lever kvar.
Men den ursprunliga versionen har aldrig ställts ut!
Duchamp själv brydde sig säkert inte om det var "original" eller "repliker" som ställdes ut.
Hans omvittnade kommentar till tolkningar av hans verk var:"Det roar mig.", och det passar med tanke på hans attityd till konst och konstvärlden som han ju faktiskt tog avstånd från genom att välja ut sina Readymade.
När det gäller "Flasktorkaren" så har originalet försvunnit. Duchamp köpte sin första "Flasktorkare" 1914 på Bazar de l' Hotel de Ville i Paris.
Att den ursprungliga versionen försvann beror på att Duchamps syster
Suzanne fick uppdraget att röja hans våning i Paris. Hon städade helt enkelt bort den.
Den andra versionen köpte Duchamp åt sin syster 1921.
Detta exemplar hamnade senare hos Robert Lebel, som Duchamp vid ett senare tillfälle signerade med: "Marcel Duchamp/Antique certifie". (Avbildad i Lucy R. Lippards text i MoMA:s Duchampkatalog 1973.)
I dag ägs den versionen av Jean-Jacques Lebel, Paris.
En tredje version gjorde Duchamp 1936.
Den ställdes ut samma år på Charles Rattons galleri i Paris, maj 1936. Detta exemplar tillhörde Man Ray, men uppgift saknas om var detta exemplar finns i dag.
(Avbildad i katalogen "Dada and surrealism reviewed" 1978.)
Robert Rauschenberg köpte en flasktorkare som Duchamp signerade på följande sätt:"Impossible de me rappeler la phrase originale/Marcel Duchamp/1960."
Det var detta exemplar som fanns med på Pasadena Art Museum 1963, den första retrospektiva utställningen med Duchamps verk.
Duchamp valde 1961 ut ett exemplar till sin hustru Alexina Duchamp med inskriptionen:"Marcel Duchamp 1914, (Replique 1961)".
1963 gör Ulf Linde den version som finns på Moderna Museet i Stockholm.
Det var denna version som enligt vissa uppgifter tjänade som förlaga till den edition av repliker som galleri Schwarz gjorde 1964.
Den upplagan är på 8 signerade exemplar och två exemplar utanför upplagan reserverade för konstnären och Schwarz. Dessa två har följande inskriptioner:"ex Rrose" och "ex Arturo". Och ytterligare två exemplar utanför upplagan gjorda för utställningsändamål, med texten:"Ex. h.c. pour exposition, 1964" och "Ex I/II donated to Israel Museum, Jerusalem, on accasion of Duchamp retrospective, 1972."
(S 306.)
Men det förekommer ytterligare versioner, en av de senare visades på
Rooseum i Malmö i samband med utställningen "A house is not a Home", 18.10-14.12 1997.
Episod: När jag frågade muséets Bo Nilsson var han hade hittat flasktorkaren som stod nedsänkt i foajéns golv berättade han, att han
och Lars Nittve hade haft väldiga besvär att hitta ett ex. "Du kunde ha ringt mig, sa jag." En viss irritation kunde märkas. Se även min serigrafi och illustration till Lars Vilks doktorsavhandling "Konst och konster" 1987.
I slutet på 70-talet köpte min vän konkretisten Torsten Ridell en flasktorkare till mig på Bazar de l' Hotel de Ville i Paris. Min version är ett metaverk, ett re-made som återför flaskställningen till sin ursprungliga användning d v s att lufttorka flaskor på.
1997 beställde jag en variant i plast av konstnären Jean Luc i Paris, men han missförstod min beställning och skickade mig ett grönmålat exemplar, även detta inköpt på Bazar de l' Hotel de Ville i Paris.
Efter denna felleverans lyckades Angelica Juhlner, Fox Amphoux, hitta den önskade plastvarianten i Bajoule, Provence.
Denna variant har en knallgul bottenplatta och blå ställning som kan plockas i sär och ingår i mitt projekt "Pole Room" där samtliga verk alluderar på att gult och blått blir grönt. Plastversionen har ett lyckligt och slumpartat samband med beskrivningen hur Elvis Presly var klädd när han avled i sitt badrum:"He died in his pyjams, blue top and yellow bottom."
Duchamps "Flasktorkare" visar sannerligen att "Ars longa vita brevis..." för att nu använda ett ofullständigt citat.
En vida spridd missuppfattning är att Duchamps "Flasktorkare" ställdes ut på MoMA:s utställning "Fantastic Art, Dada, Surrealism, 1936/1937. Det är en sanning med modifikation. Den "Flasktorkare" som "ställdes ut" var Man Rays fotografi av en flasktorkare, förmodligen det exemplar som ställdes ut hos Charles Ratton i maj 1936.
