Published for The Neotrope Enterprise. Publisher: Bengt Rooke. April 1998. No. 3.
NYTT CONSENSUS
Detta nummer av ROOKE TIME är riktat till de cirklar där ordet consensus användes alldeles för frekvent och oftast alltför pådyvlande
- men framför allt till de som i verkligheten intresserar sig för konstbegreppet som sådant...
Vad det gäller att avhandla här, är varför jag inte deltog i "Workshop: Art - Narratives in Cyberspace by Peter Gärdenfors" den 3 april i Lund (Gärdenfors arbete och person är jag för övrigt beundrare av) - titeln kändes annars angelägen!
Om man skall diskutera den nya tekniken för producerandet av det som betecknas som konst (nu och bakåt i tiden), måste man också med nödvändighet först diskutera själva konstbegreppet som sådant - i dag - och för framtiden.
Konstens rent fysiska tillgänglighet eller otillgänglighet genom datortekniken, som det just här är fråga om, aktualiserar detta i allra högsta grad.
Konsten i datorn blir ju t.ex. utanför skärmen i detta medium - immateriell - dvs. okroppslig -.
Den saknar här fast form - den köp- och säljbara form som århundraden (eller rättare sagt konst-, litteratur- musik-, teater- etc. -historikerna har lärt oss:
att så ser förutsättningarna ut för köparen av konstupplevelsen - den substansierade själsligheten som är köp- och säljbar enligt vissa hantverksmässiga regler utstakade enligt vissa kvalitetsnormer, enligt vissa, (mer eller mindre akademiska) normer eller med ett till intet förpliktigande inköp, entréavgifter eller annat ekonomiskt vederlag; - och ut på andra sidan kommer man efter läsningen, utställningen eller föreställningen (givetvis enligt vars och ens bildningsgrad [den "rätta" - dvs. konventionen] står ju de drivande själv för), med en (men en lika till intet förpliktigande) garanterad till fullo fylld konstupplevelse!
Konsten har i egentlig mening alltid varit immateriell - då den existerat utanför sitt eget rum - framför allt till sin funktion dvs. - i sin förlängning.
Därför går det inte längre i datorvärlden att helt linjärt avbilda eller nybilda på gamla förlagor - och definitivt inte såsom det nu blivit i teknikens nystart, oftast dåliga sådana.
Med en ny tekniks krav på en grundlig förståelse av själva tekniken som sådan, och dess tid, - som är en förutsättning för att använda den - bör konsten också bli en helt annan och en helt annorlunda än den vi är tillvand till.
Denna nya teknik har skapat ett helt nytt sätt att tänka och ett nytt sätt att se nya rum, som är nutidens rum, och som samtidiigt är den nya teknikens rum, och därtill ett helt nytt sätt att tänka a-konst-historiskt då det gäller begreppet konst.
Med det gamla historierellaterade begreppet konst - med det gamla tid-rum begreppet för konst, vilket sedan decenier varit vedertagna/"överenskomna" som "konst" kan man alltså inte diskutera den nya tidens och de därav följande nya rummens termer.
För att handskas med förståelsen för, och av, den nya tidens konst ligger att kunna tänka i såväl det tekniska som i det nya konstnärliga rummets idéer och dess teorier, tankar och spekulationer.
Detta framstår desto klarare genom teknikanknytningen som att "värdet" (detta förhatliga och ständigt återkommande, oftast ekonomiska, värde som i verkligheten är en chimär) av konsten blir helt och hållet immateriell.
I framtiden kommer det alltmer att handla om konstens funktion och dess värde som sådan - efter det att den konstnärliga idèn "materialiserats" och t.ex. upplevts på/igenom skärmen - i idéns fortsatta funktion sedan brukaren av tekniken har lämnat tekniken och träder ut i det levande livet - som är teknikens förutsättning - och där konsten har sin verkliga funktion.
Inför förståelsen av den nya elektroniska världens nya etiska och estetiska problem fordras ett nytt consensus: både för såväl vad som gäller teknikanvändandets etik och funktion som för vår nya tids konstbegrepp och vad som är konstens funktion.
Den nya tekniken är en ny värld eller kontinent som vi håller på att utforska.
- Allt är nytt - t.o.m. dess tidsbegrepp är något helt annat än det vi i allmänhet är vana vid.
Vi får därför inte göra om tidigare upptäcktsresandes, kolonisatörers och exploatörers misstag: - att tvinga på det nya området (den nya tiden) den gamla tidens exploatörers gamla sanningar som inte är giltiga i den nya miljön - eller gamla värderingar som hörde hemma i en helt annan tid och i ett helt annat sammanhang.
Istället måste vi förhålla oss på ett helt annat sätt - vi måste vara uppmärksamma och vara kreativt redo att lära oss av vad vi, - ibland i ett flytande ögonblick - upptäcker på denna nya kontinent.
Vi måste med andra ord vara öppna för nya värderingar; vi måste skapa ett nytt förhållningssätt till den konst som ständigt självorganiserar sig genom att nyproducerar sig och värderar sig själv - i sig - som värdefull.
Den värderar sig i den rörelse och de spår den sätter - inte i den ekonomiska eller tekniska upplevelsen - utan i vad som sker i dess förlängning, i det levande liv där konsten möter verkligheten - och där den i verkligheten har sin funktion.
Med tanke på hur snabbt "i dag" blir till ett "i går", med tanke på hur snabbt tekniktillämpning och konsttillämpning går samman, och framför allt med tanke på att göra det lättare för kommande generationer att utvecklas:
låt oss glömma den gamla konsthistoriska jämförelsemodellen för konstupplevelse och konstbedömning och istället se den nya konstens framåtblickande idéer som själva huvudsaken.
Låt oss därför också,utan att snegla på konst- och kulturhistoria, först skapa ett nytt consensus för den nya konsten, kanske genom workshops, för att sedan - på dess grunder skapa "Workshops: Arts - Narratives in Cyberspace" med ett innehåll som kanske kan bli till den gäckande föreställningen att vara den lika gäckande framtiden på spåret. Jag åtminstone, föreställer mig att detta kan ha något att göra med ett nytt och framtida konstens consensus.
Den nya teknikens och konstens tid-rum-syn kräver snabbt nya sätt att formulera och precisera konstbegreppet.
(Överhuvudtaget har alltför många, alltför länge, gjort alltför mycket för att undvika att distingera och precisera vad konst är.
Det finns väl framtidsforskare även i denna diciplin? - eller i varje fall konstnärer som vet vad deras verksamhet går ut på, och vad konst är?)
Det är i detta läge som ett nytt konstens consensus behövs - inte för vårt historiska förflutna - utan för vår framåtblickande nutid - och för den framtid som vår nutid kan tänkas förstå - likväl som det är vår skyldighet att vara förberedda för en ny sorts förståelse och upplevelse: - den som endast framtiden kan tänkas förmedla - i den framtid vi ständigt är på spaning efter - och som vi genom erfarenhet vet finns runt hörnet - någonstans.
|