Published for The Neotrope Enterprise. Publisher: Bengt Rooke. Februari 2001. No. 22.
KOMMENTAR TILL THE MYCROFT CONCLUSION
DET NEOTROPISKA FÖRETAGET
NEOTROPI OCH HUMANISM.
Det jag kallar neotropi är hela rörelsemönstret som finns i det förlopp vars syfte är att genom mediet konst nå funktionen att tänka.
Det som kallas konst måste i sig alltid ha ett hanterande av det diakrona i nuet för att nå till ett synkroniskt nutidsmedvetande - och därifrån vidare!
Neotropi handlar både om incitament och medveten handling, vision och tidslig form - men framför allt är det verkets funktion i handlingens förlängning som är avsikten.
Har verket en sådan funktion, men endast då, kan det kallas konst!
”Den konstnärliga friheten” är inte en i mängden av de otaliga konstens konventioner som kravlöst kan användas utan ansvar och utan den kunskap som krävs; den konstnärliga friheten är fastmer ett personligt existentiellt förhållningssätt som står i stark opposition mot teorier och krafter som förnekar konstnärens/människans frihet och rätt till ett konstruktivt ifrågasättande av styrande konventioner, sociala underlåtenheter, konformism och andra mot den verkliga humanismen obstruerande strukturer.
”Humanismen” är inte heller kravlös. I dess frihetliga åskådning att framhäva människans - som kulturvarelse - förmåga att tillägna sig väsentliga kulturyttringar har humanismen i sin rustkammare såväl känsla, medkänsla som intuition; men utan framför allt kunskap och därmed förmågan att fatta abstrakta idésystem och att uppamma till en rörelseriktad kreativitet är kulturmänniskans arsenal inte komplett.
Ty kulturmänniskans humanism kräver ett ständigt försvar för den frihet den värnar.
Här räcker det inte med naturmänniskans subjektiva självupplevelse eller gruppterapins självförverkligande i personlighetskreativitet.
Här duger inte heller det etiskt-estetiska förhållningssätt som grundas i en normativ uppfattning av människans väsen där förädlingen antas bäst bli förverkligad genom formella studier i/och efterliknandet av den grekisk-romerska antiken.
Däremot menar jag att den konstnärliga friheten och det rörelsemönster i realtid som jag benämner neotropi både hävdar kulturmänniskans humanism som värnar sin frihet, och visar på de intellektuellt konstnärliga handlingsinstrument som måste vara förefintliga för att nå ett synkroniskt nutidsmedvetande - och därifrån ständigt vidare!
Genom att söka i riktning mot förståelse och hanterande av nutid/framtid kommer det konstnärliga verkets funktion i handlingens förlängning att skapa det tillstånd av mångdimensionerat och rörelseriktat tänkande som i sin tur skapar ständigt ny kreativitet - med de intellektuella förtecken som konstituerar den humanistiska utvecklingen.
© 2000 Bengt Rooke. Artikeln får citeras om källan anges.
|