1954
KASARK nr 1.
Objekt eller artefakter verkligheten förverkligad 1954
Galerie Samlaren februari - mars
En sjusidig tidskrift.
På sidan 6 skriver K.G.H. (Pontus Hultén) en artikel med rubriken "READY-MADE" illustrerad med: "Marcel Duchamp, Flasktorkare, ready-made, 1915" och en inklistrad bild i rött och svart av Marcel Duchamp
"Ögat i Biljardbollen" 1935. Rotorelief för grammofon. Bilden roteras med lägsta hastighet och betraktas med ett öga.
Detta är första gången som Duchamps readymades beskrivs för vad de representerar.
1954
Konstrevy nr 3
På sidan 131 recenserar Ulf Linde utställningen "Verkligheten förverkligad" på salongen Samlaren. Han tar upp Dada och nämner EPA som inköpsställe för "föremål med okänd användning funnet på Enhetsprisaktiebolaget i Stockholm".
Titeln måste uppfattas som ett försök att frigöra föremålet från alla triviala relationer till mjölpåsar för att i stället göra det till ett estetiskt objekt av "exklusivt oanvändbarhet".
Han skriver inget om Duchamp.
1954
Odyssé nr 4
Utgiven av Dag Wedholm. Övriga medarbetare: Ilmar Laaban, Öyvind Fahlström, Gösta Kriland, Pär Wistrand och ansvarige utgivaren V. Lindström.
Gösta Kriland och Ilmar Laaban har översatt några (14) anteckningar av Marcel Duchamp.
Dessutom finns en biografisk notis, som talar om att han tillhör de ledande dadaisterna och givit ut ett flertal tidskrifter i samarbete med Picabia o a. Att han använt pseudonymen "LHOOQ - Elle a chaud au cul - Hon är varm om stjärten."
Bok: Rrose Sélavy.
Film: Anemic Cinema.
Efter 1920 endast sporadiskt ägnat sej åt konst - men desto mer åt schack."
1954
Gåsblandaren
På omslaget till Gåsblandaren 1954 finns en skiva av Duchamps
Rotoreliefer avbildade.
1955
Konstrevy nr 1
Samlarens annons omslagets insida "marcel du champ, new york/hultén/".
1955
Konstrevy 3
Bo Lindwalls artikel har rubriken "Marcel Duchamp - sabotör och anti - konstnär".
"Hans knivskarpa intellekt analyserade sönder varje möjlighet som bjöds. Han började avsky de stilar som han fulländat behärskade, han fann att även de radikalste kubister hemföll åt föraktlig esteticism, som redan var på väg, mot akademisk förstening. Hans skaparförmåga paralyserades. Förlamningen kunde inte hävas så länge han ännu drömde om att förnya konsten; då han lyckades övertyga sig själv om det meningslösa i allvarlig konstnärlig verksamhet, släppte förlamningen. En kaffekvarn blev hans räddning i den första svåra krisen."
Kaffekvarnen han talar om är "Coffe Mill" som Duchamp målade för sin bror Raymond Duchamp-Villons kök.
Detta verk är en viktig utgångspunkt för Lindes fysiska analys av Duchamps sista verk Etant Donnés: 1• la chute d'eau/2• le gaz d'èclairage. (S. 634.)
Illustrationer:
Marcel Duchamp: Porträtt av konstnärens fader, 1910, Sonaten (konstnärens mor och tre systrar), 1911, Fresh Widow, 1920, Modeller till schackpjäser, 1922, Ungkarlarna, 1914, Collage "Monte Carlo", 1924, Ready-made, 1914 (Flasktorkaren), 3 stoppages étalon, 1913, Förvandlingen från jungfru till brud, utan år.
För 32 år sedan lade han ner sin pensel för alltid. Han lever ännu.
"Le mouvement" hos Denise René i Paris. "...i andra fall har man som redan Duchamp låtit urverk eller elektricitet driva maskinerna."
1955
Salamander nr 1
Galleri Colibri i Malmö öppnade i januari 1955; samma år kom första numret av Salamander ut.
Totalt kom den ut med 3 nummer 1955-1956.
I tidskriftens första nummer finns en översättning av André Bretons text "Phare de la Mariée" Minotaure nr 6, vintern 1935, översatt av Ilmar Laaban och Ingemar Gustafsson.
Artikeln är illusterad med tre bilder:
Marcel Duchamp: "Bruden som avklädd av sina ungkarlar, t.o.m." Glasmålning.
Det är första gången som en bild av Duchamps "Det stora glaset" publiceras i Sverige.
Fotografiet visar den spräckta originalversionen, som numera finns på Philadelphia Museum of Art.
Det stora glaset finns i flera versioner bl a gjorde Ulf Linde en replik som Duchamp godkände och signerade med "pour copie conforme Marcel Duchamp/Stockholm 1961".
Den replik som finns på Tate Gallery, London är utförd av Richard Hamilton. Även den godkänd och signerad av Duchamp "Richard Hamilton/pour copie conforme/Marcel Duchamp/1965".
En tredje replik finns på Art Museum of the College of Arts and Sciences, University of Tokyo.
Den fjärde repliken utfördes 1991-1992 av Ulf Linde, Henrik Samuelsson och John Stenborg och har auktoriserats av Alexina Duchamp.
(Marcel Duchamp): "Övergång mellan jungfru och brud. Olja 1912"
(Marcel Duchamp): "Nio hanliga gjutformar, detalj ur glasmålningen".
I samma nummer publiceras också en text av Marcel Duchamp:"SURcenSUR" ursprungligen publicerad i "L'usage de la Parole" (Paris) 1, nr 1 (december 1939) i översättning av Erik Lindgren & Ilmar Laaban.
Texten är illusterad med en färgbild (gult och svart) av Duchamps "Ögonläkarvittnena, 1920".
Originalets titel är "Témoins Oculiste,1920" New York. Illustrationen är
ett fotografi av verket som ägs av Arturo Schwarz i Milano. Originalet som är gjort på baksidan av ett karbonpapper finns på Philadelphia Museum of Art.
Dessutom har Ingemar Gustafsson (Leckius) skrivit en kortare biografisk presentation av Duchamp.
I Salamander nr 2 finns en artikel om Matta skriven av James Thrall Soby, där han bl a antyder Duchamps inverkan på Matta eftersom han arbetade aktivt vid surrealistutställningen "First Papers of Surrealism" i New York 1942.
Soby menar att Matta kan ha påverkats Duchamps installation av trådar ("Sixteen Miles of String", 1942) som löpte kors och tvärs genom utställningslokalen. Och Soby fortsätter:"Dess effekt på hans måleri är desto mera trolig som Duchamps inflytande även i övrigt varit starkt."
1955
Sydsvenska Dagbladet tis 14 juni
Annonsbyrå AB Seller´s reklam annonserar i SDS "att sätta mustascher på MONA LISA".
1955
KASARK nr 2. okt 1955.
På sidorna 7-13 skriver K.G.H. om Duchamps rörliga och mekaniska verk.
Sidorna är illusterade med 7 bilder.
Foto av Duchamps atelje i New York där man ser "Cykelhjulet" hans första readymade och på golvet ligger "Trebuchet"
Foto av "Det stora glaset" i Dreirs vardagsrum.
Två foton av Rotary Glass Piaques varav det ena i stillhet, 1920.
Foto av "Rotary Demispere", 1925
Bilder på tre av Duchamps optiska grammofonskivor "Rotoreliefs", 1935.
1956
Konstspegeln nr 3-4
Inititiativet att starta denna relativt okända konsttidskrift kom från Willy Lindeberg.
Tidskriften kom ut med 7 nummer 1955-1956, två var dubbelnummer
3-4, 1956 och 6-7 1955/56, och gavs ut av Skånska konstnärsklubben i Malmö.
Ansvarige utgivare blev skulptören Thure Thörn och redaktör var K.G. Lundqvist. I redaktionsutskottet medverkade Felix Hatz, Willy Lindeberg, Georg Nilson, Gunnar Nordin, Olle Wallengren, Knut Grane, Bertil Lundberg.
I den inledande osignerade ledaren påpekar redaktionen att det är mer än 50 år sedan Albert Larssons konsttidskrift Eko upphörde och att ingen "dristat ett nytt försök".
Tidskriften lade ner stor omsorg på omslagen.
Tre nummer är tryckta i silk-screen. Vem som gjort omslaget till nr 1 framgår inte men nr 2 har utförts av Bertil Berntsson.
Nr 3/4 av Richard Björklund. Omslaget till nr 5 har Anders Österlins vinnade förslag till T-centralen som han utförde tillsammans med Signe Persson-Melin.
Nr 6/7 har ett träsnitt av Per Siegård tryckt direkt från stocken.
I nr 3/4 skriver Max Walter Svanberg om den "Den magiska konsten". Han nämner "dadaisten Duchamp".
Artikeln är för övrigt illustrerad med Duchamps: "Kungen och drottningen genomskurna av snabba nakna", akvarell 1912.
I en särskild bildtext kommenterar Svanberg bilden: "Duchamp, en av de betydelsefullaste impulsgivarna för de nya konstströmningarna, som i denna artikel går under gemensamhetsbeteckningen "den icke geometriska abstraktionerna".
(Jämför med Ulf Lindes nuvarande projekt att sammanbinda "Coffe Mill" och "Etant Donnés:..." just för att de har geometriska kopplingar.)
1958
KASARK nr 3. Maj 1958.
K.G.H. skriver på sidan 8 om hur Duchamp använder slumpen för att skapa "3 stoppages étalon".
1959
Konstrevy nr 3
Eugen Wretholm, "Utställningar i Stockholm mars - april". Om Öyvind Fahlström nämner Wretholm att Fahlström utnyttjar slumpen liksom Duchamp.
1960
KASARK nr 4. April 1960.
Numret ges ut i samband med en utställning med Daniel Spoerris "Edition Mat" på Bok-Konsum i Stockholm april 1960.
Även i detta nummer skriver K.G.H. om Duchamp. Han citerar Duchamp:"Den moderna konsten söker sin Gutenberg."
Så här beskrivs Duchamp: Målare, poet, schackspelare. Föregångsman inom dadaismen, surrealismen och den rörliga konsten. 1936 utställde Duchamp sina rotoreliefer på uppfinnarmässan i Paris. Född i Blainville, Frankrike. Se Konstrevy nr 3/1960.
1960
Konstrevy nr 3
Eugen Wretholm skriver om Bokkonsums utställning under rubriken "Dadaistica". Han nämner Nordenströms "BRUL" 118 roliga historier i serieteckningsform och Edition Mat där Marcel Duchamps Rotorreliefer ingår. Se bild i nr 3/60 av Konstrevy.
1960
Bokkonsum
Lördagen den 7 maj är det vernissage på Bokkonsum för utställningen
"Marcel Duchamp" som Ultvedt och Linde sammanställde med repliker på Duchamps readymades.
Linde beskriver utställningens tillkomst i sin bok Marcel Duchamp 1986. Se bild av vernissagekortet sid 10 och andra bilder.
I skyltfönstret hänger ett stor kopia av Elias Elofsons foto 1952, med Duchamp desending a Staircase, en parafras av hans målning "Nude Desending a Staircase, no. 2 January 1912" använt som omslag på en senare upplaga av Robert Lebels monografi, Marcel Duchamp utgiven av Paragraphic Books, Grossman Publishers, New York 1967.
I den utgåvan finns en utvidgad Catalogue Raisonné med uppgifter om Duchamps framträdanden i Sverige, bl a Bokkonsum.
Lebel nämner K.G. Hultén, Ulf Linde, P.O. Ultvedt och Magnus Wibom och deras lilla utställning med repliker. "Bicycle Wheel" och "Fresh Widow" blev senare godkända och signerade av Duchamp.
Till utställningen "Rörelse i konsten" i Amsterdam gjorde Hultén en replik på "Rotary Glass Plate" och "Door".
Den senare monterades ner efter utställningen i Amsterdam.
Till samma utställning i Stockholm preseneterades Lindes första större replik av "Det stora glaset".
Dessutom nämns Duchamputställningen på Burén i Stockholm 1963 där repliker av Duchamps readymades visades.
Lindes replik av "Det stora glaset" visades senare på Pasadena Art Museum, 1963 arrangerad av Walter Hopps.
I Lindes bok 1986 är Bokkonsums vernissagekort avbildat, samt en bild av Bokkonsums skyltfönster och två interiörbilder där man ser "Bicycle Wheel", "Chokladkvarnen" och en mindre replik av "Det stora glaset".
Med på utställningen var också "Flasktorkaren" inköpt på Bazar de l' Hotêl de Ville av Daniel Spoerri, samt Fresh Widow.
I sin bok bekänner Linde att han var djupt okunnig om Duchamp 1960, men han har därefter blivit en av de ledande exegeterna av Duchamps gåtfulla verk.
Enligt min mening - ett självporträtt av konstnärens som konst.
1960
Paletten nr 3
Marcel Duchamp "Den skapande processen" ("The Creative Act") sid. 91, se även sid. 99 med uppgifter om Duchamp under medarbetare i
numret.
1960
Spejare
Ulf Linde.
Lindes bok "Spejare" blev startskottet till "Den stora konstdebatten" dvs "Är allting konst" men det som kanske ändå mest väckte vreden
var att Linde hävdade Duchamps inställning "att betraktaren skapar verket".
Detta var ursprungligen satt på pränt av Duchamp i hans föredrag "The creative act"1957.
I sitt akademital "Ikaros och lindansare, ett försvar för klassicismen" den 30 maj 1962 tog Rabbe Enckell avstånd från de tendenser som han ansåg hotade konstens ordning.
("Den stora konstdebatten" samlades i bokform 1963 under titeln "Är allting konst" med Duchamps "Flasktorkare" 1914 på omslaget.)
Det var inte bara Lindes bok "Spejare" som orsakade den våldsamma turbulensen i det svenska konstlivet utan även andra konsthändelser i början på 60-talet bidrog till att striden blev hård.
Bland annat kritiserades Moderna Museets inköpspolitik när museet köpte Brancusis "Le nouveau-né" 1961 för på den tiden astronomiska summan 161.000 kronor. En livlig debatt följde på detta ohemula slöseri!
Samma år sammanställde K. G. Hultén, Carlo Derkert, Daniel Spoerri och svenskamerikanen Billy Klüver, utställningen "Rörelse i konsten", för Moderna Museet men man insåg att det skulle bli en alltför stor chock för den svenska konstpubliken, så man valde att visa den först på Stedelijk Museum i Amsterdam. Se "Moderna Museet 25 år". Senare visades utställningen på Louisiana i Humlebæck.
Och jag minns själv vilket rabalder det blev när "4 amerikanare" drog in
på museet i mars 1962.
Rauschenbergs verk var de som skapade den största skandalen. Främst med sitt verk "Monogram", en bemålad get med ett bildäck om magen, men även hans "The Bed" en bemålad bäddad säng med kudde, lakan och täcke upphängd på väggen väckte frågor om detta verkligen kunde betraktas som konst.
Det var nog i samband med dessa två utställningar på Moderna Museet som Lindes utsagor att betraktaren gör verket, fick sitt stora genombrott på grumd av av all publicitet, att allting kunde vara konst.
Inte underligt att den konservativa publiken och kritikerna och konstnärerna blev skräckslagna av det som visades på Moderna Museet, eftersom de blev obsoleta.
I samband med "Rörelse i konsten" visades flera av Duchamps verk bland annat Lindes första kopia av "Det stora glaset", men också Duchamps tidiga och centrala ready-made, "Cykehjulet," också det en rekonstruktion av Linde och Ultvedt, gjort i samband med utställningen på "Bok-Konsum"
I och med att "Boite-en-valise" visades på utställningen fanns i princip alla av Duchamps viktiga verk i förminskad skala, en retrospektiv utställning i en handväska.
Det var första gången som Duchamps verk presenterades för en större publik i Sverige.
Om det var hans stora genombrott i den svenska konstvärlden är mera tveksamt.
Han är absolut accepterad av den institutionella konstvärlden, men jag tror att varje generation av konstnärer och konstpublik måste börja som alla andra beundrare av hans konst har gjort, dvs från början.
Om man inte sätter sig in i Duchamps produktion kan man inte förstå varför konstens utseenden ser ut som de gör idag och vilket oerhört inflytande hans hållning har haft för konstens utveckling.
I snart sagt alla sammanhang har han varit en pionjär och föregångare.
Han är konstens Einstein.
Teorier och utsagor blir först i efterhand belysta och befunna giltiga.
1961
Konstrevy nr 1
Öyvind Fahlström recenserar Ulf Lindes "Spejare, 1961".
"Tyngdpunkten i Spejare är analysen av Marcel Duchamps stora målning som första gången hos oss insätts i sin rätta betydelsefullhet (jfr de förvirrade andeviskningar med vilka man bemötte Duchamp-utställningen i våras på Konstsalongen, Vallingatan).
Spejare är den mest stimulerande och vackrast skrivna svenska bok om konst som jag läst."
Konstsalongen på Vallingatan måste vara Bokkonsum där man visade en del del repliker av Duchamps readymades som Linde och Ultvedt gjorde 1960. Linde beskriver utställningen i sin bok Marcel Duchamp, årsbok för Statens konstmuseer 32, 1986.
1961
Konstrevy nr 3
På sidan 82 skriver Umbro Apollonino om "Den inre rörelsen" där han nämner Marcel Duchamp och hans målning "Naken som går nedför en trappa, 1911".
Bild: "Naken gör nedför en trappa, 1912"
På sidan 99 om utställningen "Rörelse i konsten" på Moderna Museer. Illustrerad med bl a ett foto med Marcel Duchamp på besök hos Iris Clerts galleri i Paris.
1961
Konstrevy nr 3
"Utställningar i Stockholm" av Eugen Wretholm där han skriver om utställningen "Rörelse i konsten". Han nämner Duchamps "Nu descedant un escalier". Han påpekar att utställningen har sin upprinnelse i "Le Mouvement" på Denis René och K. G. Hulténs skrift "Om rörelse i konsten" (KASARK 3, oktober 1955).
1961
Konstrevy nr 5-6
På sidorna 162-165 skriver Ulf Linde, "Framför och bakom glaset" den första större artikeln om Duchamps (Det stora glaset).
Artikeln är bland annat illusterad med fotografier tagna i samband med uppsättningen av Lindes första rekonstruktion av "glaset". Det är en
slags intervjuv med Duchamp.
Övriga bilder, Marcel Duchamp fotograferad som kvinna av Man Ray, 1921, "Chokladkross, Nr 2, 1914", "Bruden avklädd av sina ungkarlar t.o.m., 1915-1923", Sida ur "Boite Verte".
På sidan 224-227 skriver Fahlström om Museum of Modern Arts utställning "Assemblage" där han nämner Duchamps sista målning "Tum´". Artikeln är illustrerad med "Flasktorkaren" den som står på ett bord och den som Duchamp sände till surrealistutställningen på MoMA 1936/1937.
1961
Paletten nr 1
I Paletten nr 1, 1961 finns en artikel skriven av Harriet och Sidney Janis i översättning av Folke Edwards: "Marcel Duchamp: Anti-Konstnär".
Artikeln är rikt illusterad med centrala verk ur Duchamps produktion:
Bruden, 1912, målning.
Kaffekvarnen, 1911, målning som Duchamp utförde och skänkte till sin bror Raymond Duchamp-Villon. (Ulf Linde arbetar för närvarande (1999) med analytisk rekonstruktion av detta verk där han utgår från målningens geometriska innehåll för att påvisa att den har ett direkt samband med Duchamps sista stora verk "Etant Donnés: 1° la chute d'eau/2° le gaz d'éclaireage, 1946-66, New York".)
Rotorelief, 1935
Cykelhjul, 1916.
Rotorelief, 1935.
Marcel Duchamp, porträtt av Man Ray, 1920. Det är enligt Schwarz "Marcel Duchamp as Belle Haleine, 1921, New York.
L.O.Q.O.Q., 1919. (Den korrekta titeln är L.H.O.O.Q., 1919, Paris.)
Ungkarlarna, 1914.
Kung och drottning genomkorsade av snabba nakna kvinnor, 1912.
Naken kvinna som går utför trappa, 1912.
Flasktorkare, 1914.
Trois Stoppages-Etalon, 1913-14.
La Mariée mise a nue ses clélibataires, meme, 1914-1923.
Roterande glasplattor (Precisionsoptik), 1920.
Tum´, 1918.
Chokladrivare, nr 1, 1913.
1961
Paletten nr 2
I Paletten nr 2, 1961 skriver Elisabet Hermodsson ett inlägg som kommenterar Lindes bok "Spejare".
Linde svarar i samma nummer där han utgår från Duchamps Readymade "Why not Sneeze". Inläggen saknar illustrationer.
Elisabet Hermodssons inlägg har rubriken "Kritiker som nyttomoralist". Hon citerar:"I sig självt är ingenting konst. Man måste först kalla det ett konstverk, se det som ett konstverk."
Linde svarar direkt: "Man måste göra något med konstverket för att det skall kunna 'vara' konst."
"Rörelse i konsten" kommenteras av Folke Edwards. Flera av pionjärerna är med t ex Marcel Duchamp som representant för futurism, konsruktivism och dadaism.
1961
Rondo nr 3
Öyvind Fahlström kommenterar Duchamps SurcenSur och konstaterar att Duchamp som vanligt redan gjort ..., Rondo nr 3/1961 sid 27
1961
Paletten nr 3
Torsten Andersson "Epakultur eller konstnärlig diktatur". Han säger bl a "I skuggan av Duchamps...hejdar jag ingen människa i världen med att presentera ett flaskställ eller låta publiken skjuta med pistol."
1962
Konstrevy nr 1
I detta nummer startar Lindes översättning av Duchamps anteckningar om "Det stora glaset".
Bruden avklädd av sina ungkarlar, t.o.m. av Marcel Duchamp i översättning av Ulf Linde.
Ur Boite Vertes 93 anteckningarna. Ant. 1 - 11.
1962
Konstrevy nr 2
Bruden avklädd av sina ungkarlar, t.o.m. av Marcel Duchamp i översättning av Ulf Linde.
Ur Boite Vertes 93 anteckningarna. Ant. 12 - 33.
1962
Konstrevy nr 3
Bruden avklädd av sina ungkarlar, t.o.m. av Marcel Duchamp i översättning av Ulf Linde.
Ur Boite Vertes 93 anteckningarna. Ant. 34 - 39.
1962
Konstrevy nr 4
Bruden avklädd av sina ungkarlar, t.o.m. av Marcel Duchamp i översättning av Ulf Linde.
Ur Boite Vertes 93 anteckningarna. Ant. 40 - 48.
Utställningar i Paris, Galerie L'Oeil, Minotaure bl a med Marcel Duchamps Gröna Asken, Roto-Reliefer.
1962
Konstrevy nr 5-6
Bruden avklädd av sina ungkarlar, t.o.m. av Marcel Duchamp i
översättning av Ulf Linde.
Ur Boite Vertes 93 anteckningarna. Ant. 49 - 78.
Här slutar Lindes översättning gjord i samarbete med Malou Höjer.
1962
Paletten nr 4
C. G. Bjurström, "Konsrverk och föremål" där han diskuterar bl a Lindes tolkning av Duchamps flasktorkare.
1963
Är allting konst?
Inlägg i den stora konstdebatten, Tribunserien, Bonniers 1963.
Se ovan.
Ulf Lindes "Kritikern som eternell" en kommentar av konstkritikern Torsten Bergmark.
Det är nog det skarpaste och tydligaste hållning jag någonsin läst.
1963
Galerie Eva af Burén
I samband med galleri Burens Duchamputställning 1963 med repliker av hans readymades skrev Linde boken "Marcel Duchamp".
Han inleder boken på ett ovanligt sätt:"Jag måste be läsaren vänta med att läsa den här texten - den är sekundär. Det är bildtexterna som är det primära. Jag måste be er läsa dem först."
Lindes "monografi" är den första övergripande om Duchamps som publicerats i Sverige.
I den får man inblick i den estetik och anti-estetik som Duchamp har tillämpat alltsedan han tog avstånd från det retinala måleriet.
1963
I Konstvännen, nr 2, 1963, medlemsblad för FIB:s konstklubb, kommenterar Rolf Sellgrad i sin artikel "Är allting konst?" den stora
konstdebatten, ordkriget mellan den gamla och yngre konstsynen, men också utställnings- och inköpspolitiken på Moderna Museet.
1963
Konstrevy nr 1
Kommentar till Marcel Duchamps Bruden avklädd av sina ungkarlar, t.o.m. av Ulf Linde.
1963
Konstrevy nr 2
Annons om Marcel Duchamp ställer ut på galerie Burén april - maj 1963. Bild på Duchamps avgjutning av ett kvinnokön.
1963
Paletten nr 3
Arne Törnqvist anmäler Lindes bok "Marcel Duchamp", Galerie Burén. Sid 123. Se även sid 125 Reflexer där Törnqvist skriver om MM:s inköp av bl a Lindes repliker.
1964
Konstrevy nr 4
Marcel Duchamps "Jungfru, 1912", blyerst, illustrerar Karin Bergqvist-Lindegrens artikel om Dokumenta III.
1964
Paletten nr 4
Annons om Lindes bok "Marcel Duchamp" lyxupplagan 25 ex utgiven av Galerie Burén.
1965
Moderna Museet besöker Landskrona Konsthall.
Text av K.G.Hultén.
Utställda verk: Cykelhjulet, 1913, Flasktorkaren, 1914, Peigne, 1916, A bruit secret, 1916, Fontaine, 1917, ...pliant de voyage...(Underwood), 1917, Fresh Widow, 1920, Why not sneeze, 1921, Rotorrelief, 1930-tal, Boite en valise, 1942, Objet Dard, 1951, Feuille de Vigne, 1951.
1965
Ulf Linde, Fyra artiklar.
Med dessa fyra artiklar samtliga publicerade i DN tog Linde avsked som aktiv konstkritiker.
Han hade fått nog.
1966
Paletten nr 1
Arne Törnqvist, "Konstkritikens grunder". Tre tankegångar. Den första är att åskådaren gör verket. Den andra är att varje värdering av konstverket som gott eller dåligt, bättre eller sämre inte är annat än uttryck för den talandes subjektiva preferenser.
1966
Paletten nr 2
Ledare av Folke Edwards "En experimentell situation? sid 65.
1966
Gorilla. (1)
I denna kanske mest originella av alla konst- och kulturtidskrifter i Sverige, egentligen kallad för kalender, skriver Leon Rappaport, matematiker, fysiker, diplomat och författare till romanerna Determinantan och Eva, både utgivna av Bo Cavefors i Lund, en läsvärd artikel:"Kring konsten".
Texten publicerades ursprungligen som katalogförord till Ulrik
Samuelsons och Sivert Lindbloms utställning på galleri Burén 1963.
Han går i polemik med Marcel Duchamp.
Han säger att Duchamp har blandat ihop två helt skilda saker.
1966
Vår konst
I nr 7, 1966 sin artikel, "grammofonskivor - pocketböcker - multikonst", skriver Kristian Romare:
"En modern folkkonst, massproducerade konstnärliga upplevelseobjekt spridda liksom billighetsböcker och grammofonskivor ut i vår vardag, behövs om inte bildkonsten skall förbli en isolerad företeelse inom muséernas murar,...".
Han berättar om hur Daniel Spoerri 1959 startade Edition MAT, där han bad bl a Duchamp, Man Ray Vasarely, Tinguely att göra tredimensionella konstverk att tillverkas i hundratals exemplar att säljas för ett par hundralappar.
Romare skriver:"I våras, i samband med annonseringen av Riksutställningars-Konstfrämjandets multikonst-projekt (1966), ordnade ett stockholmsgalleri en Edition MAT-utställning med försäljningssuccé.
Men redan 1960 hade Spoerris vän Per Olof Ultvedt ordnat en utställning av den första MAT-kollektionen hos Bok-Konsum i Stockholm, och i en stridsskrift med namnet Kasark lanserades idéerna. 'Egentligen har ett konstverk inget pris' skrev Pontus Hultén 'Det finns inget ekonomiskt värde i ett spirituellt, 'andligt' ett irrationellt uttryck.
Konsten har blivit alltmer andlig, (SIC!, konceptuell.), materialet spelar inte så stor roll som förr.
Det är inte längre ett krav att ett konstverk skall vara en äkta oljemålning på duk eller en skulptur av brons eller sten.
Konsten har frigjort sig från de flesta av sina gamla band men hamnar i ett nytt konjunkturslaveri. Fram för den helt värdelösa konsten".
Romare skriver vidare:" 'Den moderna konsten söker sin Gutenberg', har Duchamp sagt.
Och han är också den som tidigast och radikalast brutit med föreställningen om det unika-värdefulla Konstverket och sökt vägar att
kommunicera den konstnärliga idéen, det andliga uttrycket, genom massfabricerade ting.
Antingen redan fabricerade föremål, som hans berömda flasktorkare och cykelhjul, eller egna bilder för vilka mångfaldigandet är lika naturligt som när ett manuskript trycks eller en grammofonskiva präglas.
Med sina Rotreliefer från 1935 - optiska förvandlingsbilder som är grammofonskivor för ögat - har han visat hur massfabricerade konstverk skulle kunna göras."
Lite längre fram skriver han:
"Många konstnärer är i dag inne på liknande tanker, Öyvind Fahlström med sina spel, Elis Eriksson, Ulrik Samuelsson, för att nämna ett par här i landet.
Men ännu har inte förlag, distributörer och försäljare fått upp ögonen för möjligheten av en hel ny marknad av fantasieggande bildföremål."
(Romare glömmer Carl-Fredrik Reuterswärds och Åke Hodells produktion.)
Romare ger ytterligare exempel på konstnärer som har använt industriella produktionstekniker bl a Melin&Österlin och deras affischer för Moderna Museet.
Artikeln är illusterad med: Grammofonskiva för ögat: Marcel Duchamps rotorelief från 1935, utgiven av Moderna Museet i Stockhom, att ses i rörelse.
Jean Arp: Omflyttbara former. Edition MAT.
Sivert Lindblom: Ansikte. Plast, inbjudningskort till hans senaste utställning. Upplaga 1.500 ex.
(Måste ha varit på galerie Burén 1966. Lindblom ställde ut där redan i november 1963 tillsammans med Ulrik Samuelson. Katalog nr 10.)
1967
Paletten nr 2
Per Drougge, "Strip-Tease på barrikaden, ett spel med figurer och innebörder."
"Den märkligaste myten i modern konsthistoria är väl den som uppstått om och kring Marcel Duchamp..."
1970
Paletten nr 4
Artikel av P G Hultén, "Maskinen" apropå utställningen "The Machine" Museum of Modern Art 1968.
|
